Vad är egentligen ett minne? Kan vi lita på våra egna? Eller är de lika flyktiga som våra övriga tankar? När det uppdagas att de döda inte längre är döda slår hjärnan knop på sig själv och kanske kan påhittade minnen fylla i luckorna för att förklara det oförklarliga…
I denna andra del av författarna till rollspelet Kult, är vi tillbaka i Berlin ett år efter att flera personer mystiskt försvann från en utställning i Pankow, från första bokens händelser: Döden är bara en början. Vi får återigen följa Amanda, Harlan och Clive. Tre generationer av konstnärer som på olika vis blivit inblandade i det ockulta som finns precis utanför vårt synfält. Utanför vår verklighet, eller Illusionen som de som vet kallar den, finns en annan värld: Metropolis. Det är från Metropolis vi egentligen kommer, menar en del. Separat men ändå sammanlänkat med dessa två verkligheter finns även Inferno, eller helvetet. Slöjan mellan dessa blir allt tunnare och fler lär sig att fritt vandra mellan Illusionen och Metropolis när vår verklighet spricker i sömmarna. Vi kan inte alltid ta verkligheten för givet när vi tar oss an boken De levande döda.
Utöver de tre viktiga karaktärerna från första boken får vi följa Alex, Julia och Kim, tre av ungdomarna som blev indragna i första bokens hemskheter via en konstkurs. Kim är en av de som alla har glömt. Kim, Ernst och Chadi blev brutalt mördade och efter det raderades ur minnet på alla som kände dem. Raderade ur själva verkligheten. När de kommer tillbaka har ett år gått och utan någon som minns en blir allt väldigt mycket svårare… Amanda och Julia, med flera, har ansträngt sig för att minnas de tre döda när de insåg att minnet av dem sakta suddades ut. Trots detta är deras minnen av de tre ungdomarna snarare ord klottrade på en post-it-lapp än faktiska minnen. Ett mantra att upprepa.
I ett försök att lite på skoj återskapa Kim, Ernst och Chadi gör Julias flickvän Tamara photoshopade Facebook-inlägg, förfalskade diplom från simskolor de aldrig gått på och andra vardagliga saker från deras påhittade tidigare liv. Allt som en del i ett konstprojekt hon ska använda för att söka till en konstutbildning. Men plötsligt börjar det dyka upp facebook-inlägg som Tamara inte gjort. En dag upptäcker de en flera år gammal artikel i en digital tidning där Ernst spelat i ett band, som han och Tamara hittade på för bara någon dag sedan. Chadi har plötsligt släkt som han aldrig hört talas om, och Kim har vunnit ett ballettpris trots att hon aldrig dansat på riktigt.
Allt konstigare saker händer och alla inblandade börjar ifrågasätta vad som är riktiga minnen och vad som skapas som en efterkonstruktion, helt av sig självt. Samtidigt hotar verkligheten att falla samman omkring dem Bokens koncept kring minnen tycker jag är väldigt intressant. Hur vi tänker och vad våra tankar och minnen får oss att göra. Att våra minnen och tankar ger oss motiv och ursäkter till att handla på vissa sätt. I en värld där minnen kan skapa sig själva för att förklara det oförklarliga är inte allt för långt ifrån vår verklighet enligt mig…
Även om boken tar upp många svåra teman så tycker jag att det finns mer motiv till personernas handlingar i denna andra del. Författarna byggde upp spänning med den första boken för att här visa sina författarförmågor ur en bättre vinkel. Det märks att deras författarskap har utvecklats från bok ett till bok två då dialogerna känns något mer sammanhängande och vi som läsare blir inte lika kastade hit och dit. Karaktärerna har också fått mer djup, något jag saknade i den första boken, även om de onda fortfarande är onda mest för nödvändigheten.
Den här boken är också skriven lite som scener i ett rollspel och jag fick känslan av att författarna har skrivit vart annat kapitel och byggt på varandras idéer, även om jag inte märker någon skillnad på språket mellan kapitlen. Det känns som ett intressant sätt att skriva, men resultaten blir inte riktigt sammanhängande som jag skulle föredra. Berättelsen får vi uppleva genom brottstycken ur olika personers perspektiv och det är en smaksak om det är något som du föredrar eller inte. Tyvärr har jag lite svårt för att det finns fler karaktärer som beskrivs som mer eller mindre viktiga men som enbart presenteras i förbifarten. Att vi som läsare får veta vad en person gjorde, något som påverkade handlingen relativt drastiskt, i efterhand via ett snabbt omnämnande i en dialog tycker jag skapar en känsla av att vi som läsare missat något som kanske var viktigt.
De olika kapitlen presenteras med ett datum och ibland kan det ha gått en vecka eller mer mellan två kapitel. Hoppen i tid gör att jag ibland undrar vad som hände under de dagar då vi inte fick veta något. Ibland får vi återberättat för oss vad som hände under dessa dagar genom en kommentar i en dialog eller en tanke hos någon. Detta bidrar tyvärr ytterligare till känslan av att vi som läsare kan ha missat något. Jag vet inte om det har gått tid för att karaktärerna väntat på något, förberett sig eller om det bara behövde blir helg för att det skulle passa med berättelsen.
De levande döda presenteras som en fristående andra del till den första boken Döden är bara början, men enligt mig vore bok två alltför förvirrande om du inte läst om händelserna i första bok. Än viktigare är att allt det hemska som hände i den första boken på något sätt känns lite mer okej när jag nu läst andra boken. Det ondskefulla och våldsamma som hände i den ger flera anledningar till karaktärernas handlande nu i den andra boken. Så gott som allt som händer i De levande döda har sitt ursprung i Döden är bara början. Händelserna i första boken delas ut i små portioner genom så gott som hela andra boken, även i senare delen. Så det är inte omöjligt att läsa dem som fristående även om jag ser det mer som en serie. Där den första boken var våldsam och flera gånger omotiverat rå enligt mig så är den andra boken mycket mer fokuserad på den psykologiska skräcken. Vi pratar röster i huvudet, självmordstankar och allmänt självtvivel. För att inte lyfta på locket till minnena…
Jag hade väldigt svårt för den första boken i serien, Döden är bara början, och hade haft svårt att rekommendera den som en ensamstående bok. Men tillsammans med denna andra del, De levande döda, tror jag ändå att det finns en större målgrupp för böckerna. Det är en målgrupp av unga vuxna eller äldre med tanke på allt våld och andra mörka teman. Om de två första böckerna läses i ett så kan berättelsen absolut vara intressant för de som tycker om att läsa skräckböcker på gränsen till psykologisk eller övernaturlig skräck. Personligen ser jag mycket mer fram emot att ge mig i kast med den tredje delen nu än vad jag var att påbörja den här boken efter att jag läst den första. Om författarna har utvecklats lika mycket till bok tre som de gjort till bok två så tror jag vi kan få en riktigt bra avslutning på berättelsen. Fortsättning följer…
De levande döda.
Recensionsex tillhandahållet av Fria ligan.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
i samarbete med PriceRunner
2 kommentarer
Älskar första boken och dess koppling till Magick.
Andra boken var lite av en besvikelse så jag hoppas den sista boken kan matcha den första. Har beställt den nu 😊
Härligt att du gillar första. Nu har du förvisso beställt den sista boken redan, men en recension av den är på väg inom en snar framtid. Oavsett, hoppas du gillar den sista boken 🙂