Hem RecensionerSpelrecensioner Deep Rock Galactic

Deep Rock Galactic

av Martin "Fyghar" Johansson

Dvärgarna har lämnat Midgård, eller vart de nu kommer från, och har istället gett sig ut i rymden. Men deras jobb är detsamma, att gräva hål och leta efter skatter. Men kom ihåg, att i rymden kan ingen höra dig skrika.


Jag vet inte om jag skulle säga att det finns en direkt story i spelet, men man arbetar åt ett företag för att samla in mineraler, ägg och skatter ute i rymden. Sen har vi den lilla detaljen att vi alla som jobbar är dvärgar, så det är bara för oss att börja gräva oss ner i marken för att hitta alla godsaker. Det känns inte som att det finns så mycket mer att säga om storyn, men den funkar ju för det här spelet att man är en från arbetarklassen som gör smutsgörat för att de högre upp ska få belöningarna, och om jag börjar ställa frågor så åker jag väl ut. Bara att fortsätta gräva! Det hade väl varit intressant med en mer djupgående story, men med tanke på hur upplägget av spelet är så tycker jag det funkar bra men något enkelt. Då kan nämligen nybörjare bara hoppa in och veta precis vad det är som händer utan massa exposition.

Men det är ju inte så enkelt som att bara gå ner under jorden och plocka upp grejerna, utan det kommer ständigt gigantiska rymdkryp som mer än gärna vill tugga lite extra på oss. Men vi kan ju inte avbryta uppdraget för några små kryp, så vi skjuter, bränner, hackar och slafsar oss igenom alla kryp vi stöter på tills vi lämnar grottorna. Det är dock lätt att gå vilse i de här grottorna, särskilt de mer komplexa.

Jag har visserligen en karta som jag kan rotera runt för att se vart jag kan behöva gå, och den är jättesmidig, fram tills man i slutet av uppdraget ska springa mot en räddningskapsel som för en tillbaka till huvudskeppet. För det är inte så enkelt att kolla vart man ska springa när man är under tidspress och det hela tiden kommer massvis med kryp som är i vägen och vill döda mig. Det kan vara riktigt stressigt, men ändå på ett bra och kul sätt, förutsatt att man inte halkar för långt efter de andra, faller ner för ett stup och sedan blir lämnad kvar när de andra reser bort. Inte för att det har hänt mig.

Spelet är för 1-4 spelare, och charmen ligger i att spela med sina vänner, särskilt om alla spelar varsin klass. Det finns fyra klasser att välja mellan, dessa är Driller, Engineer, Gunner och Scout. Alla är bra på olika saker, vilket kanske hörs på deras titlar, och uppdragen blir betydligt enklare om alla klasserna är med. En driller kan borra enkelt borra sig igenom väggarna för att snabbt ta sig igenom, scouten kan kolla runt grottorna snabbt och smidigt, engineer kan bygga små robotar samt plattformar för underlätta klättring och gunnern skjuter ner saker medan de andra arbetar. De täcker nämligen upp varandras svagheter på olika sätt, och man kan enklare koordinera sig runt i grottorna när man pratar med sina vänner istället för att jag själv ska lista ut hur jag tar mig vidare. Men det fungerar även bra att spela med främlingar, oavsett med röstchatt eller ej. Man kan enkelt markera olika saker runtom i grottan som man vill att teamet ska ha lite extra fokus på, som ett stort kryp som kräver samarbete för att ta ner. 

Kontrollerna fungerar bra, man använder WASD och musen för att gå runt och även se omkring sig. Sen ligger alla knappar man behöver för att byta vapen, få upp kartan, kasta lysstavar eller granater nära just WASD-tangenterna, så det är inga bekymmer att använda olika grejer även mitt i stridens hetta. Det enda jag skulle vilja ha är att när man trycker ner höger musknapp så fokuserade man siktet lite och kan då skjuta mer träffsäkert. Nu är det inte något jag måste ha, för det fungerar bra att svinga med min hacka med höger musknapp, men det hade underlättat ibland med ett bättre sikte.

Grafiken är något man kommer känna igen ett tag framöver, den har en säregen design som står ut bland alla spel som kommer ut idag. En robust stil som påminner om äldre spel med kantiga karaktärer och banor, men som ändå är såpass mjuk att det märks att den är gjord idag. Alla grottor är vackra på sina egna sätt, och att se hur omgivningen lyser upp när vi kommer med våra facklor är spektakulärt att se. Det är lätt att se mineraler när man tittar runt, fienderna går inte att missa och vi spelare kan tydligt markera olika saker för varandra.

När det gäller ljudet så har jag bara ett problem, de ständiga kommentarerna dvärgarna kläcker ur sig när man gör olika saker. Det var lite kul i början men jag kände snabbt att jag tröttnade på att de sa samma saker om och om igen (Tur då att man kan dra ner volymen in-game. Red.anm). Men utöver det så låter spelet bra. Krypen låter sliskiga och äckliga när de kommer, och grottorna är rätt tysta när det är lugnt. Men när det kommer en stor svärm med insekter så spelas det synth i bakgrunden som tydligt markerar när anfallet börjar och när det är färdigt.

Jag har haft kul när jag har spelat det här med vänner, men det var inte lika kul när jag satt med det själv. Det känns unikt på marknaden och priset är rätt vettigt med tanke på vad man får. Jag tror dock inte det här är mitt första val när det gäller multiplayerspel med vänner, men det är absolut med på listan. Dels så är jag en mes som inte gillar mörker i spel där varelser kan hoppa upp mot mig, och då lockar det inte att spela det här solo, men det går betydligt bättre om man är flera. Men just för att jag är den lilla mesen när det gäller mörker så blir inte det här spelet mitt första förslag när jag ska spela online med vänner, men kanske förslag nummer 5.


Specifikation

Denna recension baseras på PC-versionen.
Spelet finns även till Xbox One.

Deep Rock Galactic. Lägsta pris 29,99€ enligt Steam 2020-05-13.

Recensionsex tillhandahållet av Ghost Ship Games.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar