D-topia

Genom historien har mänskligheten gång på gång visat upp sin destruktiva natur. Det har varit allt ifrån krig och svält till att jordens resurser förbrukas i en all snabbare takt. Det ser onekligen mörkt ut för oss men flera hundra år in i framtiden kommer det att hända någonting. Kanske finns det en räddning för oss i alla fall. Frågan är, går det att skapa ett perfekt samhälle där alla människor är lyckliga och trygga med hjälp av AI? Läs vidare så tar vi reda på det.

På grund av vår våldsamma historia som i spelet kallas för ’The Old Era’ skapades Utopia-projektet. Anledningen till detta var att försöka maximera alla människors lycka och komfort så mycket som möjligt med hjälp av artificiell intelligens. Detta projekt har nu pågått i flera hundra år och AI:n utvecklar sig själv hela tiden för att försöka förbättra alla människors liv och lycka så mycket som möjligt. Som en lösning på detta har samhället D-topia skapats. Här är alla invånare lyckliga och lever sina liv i en perfekt harmoni där den mest sofistikerade och utvecklade AI:n som mänskligheten någonsin skapat styr allting.

Hit kommer den unge mannen som kort och gott kallas för No. 046 (hans riktiga namn är Shiro). Han kommer direkt från moderplantan och har fått rollen som bostadsfacilitator. Det är en eftertraktad roll bland invånarna och det är nu upp till dig och dina medmänniskor att arbeta i fabriken på dagen. Efter det är du ledig men det är oftast då som din roll som fastighetsskötare träder i kraft. Det kan röra sig om att olika maskiner slutar fungera, brandsläckare faller ner på golvet utan någon anledning eller att någon av invånarna har låst ute sig själv från något av samhällets många datorsystem. Du angriper dessa problem genom att lösa många roliga och kluriga pussel av olika slag.

Ditt jobb är att hålla anläggningen igång och under resans gång kommer du att få lära känna många av invånarna i D-topia, ta del av deras unika historier och personliga problem och hjälpa dem så mycket du kan i deras vardagliga liv.

Miljöerna i spelet är riktigt snygga och påkostade.

Detta är den stillsamma handlingen till spelet D-topia från Annapurna Interactive. Själva kampanjen i spelet, som du tar dig igenom på mellan 8-10 timmar, är uppdelat på sju olika kapitel, en för varje veckodag. Du börjar dagen med att klä på dig dina perfekt vikta arbetskläder, äter frukost och rör dig mot utgången. Innan du får tillåtelse att lämna din lägenhet måste du genomföra en obligatorisk hälsokontroll så att AI:n vet att du mår bra. Här får du genomföra ett av spelets många pussel. Just dessa är verkligen inte svåra att lösa och känns mer som ett tidsfördriv än något annat. Efter detta beger du dig ut i samhället och fångar dagen. Här kan du prata med olika NPC-karaktärer och robotar (de kallas Troids i spelet) och stöter ibland på någon av kampanjens tio nyckelinvånare som du kan bygga en djupare relation med. När du pratar med dessa nyckelpersoner får du ibland flera svarsalternativ (tänk dig en light-version av dialogsystemet i ett BioWare-spel) och beroende på hur du svarar kan det ändra din relation till den personen på ett positivt eller negativt sätt.

Varje dag har en handling som fokuserar på en specifik karaktär i spelet. Det kan bland annat röra sig om en anrik konstnär som precis har vaknat upp ur en flera hundra års kryosömn eller en ängslig flicka som hela tiden gömmer sitt ansikte bakom en virtuell ansiktsmask. Din uppgift blir nu att få dessa personer att känna sig bättre och det gör du genom att lösa pussel av olika slag. Detta är D-topias huvudsakliga upplägg och merparten av pusslen lutar mer åt de lättare hållet. Det kan vara att placera numrerade fyrkanter på dess korrekta plats eller att dra en linje genom ett komplicerat rutnät av noder till sin slutdestination. I kampanjens senare hälft blir pusslen betydligt svårare (här påminner de lite om det klassiska spelet Minesweeper till PC) och det tog mig en stund innan jag lyckades klura ut vad jag skulle göra.

