Chivalry II

Det är dags att ta på sig rustningen, hänga på sig svärdet och dra fram pilbågen under soffan. Efter nio år kommer uppföljaren till Chivalry, men är nästa installation bättre, och framför allt, hur står den sig mot det endast två år gamla Mordhau?

I Chivalry II spelar du som en medeltida soldat i en av två arméer som ständigt är i konflikt. Det är stora, långa strider på varierade slagfält och med ett stort antal olika mål. Det är episkt så det stänker om det, med upp till 64 spelare samtidigt på slagfältet.

Känslan att spela som den ensamma soldaten som är en del av något mycket större finns i varje spelomgång, samtidigt finns det också plats för de utvalda, hjältarna. De som vågar kasta sig fram mot tre fiender, knappt vinna duellen, dö från en pil, men genom sin uppoffring äntligen tagit bort trion som täppte igen västra porten till tronsalen. Chivalry II erbjuder båda bitar genom det välutvecklade stridssystemet.

Du har fyra olika typer av attacker: hugg från sidan, hugg ovanifrån och stick. Om du håller ner vänster musknapp i början på en av dina olika attacker blir det en långsammare, tyngre attack som gör mer skada.

Med vänster musknapp kan du blockera. När du blockerar tar du ingen skada alls av ALLA attacker som träffar ditt vapen (håll ryggen fri!), men så länge du blockar tappar du energi. Tar den slut kan du inte längre blockera och blir snabbt ett offer för spelaren framför dig. Men knepen tar inte slut här, inte på långa vägar… 

Det finns två olika typer av motattacker du kan göra. Efter en lyckad blockering har du en halv sekund där du, om du gör en attack, blockerar alla inkommande attacker i din motattack. Ett ytterst säkert sätt att göra en motattack med andra ord, i spelet kallas detta för en Riposte.

Den andra varianten är svårare att landa, men belöningen är desto större. Om du går från att blockera till samma attack som din motståndare använder mot dig innan attacken landar, kommer du inte bara blockera motståndarens attack, utan också troligtvis få in en träff. Denna blockering kallas för Counter och kostar heller ingen energi, så om duellen skulle bli ett maratonlopp kommer du att stå som vinnare.

Du har ytterligare tre knep att ta till när du befinner dig ute på slagfältet. De två första är slag och sparkar. Slag går att blockera, men går att använda mot en motståndare som är mitt uppe i en lång attackserie för att ge dig en välbehövlig paus. Kanske inte lagom mycket tid för att få in en tung attack, men en snabb och kort med ett enhandsvapen går oftast att få in. Sparkar är farliga grejer. En spark avbryter nämligen någons blockering och i princip garanterar att du kommer träffa din nästa attack. Det absolut sista du kan göra är att bluffa. En huggattack kan bli till ett stick om du ändrar snabbt nog genom att trycka på motsvarande knapp. Det går att göra i alla former av attacker, alltså kan du i en counter gå från hugg ovanifrån till ett snabbt stick.

Allt detta tillsammans blir ett härligt strategispel mitt i all action. Om min motståndare står och blockerar kanske jag vill sparka, men det kan vara ett trick då sparkar inte kan blockera attacker, och hon står där med ett snabbt enhandsvapen. I stället får det bli en tung attack i ett försök att dra bort så mycket energi som möjligt. Jag träffar, hon hugger tillbaka med en vanlig attack, men jag är snabbare och sticker till. Nu ändrar hon strategi. I stället för att blockera mycket börjar hon svinga sitt snabba vapen snabbt framför sig. Jag blockerar några slag och tänker. Jag lyckas göra en counter på hennes andra attack, men missar totalt. Hon tar initiativet och ger mig ett snabbt slag innan jag hinner återhämta mig. Tre snabba stick därefter sitter jag snällt och väntar på att respawn-timern ska bli noll.  

Det ovan är all tankekraft som går åt när det är en spelare mot en annan spelare vilket sällan är fallet. Det pågår flera andra dueller runt om vilket kan vara bra att hålla koll på så att du inte blir huggen i ryggen. För att inte tala om alla pilar som viner förbi från både armborst och långbåge. I det större formatet med 64 spelare har man verkligen lyckats fånga det kaos som uppstår på ett slagfält. Om du vill ha en tightare och snabbare spelomgång där din insats spelar större roll kan du vända dig till 40-spelar-läget. Om man vill hårdra det så är läget för 40 spelare mer tävlingsinriktat då allas individuella roller plötsligt blir mycket viktigare.

