FÖRHANDSTITT: POSTAL 4: No Regerts

Det har gått många år sedan urinfysik fann sin plats i spelform. Låt oss ta en titt på Postal 4: No Regerts (ja, ”Regerts”).

Running With Scissors (RWS) har alltid kissat i motvind när det kommer till deras spelutvecklande. Mest kända för kultklassikern Postal 2 (2003) som skapade otroligt mycket med ramaskri när det släpptes, har de tack vare sin lojala fanskara hållit sig relevanta genom åren under vilka de har haft många djupa dalar och höga toppar. Förutom Postal 2: Paradise Lost (2015), ett DLC som släpptes tolv år efter Postal 2, och Postal Redux (2016), en remake av första spelet i serien, så har det varit ganska tyst på deras front. Men den 14 oktober i år ändrades det när de utan förvarning släppte löst Postal 4: No Regerts på Steam Early Access, ett spel som då hade varit under utveckling i över ett år.

Det första man bör säga är att det vi får ta del av är i ett väldigt tidigt stadie som RWS själva kallar för “Janky Alpha Build” och att det är i Alpha råder det inget som helst tvivel om. Texturer saknas, buggar svärmar över och optimeringen lyser med sin totala avsaknad för många spelare. Vad som kanske kan anses lustigt av vissa är att majoriteten av de som hittills köpt Alphan inte stört sig på dessa tidiga brister som är en självklar del av ett så tidigt stadie. För det som gör Postal till vad det är kan fortfarande tydligt skymtas genom de tekniska problemen: humorn, charmen och det absolut smaklösa; allt som gör ett Postal-spel till det “kärleksfulla cluster fuck” som det i grund och botten är.

Vi får en öppningsscen med tydliga anspelningar till The Big Lebowski (1998) i en härligt animerad stil som för tankarna till de färgglada panelerna som för handlingen framåt i serietidningar. Detta är något jag definitivt föredrar framför mellansekvenser med in-game grafik. Det öppnar upp möjligheterna för berättandet på ett sätt som lätt hade kunnat begränsas av spelmotorn eller bara den typiska cinematiska stilen vi redan får i alla de filmer och serier vi konsumerar på nästan daglig basis.

Storyn tar vid efter Paradise Lost. The Postal Dude (denna gång har John St. John lånat ut sin ljuva stämma till vår käre protagonist) och hans hund Champ har stannat till vid en rastplats för en liten kisspaus när deras husbil blir stulen mitt framför ögonen på dem. Dude och Champ börjar sakta men säkert vandra in mot en närliggande stad nära gränsen till Mexiko, en stad med det charmanta namnet Edensin, med Dude endast iförd i en lila badrock och löst åtsittande boots.

När man kommer till stadsgränsen får man sitt första uppdrag: skaffa ett jobb och tjäna lite pengar, för som vi vet så är det pengar som får världen att spinna. Vi tar en bit kartong, en penna och skriver ner ett av tre alternativ som får förmedla vårt desperata budskap innan vi börjar fråga runt efter jobbmöjligheter samtidigt som vi stiftar bekantskap med ett par av stadens olika och för närvarande högst ofärdiga kvarter. Precis som sin föregångare är Postal 4 indelat i veckodagar med sina olika ärenden och behov som måste tillfredsställas för att vi ska kunna gå vidare i historien. Alphan erbjuder tre huvuduppdrag, inget riktigt färdigt än, även om man nu kan spela dem från punkt a till b och avsluta dem. När du klarat av måndagens strapatser tar Dude in på ett sjabbigt motell med en mystisk ägare, allt berättat i samma typ av mysiga serietidningsstil som innan.

Självklart går det inte riktigt som Dude kanske trodde det skulle och snart befinner vi oss i gränden bakom motellet istället för i ett varmt rum för en natts vila efter en minst sagt händelserik dag. Vi får lite teasers till vad vi har att vänta oss i det fullständiga spelet, ackompanjerat till en modern punkrocklåt som passar lustigt väl till den ton vi hittills fått ta del av. All musik vi hittills hört har en egen identitet med en härlig trotsig attityd som definitivt väcker den rebell som legat i dvala djupt inom mig någonstans. Samma rebell ler ett litet ondsint, självbelåtet leende som jag inte vet om jag borde vara aktsam för eller helt överlåta mig till för att sedan låta leendet övergå till ett enormt flin, medan den tittar på mig med en plirig, rödsprängd blick.

Vad jag dock vill understryka ännu en gång är att detta är fortfarande en väldigt tidig Alpha, därav tvekade vi lite på om det ens var värt en förhandstitt i nuvarande läge, men RWS uppdaterar ständigt spelet med buggfixar, nya funktioner och annat smått och gott vilket gör varje uppstart efter uppdatering till ett (om än litet) äventyr. Vad är nytt? Vad är förändrat? Har vi fått några nya lustiga buggar vi inte hade innan?

Man kan argumentera att det är alldeles för tidigt att släppa Postal 4 på Early Access; men vi har sett trasigare spel i beta släppas till mindre klagan och utan så frekventa uppdateringar från utvecklarna att jag inte har några problem att stötta en veteran bland indiestudior som fortsätter leverera sina löften. Är man nyfiken eller gillade vad Postal 2 hade att erbjuda tycker jag definitivt det är värt de ca 200 kronor spelet för närvarande kostar på Steam, även om det hela för tillfället kanske känns som en typ av remake av just Postal 2, en känsla jag tror kommer förändras med tiden och den fortsatta utvecklingen. Upplever man lagg, frame drops eller kraschar är sannolikheten stor att RWS redan jobbar på att fixa det med nästa uppdatering, ha lite tålamod, det är ju faktiskt ett ypperligt tillfälle att få träna på en sån dygd.