Undergång | Nathalie Sjögren

Att få dyka ner i en värld med oknytt kan nog vara många fantasy-älskares dröm, men om allt och vill ha ihjäl dig ångrar man sig nog fort. Hur när inpå oss finns egentligen de oknytt som det berättades om förr i världen? Och hur lätt vore det inte för dem att ta sig hit?

Berättelsen

I boken Undergång av Nathalie Sjögren får vi följa tvillingparet Emy och Melissa när deras faster plötsligt lämnar dem ensamma kvar i världen. Systern Emy berättar genom sina ögon de traumatiska händelserna efter fasterns död. För utöver att de precis myndiga systrarna nu har förlorat både sina föräldrar och sin faster så försvinner systern Melissa under minst sagt underliga omständigheter.

Det blir upp till Emy att rädda sin syster från det mörka i underjorden, som utgör en så gott som identisk spegelbild av vår värld. Det enda som skiljer de två världarna åt är en tunn slöja som få kan ta sig igenom, än så länge…

Under berättelsens gång blir vi introducerade till flertalet oknytt som jag lätt kände igen från svensk folktro. Personligen tycker jag det alltid ger en speciell känsla i magen när man läser en bok som har tagit sin inspiration i berättelser som berättats i många generationer, det känns liksom lite mer verkligt. Här porträtteras de flesta oknytt dessutom som opålitliga men inte helt igenom onda, precis så som jag alltid sett dem framför mig.

Tyvärr har Sjögren slängt in några scener som ska presentera flera varelser än vad som riktigt spelar roll i berättelsen. Till exempel presenteras en älva som en verklig varelse i en kort scen, men hon mördas brutalt utan att genom sin död tillföra något alls till historien. Jag tycker att det hade varit intressantare om dessa mindre händelser som inte alls påverkade huvudkaraktären åtminstone hade haft en påverkan på världen, men så är tyvärr inte fallet.

Världen

Berättelsen utspelar sig inom naturreservat Näsbrokrok och i underjordens motsvarighet till denna plats. Tyvärr beskrivs berättelsen på ett sådant sätt att området för naturreservatet är den enda plats i världen som spelar roll. Inget som Emy och Melissa gör ger egentligen några konsekvenser på världen utanför deras bubbla. Ingen funderar egentligen på vart de två flickorna tagit vägen, varför de inte kommer tillbaka till sin lägenhet eller varför de inte gick på sin fasters begravning. Och vem ordnade egentligen begravningen om Emy och Melissa är de enda släktingarna?

Tyvärr faller världsbyggandet kort. Men om man har besökt naturreservatet Näsbrokrok i Halland, Kungsbacka, så kanske man kan uppskatta boken mer. Miljön och flera platser beskrivs på ett sådant sätt att man antagligen kan lokalisera sig om man tidigare besökt naturreservatet.

Språket och läsflyt

Språket är väldigt enkelt och gav mig en känsla av en bok för barn och ungdomar på kanske 10-14år. Men de teman som lyfts i form av blodiga anfall, skräck och svek gör mig osäker på vilken ålder boken egentligen har som målgrupp. Brutala mord och det enkla språket som inte är tillräckligt målande för en äldre målgrupp gör att den blir svår att placera som en rekommendation för någon specifik ålder. Den rekommenderade åldern i bokhandeln är 15+.

Berättelsen har snabba hopp mellan scenerna vilket gör att läsflytet inte riktigt infinner sig. Jag antar att detta är författarens försök till att gestalta Emys förvirring kring vad det är som händer. Men även när hon under flera dagar vilar för att repar sig från allvarliga skador verkar tiden flyga förbi och jag som läsare hinner knappt landa i situationen innan Emy är på fötterna och ute genom dörren.

Jag upplever att detta är ett vanligt problem med författare som släpper sin första bok och bara vill få ur sig alla sina idéer, och mina egna försök till böcker jag filat på har haft samma problem. Men tyvärr blir det ingen gripande inlevelse om jag som läsare inte hinner landa mellan de olika händelserna.

Mina sista tankar

Efter att jag läst ut boken Undergång lämnades jag med många frågor. Vad hände egentligen med de karaktärer och oknytt som Emy träffade på? Vad var deras syn på det stora problemet? Spelade det egentligen någon roll? Tyvärr skapade det ganska plötsliga slutet mer förvirring och frågor än tillfredsställelse av att ha läst ut en spännande bok. För vid flera tillfällen var berättelsen riktigt spännande och mot sista tredjedelen av boken har författarens språk och scenbyggande blivit allt bättre. Men så hände något plötslig eller en situation slutade plötsligt utan konsekvenser, och så tappade jag tråden igen.

Tyvärr gav boken lite för mycket intrycket av att vara en sammanfattning av flera händelser i en berättelse som borde varit och var värd att vara längre. Jag kan tyvärr inte rekommendera boken, men ser gärna att författaren skriver ytterligare en berättelse med all sin fantasi men lägger lite mer krut på att binda ihop dem till en sammanhängande och djupare berättelse.