Det finns fyra klasser att välja mellan, dessa delas sedan in i tre underklasser som du låser upp allteftersom du spelar med en specifik klass. Du börjar med en pilbågsskytt, en förtrupp, en fotsoldat och såklart den rustningsbeklädde riddaren. Alla klasser har olika specialförmågor som har egna kriterier för att laddas upp. Riddaren kan, efter att ha tagit en viss mängd skada, blåsa i en trumpet och hela sitt lag och pilbågsskytten kan skjuta eldpilar efter att ha landat ett antal headshots. Att varje underklass har sin egen specialförmåga bidrar till en varierad spelupplevelse. Samtidigt är det lätt att i stridens hetta identifiera vad det är för motståndare du möter då underklasserna, trots sina olikheter, behåller huvudklassens form rent visuellt. Detta spelar stor roll då vissa vapen gör lite extra skada mot olika klasser.

Matchformerna som existerar just nu är endast den klassiska team deathmatch och olika varianter av att hålla sig kring, eller hålla motståndarna borta från, ett eller flera betydelsefulla objekt. Trots detta är variationen på uppdragen stora då du gör allt från att spränga katapulter, stjäla guld, försvara/storma torget och döda greven. Jag spelar match efter match och tänker aldrig på att jag i princip gör samma sak om och om igen då allt ser så olika ut. Samma sak är det med striderna som genom den mängd underklasser och vapen spelaren har tillgång till aldrig riktigt ser likadana ut.

På tal om ser ut, ser inte allt riktigt snyggt ut? Ljuset och skuggorna ser speciellt vackra ut när de glänser mot en riddares rustning, och rent grafiskt sett har jag inget att klaga på. Man har också motstått att göra Chivalry II allt för allvarligt genom heltokiga frisyrer och riktigt fega röster, men känslan av att vara på ett stort medeltida slagfält försvinner inte trots allt skoj. Ljudet förbättrar bara min audiovisuella nedsänkning i spelet, och jag njuter lite extra varje gång jag hör en pil vina förbi.

Du kan skräddarsy din klass utseende till en förvånansvärt stor grad. En stor mängd ansikten, rustningar, hjälmar och vapen (som inte påverkar spelet förutom rent visuellt) finns tillgängligt. Du låser upp nya vapen och rustningar genom guld som du tjänar efter en avklarad match. Du kan också, efter att ha köpt ett spel för nästan 400 kronor, strunta i att äta några dagar och köpa specialvaluta så att du låser upp allt snabbare. Att ha lagt till mikrotransaktioner är riktigt tråkigt. Genast försvinner den där känslan av stolthet över ditt nya vapen när du ser en annan person använda det fast den är mycket lägre nivå än du. Tråkigt, men kanske ett nödvändigt tillägg.

Det som håller detta spel borta från vår högsta utmärkelse är den osmidiga huvudmenyn och att jag inte kan välja specifika kartor att söka en match efter, istället lämnas det åt slumpen. Alternativt kan jag gå med i en av de alla community-servrar som finns, men återigen har jag ingen möjlighet att påverka vilken karta jag hamnar på. Jag blir också ledsen över den extremt giftiga spelarbasen. Något behöver göras, och kunde/kan säkert göras så att detta kan vara ett spel som alla kan känna sig trygga att testa och inte vara oroliga för att bli dödade av sitt egna lag för att man är ny.

Detta är ett extremt underhållande spel som tillåter dig att ha roligt med både kompisar och främlingar. Man har gjort det lättare för nybörjare med sin innovativa blockningsmetod vilket gör att även den mest gröne spelare kan överleva någorlunda på slagfältet. Men om du verkligen vill vara på den säkra sidan kan du alltid spela pilbågsskytt. Den giftiga spelarbasen och rörligheten i huvudmenyn är på det stora hela petitesser, och för priset som efterfrågas är Chivalry II utan tvekan ett Bra Köp som, enligt mig, är bättre än Mordhau!

Hmmmm….