Från skaparna av MYST kommer ännu ett genomtänkt, storslaget äventyr där fokus ligger på att lösa komplicerade uppgifter för att nå mysteriets kärna.
Spelet börjar med att du vaknar upp från en djup sömn. Framför dig sitter ett hologram och hon berättar att du, precis som hon, är en så kallad “keeper”. Det är ni som är ansvariga för att världen håller ihop och att regler följs. Till din hjälp får du en sak som du sätter på din högra arm, en Adjunct. Med denna kommer du att kunna navigera i Firmaments olika områden, öppna dörrar och flytta på objekt. Plus en hel del mer saker som ger sig under spelets gång. Innan du ger dig av försvinner hon med orden att du inte kan lita på henne och från den stunden är din mentor ett skimmer i vänstra delen av din skärm som kommer med små anekdoter om världen du befinner dig i.
Det finns fyra olika områden att utforska, alla med sin egen stil och sina egna pussel. Du tar dig genom vattenfyllda reservoarer, isande snötäcken och lummiga skogar. Alla är ödelagda men ibland hör du ett litet larm som går av. Tre korta signaler och en röst som förkunnar “We are the keepers” eller “We test” eller “We measure” och liknande. I tre av områdena ska du höja upp en spira i mitten av världen, som sedan kommer att reagera i den fjärde. Och spelets storhet ligger i dessa världar. Det är bländande och storslaget blandat om varandra. Avsaknaden av ljud gör ett större och mer långvarigt intryck än vad en stor ljudkuliss hade gjort. Bakom detta ligger ett soundtrack som med sin passiva dovhet ger en tyngd och ett djup till spelet som bara förhöjer upplevelsen.
De pussel som du ställs inför har ett spann som rör sig mellan halvklurigt och hårslitande. Några slänger du ett öga på och inser ganska fort vad du behöver göra och andra är du två sekunder från att ringa Leif GW Persson för att få hans insyn och insikt i problemlösning.
Precis som MYST får du inte så mycket förklaringar i början (läs: inga alls) utan måste pussla ihop det efter hand med små dagböcker och diverse uttalanden från din skimrande kompanjon. Men bakom allt döljer sig en historia som är väl värd att utforska.
Och utforska gör du verkligen. Det är lite meditativt att gå runt utan tidspress och utan en massa hints som poppar upp och stör så fort du sitter fast i ett pussel. Du är lämnad ensam och det är upp till dig att ta dig framåt. Tystnaden gör det till ett måste att leta igenom omgivningen för att få ledtrådar som du hittar tillslut, oavsett om det tar en minut eller tio. Ledtråden är alltid där och det är bara en fråga om när du gör kopplingen.
Till din hjälp har du alltså den här prylen på din högra arm, din Adjunct. Det är med denna som du skjuter ut en lina för att koppla upp dig via ett uttag, till olika sorters maskiner som sedan tar dig vidare i de olika världarna. I slutet av varje värld har du också möjligheten att uppgradera din Adjunct så att den skjuter längre eller kopplar ihop flera av dessa uttag. Tillsammans med din mentor är din Adjunct din bästa vän i Firmament.
Är detta spelet för alla? Både ja och nej tänker jag. För de som verkligen vill ha en utmaning och pussel, är Firmament ett lysande exempel av CYAN på hur lätt det egentligen är att fängsla en spelare. Vill du däremot bara ha en walking simulator funkar spelet alldeles utmärkt för det också, förutsatt att du har någon slags guide som kan ta dig igenom några av de pussel som finns. Tillsammans med din mentors historier när du kommer till en ny plats, finns det oerhört mycket att upptäcka och ta till sig.
Ibland blir det frustrerande dock. Som i nivån med kranen jag måste navigera (du kommer att antingen få gråa hår eller slita bort det helt, jag lovar) för att ta mig vidare till nästa ställe. Det är millimeterprecision som krävs här. För det är inte så enkelt som att jag flyttar kranen fram, tillbaka, upp eller ner, höger eller vänster. Det hade ju varit alldeles för enkelt. På motsatt sida sitter en annan del som flyttar sig motsatt vad du rör din sida. Det innebär att istället för att ha ett ställe att fokusera på för att inte fastna, måste du se till att det är fritt bakom dig också. Det tog mig merparten av 30 minuter att lösa det och inombords svor jag varenda svordom i alfabetet. Men lika frustrerande som den känslan är när det inte riktigt går som du tänker dig, lika förlösande är känslan som infinner sig när du äntligen klarar det.
Och det kanske är något att ta med sig från Firmament. Oavsett hur svårt någonting verkar och hur fast det än ser ut som du är; finns det alltid en väg framåt om du bara stannar upp, ser dig omkring, tar ett djupt andetag och försöker igen.