I sin helhet ligger svårighetsgraden på en jämn nivå och ingenting sticker ut som skapar någon friktion i spelupplevelsen. Variationen på dem är också bra och det finns såpass många pusselvarianter att det aldrig känns tråkigt eller enformigt. Det skall dock tilläggas att vissa av dem kändes alldeles för simpla för att vara ett pussel i min mening (ibland skall du endast dra en mätare på en datorpanel från vänster till höger för att lösa viktiga händelser i spelet. Det är allt).

Vissa av pusslen i spelet går inte att lösa i den vanliga världen du befinner dig i. Då måste du ta dig till en specifik datorterminal som tar dig till spelets alternativa dimension som kallas för ’The Block Side’. Här ser allting annorlunda ut. Om allting i den vanliga spelvärlden ser ljust och harmoniskt ut, domineras den andra sidan av en slags mörk korsning mellan TRON-estetiken och en industriell mardröm. Allting på blocksidan genomsyras av mörkblåa färger och saker och ting ser annorlunda ut, speciellt när det kommer till robotarna. I den vanliga världen har de en snygg och väldigt Apple-doftande design men på den andra sidan ser de svarta ut med taggiga utseenden, ungefär som att se dem i sina underkläder. Människorna är frysta här och de enda du kan prata med är kollegor som har samma yrke som dig själv och robotarna.

I slutet av varje dag kommer du att nå den kritiska punkten i en av de specifika karaktärernas problem och det är upp till dig att bestämma hur det skall gå för dem. Det kan vara ganska drastiska förändringar i deras liv, till och med frågor som rör liv och död och för att du skall kunna komma fram till det bästa beslutet för dem presenteras du med ett litet minispel som kallas ’Brain meeting’. Här går du igenom allting du hittills lärt dig om karaktären och hans eller hennes problem och spelet stället frågor till dig som du svarar på antingen med X-knappen eller O-knappen på handkontrollen. Efter detta når du en slutsats och löser på så sätt den dagens huvudsakliga problem och gör förhoppningsvis den personen mer lycklig.

Vad i allsin dar skall jag göra här?

Förutom att prata med dina medmänniskor jobbar du i fabriken och här genomför du samma typ av pussel som nämnts innan och beroende på hur snabb du är får du pengar som i spelet kallas för U-Points. Är du riktigt snabb får du betyget A och som lägst får du betyget E. Ju snabbare du är desto mer pengar får du. Med dina tjänade krediter kan du antingen köpa mat att äta eller saker att dekorera ditt hem med. Det kan vara inredning som fina kuddar till din soffa eller varför inte de senaste spelkonsolerna till din stora vägg-TV. Du kan även ge mat och andra saker till någon av huvudkaraktärerna i spelet som ett försök att göra dem lyckliga. Observera att de gillar olika saker, här gäller det att prata så mycket som möjligt med dem för att försöka få en så komplett bild av dem som möjligt.

Användargränssnittet är snyggt och prydligt och trycker du på pausknappen får du upp olika menyer som håller koll på din spelprogression. Här kan du titta på de olika karaktärerna och få en mer detaljerad genomgång om hur mycket de tycker om dig om vad deras favoritsaker är. Det finns även en karta över området du befinner dig på och var alla intressepunkter är plus en behändig pratbubbla med en hjälptext som beskriver vad du skall göra härnäst. Gillar du att samla på saker så finns den möjligheten också. Det är alltifrån samlarfigurer till spelets mer bisarra inslag, vita möss. Dessa är superintelligenta och på olika ställen i D-topia stöter du på dessa djur i roliga och väldigt underliga situationer som skänker spelupplevelsen en oväntad och mycket humoristisk ton. Ett annat bevis på spelets humor är att du tidigt får reda på att i mänsklighetens historia skall ett blodigt världskrig ha startat. Detta på grund av att människor inte kunde enas om vilket djur som var bäst. Hund eller katt. Bara en sådan sak.

