Behöver vi något som är extra mörkt nu när solen har lämnat vårt mörka land? Är du en läsare som vill gotta sig i mörkret eller vill du ha något upplyftande nu i hösttider? Här finns det i alla fall mer än en skopa mörker att dyka ned i.
Döden är bara början är första delen i en fristående trilogi av böcker baserade på rollspelet Kult. Berättelsen utspelar sig i kulturens och konstnärernas Tyskland. Vi som läsare får inte följa någon dedikerad huvudperson utan får händelserna berättade för oss ur flera personers perspektiv. I centrum står dock Amanda, Harlan och Clive. Tre generationer av konstnärer i samma släkt.
Berättelsen utspelar sig på olika plaster i Berlin, ofta återkommande är konstkollektivet Bethanien där Amanda har sin ateljé i samarbete med konstprojektet Muren II. Allt som utspelar sig under berättelsens gång sker dock inte i det Berlin som vi känner. Avskilt med enbart en tunn slöja finns två andra verkligheter, helvetet och en plats de kallar Metropolis. Snart blir vår värld enbart en av tre och kallas av de invigda för illusionen.
Alla kan inte se genom slöjan, men det kan Amanda och Clive. Amanda har tidigare alltid kallat det för inbillning och försökt lära sig att inte se konstiga saker som ingen annan ser. Hennes resa till Berlin blir inte riktigt som hon tänkt sig när hon blir insyltad i sin morfars mörka affärer och kopplingar till obehagliga kulter.
Snart blurras verkligheten och människors egen vilja när mörka krafter försöker lägga sig i och ta kontroll över konstprojektet som alla karaktärerna har någon form av koppling till. Vem är vem, vad är vad, vad är egentligen ens egen vilja och vilka tankar är inte våra egna?
Berättelsen gömmer inget utan låter oss som läsare direkt få veta alla de hemskheter som händer. Jag ställde mig sällan frågan om vem som var skyldig, bara varför. Det jag saknade vid flera tillfällen var nämligen motiv. Det händer många fruktansvärda och groteska saker så som mord, slakt och människooffer, tillsynes mest för hemskhetens skull. Ondskan saknar ofta motiv, den ska bara vara hemsk och förskräcklig. Detta tycker jag gör berättelsen lite platt och förvirrande.
Likt i ett rollspel får vi läsare veta en del saker som karaktärerna inte själva är med om. Hur en rollspelare vill få en händelse återberättad och hur en läsare vill bli presenterad med bakgrundsinformation tycker jag dock skiljer sig åt. Författarna visar här att de är vana rollspelare och spelledare men nya som romanförfattare. Fler gånger upplevde jag det som att händelser återberättades på ett sätt som fick mig att känna att jag missat något. Ett kapitel eller en spelkväll i en pågående rollspelskampanj.
Ovanan hos författarna lyser dessvärre även igenom i dialogen. Jag upplevde det som att karaktärerna inte alltid pratade med varandra. Ibland var det som att det pågick två monologer samtidigt. Kanske var det ett medvetet val från författarna men det kändes snarare som ett sätt att presentera känslor eller händelser som övriga karaktärer inte brydde sig om.
Världen, eller världarna, och den tunna slöjan som skiljer dem åt är ett väldigt spännande koncept som gjorde att karaktärernas, och läsarens, förvirring för det mesta kändes rättfärdigad. Ingen vet egentligen hur det ligger till och alla blir förvirrade när något oväntat dyker upp, ofta utan att vi får någon egentlig förklaring. De onaturliga varelser som karaktärerna stöter på beskrivs på ett målande sätt som verkligen ger rysningar till mig som läsare. Lika så är världarna bortom verkligheten och alla konstiga krockar mellan världarna beskrivna på ett rysligt vis som jag verkligen uppskattade. Det är verkligen i världsbyggandet som författarna glänser.
Däremot tycker jag att berättelsen är lite omotiverat rå. Blod, sex, mord och alla andra pg 18 som vi kan komma på hanteras lite som i en handvändning. Det är inte så att saker inte får konsekvenser, men alla svåra teman tas upp utan något egentligt hopp att någon ska klara sig ur det här. Precis som i en riktigt hemsk mardröm är allt konstigt, hemskt och hopplöst.
Till en början hade jag lite svårt att komma in i berättelsen då det är många referenser till konsthistoria och livet som konstnär. Även om detta tonades ned något längre in i boken så är det ett starkt tema. Då jag personligen inte är särskilt bevandrad i konstens värld kan jag inte avgöra om boken skulle uppskattas mer eller mindre av en mer konstintresserad läsare. Men jag har en känsla av att hur författarna kopplar ihop konsten med alla de hemska teman som boken tar upp kan ge en obekväm eftersmak för många.
Om du är ett fan av rollspelet Kult kan jag tänka mig att det kan vara intressant att uppleva berättelser som författarna tänkte sig världen när de skrev regelboken för rollspelet. För oss andra finns det andra böcker att fylla de mörka höstkvällarna med.
Döden är bara början av Gunilla Jonsson & Michael Petersén.
Recensionsex tillhandahållet av Fria Ligan.
Tillhandahållaren av boken har inget inflytande över artikelns innehåll.
i samarbete med PriceRunner