Escape from Ever After

Paper Mario är en serie många säkert har starka minnen av från sin barndom, med spel som originalet till Nintendo 64 och uppföljaren The Thousand-Year Door till GameCube. Många har sedan dess försökt efterlikna den magi som dessa spel skapade och nu har Escape from Ever After kommit ut med just den ambitionen. Har du vad som krävs för att fly från sagorna till verkligheten? Det är dags att bli befordrad!

Igenkännbart men fräscht

I Escape from Ever After följer vi Flynt Buckler, en ung pojke från en sagobok där han är hjälten. När Flynt kommer till en ond drakes slott för att rädda världen märker han till sin förvåning att slottet är övertaget av ett megaföretag från riktiga världen. Företaget använder slottet som kontor för att styra världar i olika sagoböcker och använda karaktärer från dessa sagor som personal. Efter att ha flytt från fängelsehålan där Flynt tvingas samarbeta med draken som ursprungligen ägt slottet bestämmer de sig tillsammans för att störta företaget från insidan. Metoden är att börja jobba för dem och bli befordrad tillräckligt för att ta sig till huvudkontoret i den riktiga världen. Vi hamnar under avdelningsledaren Mr. Moon, som berättar för oss att vi behöver bli befordrade flera steg för att kunna ta oss till den riktiga världen.

Uppdragen vi får av Mr. Moon handlar oftast om att ta oss till olika sagovärldar där vi ska hjälpa företaget med något. Det kan till exempel vara att hitta en svunnen medarbetare. Utöver huvuduppdraget att ta oss till olika världar kan vi ta oss an olika uppdrag från personalen. Det gör vi genom att svara på mail på kontoret. Dessa är varierade, men ett exempel kan vara att hitta ingredienser för att baka en tårta till en födelsedagsfest. Jag tyckte om detta upplägg.

Berättelsen kanske inte är den djupaste, men dialogen kändes fyndig och nytänkande och jag kände mig aldrig uttråkad. På denna front tycker jag att de lyckats återskapa känslan från Paper Mario-spelen, samtidigt som det känns nytt och fräscht. Det finns också en hel del att utforska, både på slottet och i de olika sagoböckerna. Till exempel kan du hitta Sun Gems och Ink Bottles utspridda på kartorna och genom sidouppdrag. Dessa kan du använda för att stärka dina karaktärers förmågor. Alla karaktärer har ett antal förmågor de kan använda i strid, och vissa av dem går att byta ut. Det finns också ett antal dräkter att hitta, men dessa är endast för Flynt. Kostymerna är mest kosmetiska utan att ge några särskilda förmåner.

När det kommer till det spelmässiga kommer Paper Mario-fans att känna igen sig väl. De spelen är precis som många andra Mario-spel inte kända för att ha särskilt djupa berättelser eller komplexa gameplay-system. Paper Mario är i grunden en utveckling av Super Mario RPG, vilket är Nintendos svar på ett lättsamt JRPG i Marios värld. När det kommer till Escape from Ever Afters spelmeknanik är mycket sig likt från de spelen, även om det finns aspekter som skiljer sig åt. Precis som i de spelen finner vi turordningsbaserade strider med realtidselement där du ska tajma knapptryck för att blocka attacker från att göra mer skada på dina egna.

Något som Escape from Ever After använder sig mer av är att vissa fiender inte kan träffas av alla attacker. Till exempel kan du inte hoppa på attacker som har ett vasst föremål över sig. Om fienden håller detta föremål framför sig istället går det inte att nå dem från det, i alla fall om din karaktär slåss i närstrid. Vissa karaktärer har träsköldar som du måste bränna upp med drakens eldattack för att slå. Under spelets gång får vi tillgång till många olika karaktärer som har olika förmågor i strid, bland annat den stora stygga vargen Wolfgang, som kan slå fiender med sin gitarr, för att nämna ett exempel.

När du klarat strider får alla i partyt gemensamma erfarenhetspoäng och när du går upp i nivå kan du öka någon av dina stats, liv, mocha-poäng och mana. Mana används för magier och mocha-poäng används för lagförmågor som Flynt tillsammans med någon i partyt kan utföra. Dessa kan vara allt från att läka laget, förgifta motståndarna eller göra massiv skada.

Jag tyckte om detta stridssystem. Det är kul att de fått alla partymedlemmar att kännas unika och att alla behövs. Något som störde mig lite här dock var att timingen för att blocka oftast kändes lite off och jag fann det svårt att veta i vilket ögonblick jag skulle trycka knappen. Vissa attacker kan göra ont om du inte lyckas, vilket kan bli irriterande ibland. Spelet innehåller dock olika svårighetsgrader och möjlighet att auto-tajma attacker/blockeringar, vilket jag tror gör spelet lättare att ta sig an.

En splittrande upplevelse

Något som dock inte är särskilt lätt alltid är spelets pussel. Vissa kändes lite väl långsökta, medan andra var timingbaserade och krävde god precision. Ett exempel på ett långsökt pussel är att tända rätt flammor i en ordning, som du måste utforska vartenda hörn av kartan för att hitta lösningen på, medan ett som kräver precision var att jag behövde använda en karaktärs förmåga för att slå på block i en viss ordning. Om du missar att tajma denna karaktärsförmåga (du kan ställa karaktären och hålla inne en knapp för att få den att stanna kvar tills du släpper knappen) är det bara att börja om. Jag kan erkänna att vissa av dessa tog ett tag och krävde en del tålamod, men var tillfredsställande att klara. Dock tror jag att spelare kommer att ha olika åsikter gällande spelets pussel. Antingen uppskattar du dem, eller avskyr dem. Det är dock för det mesta bra designade och gör sitt jobb, så jag tycker att de ändå platsar in.

Om jag hade sett spelet från avstånd hade jag nästan trott att detta var en uppföljare till Paper Mario, då grafiken påminner om det till en extrem grad. Dock tycker jag att karaktärerna ser tillräckligt distinkta ut för att det inte fullt ut känns som en ren kopia av de spelen.

Jag slogs direkt av hur pampig musiken är. Det är storbandsjazz för hela slanten här och jag tycker det passar väl. Spelet innehåller inget röstskådespel utan bara små grymtningar från karaktärerna, precis som i Paper Mario-spelen. I min mening passar det, men det hade varit kul om spelet hade röster.

Sammanfattningsvis är Escape from Ever After ett bra spel för dig som gillar lättsamma rollspel och Paper Mario-serien i synnerhet. Det kanske inte gör något nytt spelmekaniskt, men det lyckas ändå till viss del återskapa magin som Nintendo lyckades få fram i sina tidiga rollspel med rörmokaren.

Testdator: Intel Core i7-12650H, 16GB DDR5, RTX 3060