Dragon Quest I & II HD-2D Remake

Den klassiska JRPG-serien är tillbaka, denna gång med inte bara en, utan två remakes av de första spelen i serien! Det är dags att gå tillbaka till en enklare tid i Dragon Quest I & II HD-2D Remake!

Dragon Quest I – en enkel början

För att inte krångla till det börjar vi med Dragon Quest 1, det allra första spelet i serien. Detta  utspelar sig kronologiskt efter det tredje spelet som vi fick en remake av ifjol med Dragon Quest III HD-2D Remake, vilket i sig kan kännas lite vilseledande för en ny spelare. Många år har gått sedan dess, underjordens herre har besegrats och fred återvände till landet Alefgard. Men freden var inte bestående… Den diaboliska Drakkungen har återuppstått och släppt lös horder av monster som återigen hotar riket, och de har till och med rövat bort kungens dotter! En dag svär en ensam krigare som påstår sig vara en ättling till Erdrick (förfadern till hjälten i Dragon Quest III) trohet till kungen och ger sig ut på en farofylld resa för att rädda henne och befria världen från ondskan ännu en gång.

Berättelsen är oerhört enkel och okomplicerad. Det märks att det är ett tidigt JRPG då den helt och hållet saknar något form av djup eller motivation för spelaren utöver att rädda riket och prinsessan. Hela upplägget påminner en aning om en pjäs där karaktärerna pratar med Shakespeariansk tunga, vilket jag ändå tycker är lite charmigt. De har lagt till ett antal nya scener till denna version som inte fanns i originalet, men förvänta dig en kortare upplevelse här. För mig tog det ca 8 timmar att klara ut. 

När det kommer till spelmekanik är Dragon Quest 1 verkligen klassiskt på alla sätt och vis. Vi rör oss på en stor sammanhängande världskarta, slåss mot monster, tar oss till byar där vi pratar med olika karaktärer som leder till att vi kommer till en grotta där vi på slutet får möta en boss och sedan fortsätter detta till spelets slut. Jag uppskattar att utvecklarna har lagt ut markörer på var man ska härnäst, även med uppdrag som gör det tydligt vad du ska göra. Om du är en purist kan du stänga av denna funktion. Det finns även svårighetsgrader att välja bland; Dracky Quest (lätt), Dragon Quest (medel) och Draconan Quest (svår), som öppnar upp möjligheter att skräddarsy sin upplevelse. På lättaste svårighetsgraden kan du även göra dig själv odödlig. Jag uppskattar alla dessa livskvalitetsfixar, men det är en aspekt jag verkligen inte gillar och det är att man inte kan stänga av Random Encounters. Om det är något jag har svårt för i klassiska rollspel är det just den funktionen. Här kan jag knappt gå tre meter innan en fiendevåg dyker upp, vilket drar ner tempot enormt och blir mer ett irritationsmoment än någonting kul. Flertalet andra remasters av klassiska JRPG:n har möjligheten att stänga av/på encounters, så varför inte här? 

Jag bör också nämna att spelet är röstat på både japanska och engelska. Jag tycker båda fungerar bra och hjälper att ge liv till karaktärerna. 

Stridsmekaniken i Dragon Quest 1 är enkel. Vi slåss med bara en karaktär, som jag namngav J-DOG, för det är tydligen mitt nya namn här på Nördliv. Striderna är klassiskt turordningsbaserade där vi väljer ett kommando vår karaktär ska utföra. Vi kan manuellt välja vilken handling vi ska utföra, men vi kan också låta spelet bestämma åt oss utifrån ett antal parametrar, bland annat All Out där vi använder de starkaste förmågorna vi har tillgängliga och Fight Wisely där vi växlar mellan attack och läkande. När vi går upp i nivå får vi nya förmågor och magier att använda i strid. Precis som i många andra rollspel konsumerar magier mana, vilket jag känner är en bristvara på grund av antalet random encounters. Dessutom finns det inte många butiker som säljer föremål som återställer det.

Om du har spelat ett Dragon Quest har du tagit del av detta stridssystem tidigare. Det är inte en dålig variant, men jag känner att det lätt kan bli tjatigt i längden. I Dragon Quest 11 har vi något som kallas Pep-förmågor, där vi kan använda en specialförmåga som är unik för varje karaktär. Jag hade gärna sett att de implementerat något liknande här för att hålla striderna fräscha under hela spelets gång. Något jag uppskattar är dock att de lagt till förmågan att speeda upp strider (normal, dubbel och trippel hastighet), vilket underlättar en del under grinding. 

