Cursed to Golf

Sportspel har en tendens att stagnera utvecklingsmässigt – åtminstone simulatorspelen (FIFA, NHL osv). Alla efterapar verkligheten så gott det går och för in mindre justeringar inför varje iteration. Sen finns det de som tar ett koncept, fördömer det till helvetets gröna ängar och dödar dig om du misslyckas.

Golfspel har störst publik, enligt mina förutfattade meningar, i arkadgenren. Mario Golf är den främsta serien som kommer till mig, men det finns även spel som Golf Story. Likheten de två spelen och Cursed to Golf mellan är, utöver att ha golf i titeln, arkad. Men Cursed to Golf tar det hela ett steg längre.

Du börjar som en vanlig golfare. Just nu håller du på att vinna ytterligare en turnering och det är spelets tutorial för spelaren. Vanliga golfslag med driver (långa slag), järnklubba (halvlånga slag) och wedge (korta slag) finns att tillgå. När du ska slå sista slaget för att vinna öppnar sig himlen och blixten slår ner och klyver golfbanan. Golfaren faller ner genom marken och landar i golf purgatory, skärselden. Här träffar han på the Scotsman, en grön skottländsk golfarande som visar att golfens regler inte gäller på samma sätt. Här nere kan bollen styras en aning efter den landat och det finns olika hinder som inte finns i den vanliga världen. Bunkrar finns, men nere i skärselden finns det också gravplatser som agerar bunker med skillnaden att de nedgrävda blir sura och kastar bort bollen som landat där. Men det finns även hjälpmedel som vindfläktar som kan fånga upp bollen och skjuta den vidare. Allt det här gör spelet så mycket mer intressant än alla andra spel i genren arkadgolf.

Det intressanta slutar inte ens här. Varje bana låter spelaren skjuta sju skott. Misslyckas man men det dör man och får börja om från allra första början. Yes, roguelike i golfskrud – Golflike. För att klara av varje bana behövs oftast mer än sju slag och till sin hjälp har man Ace cards som skänker spelaren tillfälliga attribut eller fördelar. Man kan få extra slag, välja när bollens momentum ska dö mitt i luften, låta bollen splittras i tre och välja vilken boll man vill fortsätta med, ett övningsskott som inte räknas… Ja, det finns att välja på. Sen finns också statyer som golfguden placerat ut. Det kanske låter som ett skämt, men jag skojar inte (källa: the Scotsman)! Statyerna finns i guld och silver. Silver ger två extra skott och guld ger fem. Självklart är spelet frustrerande, men roguelikes är det av sin natur – vissa mer än andra. De med permanenta uppgraderingar är lättare att ta sig an än de utan. Cursed to Golf befinner sig i något slags mellanting. Ace cards kan man banka hos the Scotsman och på så sätt hämta ut när man dött och utan att behöva börja om från noll. När man hämtar ut kort kan man också köpa kortpaket av olika valör. Dyrbarare valör ger fler kort. Det finns inga övriga uppgraderingar man kan få, så det är ett fullgott system för att inte bli vansinnig över att dö och dö och dö… För att klara av en bana ska man ta sig till banans hål. Varje bana är uppbyggda som plattformsspel där det är 2D-grafik och hinder att ta sig förbi, avsatser att skjuta sig upp på och fallgropar att undvika. Här snackar vi intressant, nytt och mycket underhållande – även i det långa loppet.

Om man aldrig någonsin spelat ett golfspel tidigare kan man plocka upp det här och lära sig allting redan de första 10 minuterna. Utmaningen finns alltid där, men i början är det självklart enklare, så man får träna redan efter man dött, och dött, och dött… Spelet blir aldrig heller enformigt eller repetitivt då alla nivåerna är slumpmässigt skapade.

Det visuella skänker ännu en guldstjärna i kanten till utvecklarna. Alla karaktärer är charmiga och unika och deras idle-animationer (så de rör sig när de inte flyttas) gungar skönt. Resterande animationer är mjuka och fina, men de är inte något häpnadsväckande. Det är trots allt gammal hederlig 2D vi pratar om. Ljudet är också det en stark del, men det är en låt som spelas om och om igen när man besöker varje hål, så man blir galet trött på den väldigt snabbt. Musiken i menyer låter som att det är Mario Golf man spelar då det har en optimistisk glättig ton son grund. Det bildar en skön kontrast till att golfa sig genom skärselden tillbaka upp till jordelivet.

Sällan har jag spelat något som gett mig charm, gameplay, utmaning och återkommande död. Vid närmare tanke har jag aldrig gjort det. För första gången har jag fått en blandning av det mesta och där allt dessutom är välpolerat till den grad att det omedelbart seglar upp i toppen av arkadgolfspel. Mario i all ära, men där saknas den utmaning och död som behövs för att segla upp till absoluta toppskiktet av genren, toppklass!