Presentationen i D-topia är mycket bra och har en grafisk design som påminner om en korsning mellan en barnbok och en Manga (japanska serietidningar som har en väldigt speciell tecknarstil). Miljöerna är snygga och stilrena med rundade kanter och allting känns som om Steve Jobs själ vakar över allting. Spelvärlden du rör dig i är härligt luftig och harmonisk och den återges av mer eller mindre fasta kameravinklar som påminner lite om dem i de gamla Resident Evil-spelen. Samhället genomsyras även av atmosfäriska effekter såsom partiklar i luften och flygande fåglar i bakgrunden och allting skapar en genomarbetad helhet som skapar en mycket unik och kvalitativ spelupplevelse. En annan fin detalj är att ljuset på handkontrollen ändras beroende på hur stämningen är i D-topia. När miljön är lugn och kontrollerad lyser handkontrollen blått men vid ett tillfälle triggas ett larm i kampanjen och då blir ljuset på handkontrollen istället illrött. Oerhört snyggt gjort.

När det kommer till dialogen i spelet är den förvånansvärt djup och berör filosofiska frågeställningar och problem som med lätthet hade kunnat passa bra i en 20-poängs högskolekurs. Det kan röra sig från funderingar om kloning till arbete och människans jakt på lycka. De olika karaktärerna och robotarna (och mössen förstås) du pratar med under spelets gång är riktigt bra och har en humor och värme som jag inte alls var beredd på. All text är välskriven och som spelare är det oerhört lätt att komma in under skinnet på de olika karaktärerna och ta del av deras vardagliga och personliga problem.

Spelkontrollen är snabb och responsiv och den kan ibland vara lite för känslig, speciellt i de olika pusselsektionerna där det kan vara svårt att pricka rätt ibland. Precis i slutet av spelet råkade jag även fastna mellan två robotar och det tog mig en stund innan jag lyckades komma loss. Detta händer dock relativt sällan under kampanjens gång och är ingenting som förstör helheten i spelupplevelsen men det bör ändå nämnas som en liten blygsam parentes.

Ljudbilden är utmärkt och består av lugna och fridfulla låtar som får dig att kännas alldeles varm inombords. Vissa av styckena är så vackert spelade och fulla av känsla att det nästan rör dig till tårar. Detta hjälper verkligen till att förstärka den stillsamma känslan av harmoni som spelet försöker återge. Under kampanjens gång byter låtarna långsamt stil och tema men de ligger hela tiden i samma lugna och harmoniska kategori av musik. När du befinner dig på blocksidan försvinner musiken abrupt och byts istället ut mot ett jobbigt sirenliknande maskinljud som verkligen hjälper till att förstärka den industriella mardrömsvärlden som den alternativa sidan utgör. Däremot känns det som en liten miss i protokollet att all dialog i spelet saknar tal. Med tanke på spelets välproducerade natur är jag säker på att det hade höjt spelupplevelsen ännu mer.

Prestandan är riktigt bra och allting under huven fungerar som en oljad blixt. Menyerna är snabba och responsiva och att ladda din sparfil går på ett ögonblick. Det finns faktiskt ingenting i spelet som är långsamt eller tvingar dig att vänta på någonting. Allting i D-topia lutar sig mot ett gediget hantverk och detta märks tydligt i spelet och får allting att kännas superstabil.

Avslutningsvis levererar D-topia en riktigt stabil och rolig spelupplevelse med en bra och responsiv kontroll. Bortsett från ett par pussel som är alldeles för lätta blir de aldrig för svåra. Baka in detta i en handling med värme och humor där du faktiskt bryr dig om de olika karaktärerna och robotarna. Allt detta bidrar till ett riktigt bra flyt som håller hela vägen till slutet. Lägg därtill en riktigt bra ljudbild med musik som skulle passa perfekt på ett spa-retreat och saken är biff. D-topia är ett mycket bra spel som jag verkligen rekommenderar alla att spela. Så sätt dig bekvämt i soffan, starta spelet och gör ditt bästa för att göra alla människor lyckliga.