Dragon Quest II – ensam är stark, tillsammans blir vi starkare!

Många år har gått sedan Alefgard räddades av J-DOG som förtjänade sin legendariske förfaders titel: Erdrick. Hans ättlingar har sedan dess grundat tre kungariken som blomstrade under en lång tid av fred. Men en plötslig invasion av grymma monster har åter kastat världen in i mörker. Bundna av blod och öde måste Erdricks unga prinsar och prinsessor förena sina krafter och ge sig ut på en farofylld resa för att återta de legendariska artefakterna – världens enda hopp om att besegra ondskan som hotar allt levande. 

Till skillnad från det första spelet följer vi här fyra karaktärer: prinsen av Midenhall (huvudkaraktären), Prinsen av Cannock och hans syster, samt prinsessan av Moonbrooke – riket som invaderades av monster. Jag uppskattar att det finns lite mer motivation till karaktärerna, särskilt hos prinsessan av Moonbrooke som är helt förkrossad över att ha förlorat sitt hem. Det är helt klart en bättre berättelse än första spelet, men det har ett stort problem i hur de använder spelets skurk Hargon, ledaren över alla monster. Han dyker inte upp förrän i slutet av spelet när vi kommit till hans näste. Jag hade gärna sett lite mer karaktärisering och motivation till varför han invaderade Moonbrooke, det känns lite väl klyschigt att skurkarna gjorde det bara för att de är monster. 

Mycket är sig likt i Dragon Quest II, vilket gör att utläggningen och gameplay kommer att hållas kortfattad. Till skillnad från det första kontrollerar vi upp till fyra karaktärer samtidigt och kan välja att ge dem enskilda kommandon eller låta dem agera utifrån kriterierna jag nämnde i ettan. Något jag uppskattar är att vi kan ge olika typer av sådana kommandon till olika party-medlemmar, exempelvis kan en karaktär gå all-in, medan en annan fokuserar på läkekonst. Jag tycker att party-dynamiken gör att spelet blir något roligare, även problemet med random encounters kvarstår i detta och spelet är minst dubbelt så långt som föregående. Grottorna är något mer komplicerade här. I det första spelet var det ofta rättframt utan några typer av pussel, men här krävs det lite mer tankekraft för att hitta rätt dörr som leder dig till rätt plats, hoppa ner för stup och ta dig till platser du annars inte hade nått. Det är inte superkomplicerat och innehåller inte heller några riktiga pussel för den delen, men Dragon Quest II är lite klurigare än första. Det kräver lite mer tankekraft än det första spelet.

Något som är nytt för del 2 är att vi får tillgång till ett skepp vi kan segla runt med. Detta möjliggör transport till områden som är avgränsade av vatten. Senare i spelet låser vi upp möjligheten att dyka med båten under vattnet, där vi kan hitta grottor och hemliga föremål. Undervattensdelen fanns inte med i originalet och jag tycker den är implementerad på ett naturligt sätt. I båda spelen kan du dock använda dig av en magi som kallas Zoom, som kan teleportera dig till tidigare besökta platser, vilket underlättar utforskandet en del. 

Pixelperfektion? 

En aspekt båda spelen delar är dess grafik som är omgjort i HD-2D, likt Octopath Traveler och Triangle Strategy. Jag tycker att spelet ser riktigt snyggt ut, med välanimerad pixelgrafik. Smådetaljer, som att fåglar flaxar iväg när vi går förbi i en by bidrar en del till känslan av en levande värld. Detsamma gäller även musiken i städer som är vackert orkestrerad med en klassisk känsla. Samma precision i musiken känner jag inte när det gäller musikstycket som spelas när vi utforskar grottor. Det är tröttsamt och blir irriterande i längden.

Generellt är ljudeffekterna lyckade. Det låter verkligen som Dragon Quest. Du hör samma klassiska ljud från magier och när dörrar öppnas som du gör i den senaste delen i serien. 

Sammanfattningsvis är Dragon Quest I & II HD-2D Remake en gedigen nyversion av klassiska rollspel, men det riktar sig främst till de som är vana med äldre JRPG:n, men kanske inte till de nya som vill sätta sig in i genren.

Testdator: Intel Core i7-12650H, 16GB DDR5, RTX 3060