Att förödelse kan vara så roligt. Demolera inte bara ditt eget fordon, utan varenda stackare ute på vägarna också. Danger Zone 2 lånar hejdundrande mycket från Burnout, men är det en blek kopia eller gör den något eget med idén?
Det är en varm eftermiddag, bilköerna är långa då alla är på väg hem för dagen. Du fingrar på din mobil i väntan på att kön ska röra sig, när ett märkligt ljud hörs –följt av höga metalliska läten när plötsligt en bil ses flyga över din egen bil. Den landar på skåpbilen framför och skapar en kaskad av däckskrik, partikeleffekter och bombastiskt kaos. Uppenbarligen så är allt detta en simulation och bilkön är påhittad – men känslan i total förstörelse skänker en skön värme i kroppen! Mumma!
Detta är vad spelet är bäst på! Sinnessjuka explosioner, och lyckan i att få med sig så många som möjligt…
Vad är detta egentligen?
Nu har vi varit väldigt målande i beskrivningen av spelet hittills, men om vi ska kolla på det rent tekniskt – vad är det egentligen? Danger Zone 2 är ett actionfyllt bilracingspel, där poängen är att förstöra så många bilar som möjligt för att skapa kombos och i förlängningen höga poäng.
Inte nog med att banorna visar hur långt det är tills du når platsen där kraschen bör inträffa – men den ger dig även extra objektiv som ökar poängen i slutet om de klaras av. Extraobjektiven kan vara att köra på minst åtta taxibilar innan kraschområdet, hoppa med bilen ett gäng gånger eller nå en viss hastighet med hjälp av så kallade boost chains (d.v.s. när man aktiverar nitro och den startar om flera gånger – kan bara avslutas om du kör in i något).
Det är hela spelet egentligen – du ges tre regioner med 7-8 banor i varje, samt sex träningsbanor och tre bonus banor – och även om du blir klar med spelet relativt snabbt genom att bara klara banorna, så är det nötandet efter den perfekta tiden och medaljer som på riktigt drygar ut speltiden. Du kan få brons, silver, guld och platinum, och hamnar direkt i ’leaderboard’-listan mot andra spelares tider från hela världen. Så samtidigt som du arbetar med att skapa en så perfekt förödelse som möjligt – du kan även se hur dina poäng ställer sig mot resten av världen.
Körs Burnout om med råge eller…?
Utvecklarna har uppenbarligen sneglat mot Burnout i framtagandet av detta spel, men det saknar en del av Burnouts finess. Till att börja med så har vi menysystem som känns väldigt barskrapat och rentav plottrigt. Sedan har vi spelets grafik, som bäst kan beskrivas som duglig. Motorn i sig gör sitt jobb, då den kör i 60 FPS, vilket behövs i ett spel så snabbt som detta – men antialiasing är så prominent på Xbox One versionen att allt mer eller mindre blir en suddig smörja många gånger. Det finns många genvägar som gjorts för att få spelet att flyta på, och det syns verkligen. Visst får vi många sköna partikeleffekter och ödeläggning, men det sker på bekostnad av spelets generella utseende. Bilfysiken är godkänd i sig, men det största problemet i sammanhanget är buggarna. Det är förvisso inte ofta det händer, men lite då och då påverkar fysiken att ens bil flyger all världens väg trots att man knappt kört på något. En gång föll bilen rakt igenom världen utan någon anledning.
Omgivning och bilar blir väldigt suddiga i spelet…
Så visst finns här många saker som plockar ner spelet till jorden igen, men tack och lov så övervinner spelets mest grundläggande attribut jämt. Det är bara så himla roligt att köra och förstöra, att man bortser från dessa saker.
Något för alla?
Är du en bilspelsentusiast som helst spelar bilsimulatorer – ja då kommer detta definitivt inte passa dig. Däremot, om du vill ha ett actionfyllt arkadbilsspel, då bör du kolla in detta. Jag skulle faktiskt gå så långt att säga att detta spel, riktar sig mot en betydligt mer ’casual’-inriktad massa. Gillar man att bara starta upp en bara någon gång ibland och få ut sin destruktiva sida, då funkar detta jättebra – oavsett om du är en bilspelsperson eller inte.
Självklart är det inte perfekt, och dess indie bakgrund syns igenom, men konceptet är enkelt, roligt och väldigt prisvärt.
