Blossom: The Seed of Life

Rymden har alltid fascinerat mig. Det är många kvällar jag spenderat med att lyssna på fakta om rymden, ämnen som berör allt gällande det. Och något som återkommer ofta är idén om att terraforma planeter – är det möjligt och vad krävs för det? Många människor har nog ställt sig den frågan, åtminstone om rymden är något av intresse för en.

Blossom: The Seed of Life grundar hela sitt koncept på att terraforma planeten Mars. Först och främst; terraforming innebär att omvandla en planet från en öde och livlös klump i rymden till att den blir snarlik jorden. Alltså liknande atmosfär, ekosystem eller temperatur som vår kära planet. Det är tydligt att spelet är barnvänligt; då det inte går särskilt djupt i det som faktiskt skulle krävas för att terraforma en hel planet. Utan fokuset ligger på att utvinna material, bygga nödvändiga strukturer och se planeten långsamt förändras.

Du spelar som Blossom, en liten robot vars syfte är att terraforma Mars, med ett slutmål att se till att liv frodas på planeten och göra att mänskligheten får en andra chans. I början av spelet är Mars öde, livlös och påminner mycket om de bilderna vi sett av planeten; kal och röd. Första steget är att utvinna material för att uppgradera de verktyg du har till hands, för att därefter bygga de första strukturerna för att generera ström. Det som slog mig var att det är inte enorma mängder resurser som krävs, utan det går rätt så fort att skrapa ihop det som behövs för att bygga de första strukturerna – åtminstone till en början. När första generatorn är konstruerad ska du bygga en borr som kommer att frigöra ett atmosfäriskt tryck ju längre tid den borrar.

Blossom har en handhållen laserborr för att utvinna visst material – mindre stenar som innehåller järn, koppar eller sulfat kan den lilla roboten utvinna genom det verktyget. Men senare i spelet kommer du kunna tillverka en portabel, större borr, som kan utvinna material från större block. Allt som plockas upp går att lagra, dels på vardera sida av ryggsäcken (som max kan du bara bära på 8 objekt), eller i förvaringshyllor. Precis som med allt i spelet har du kanske lite ont om utrymme till en början, men ju mer vi låser upp desto mer avancerade hyllor kan vi tillverka.

Bleep bloop!

Varje nytt stadie erbjuder nya saker att bygga, dels för att förenkla arbetet, men också för att möjliggöra nästa steg i processen. När atmosfären är löst ska planetens temperatur öka, därefter är det dags för växtlighet och djurliv att spridas, slutligen ska “the seed of life” aktiveras – det sista fröet som är till för att få mänskligheten att återvända. Under varje kategori kan du även låsa upp förbättrade varianter av en befintlig struktur. Allt fördelas i “tiers”, eller nivåer. Till en början låser du upp en “T1” generator, men ju mer atmosfäriskt tryck du frigör desto bättre uppgraderingar får du: som till exempel en “T2” generator och slutligen en “T3” variant.

Det är spelet i det stora hela, och det är väl det enda incitamentet som erbjuds i spelet. Trots det tillbringade jag nog fler timmar än vad som faktiskt behövdes i spelet; cirka 20 timmar från början till slut. Det går att klara sig en bra bit på T1 varianterna av strukturerna, men jag siktade på att få 100% och låsa upp allt som fanns i spelet.

Mars är en tom planet, här och där kan du hitta gamla byggnader som sedan länge stått tomma. Det som finns att hitta i dem är ritningar för att tillverka kosmetiska moduler eller möbler till din bas. Ibland finner du även dokument som förklarar lite vad som hänt och vad som orsakade att Blossom måste skickas till Mars. Om du utforskar rätt plats kan du även hitta ett gratis fordon att använda utöver den du låser upp genom progression.

Blossom: The Seed of Life är väldigt rak på sak, på vänstra sidan av skärmen har du mål du behöver uppfylla, allt för att få planeten att frodas ytterligare. Allt sker naturligt genom att samla material och bygga det som låses upp under spelets gång, detta gör att målen blir lite av en påminnelse på vad som borde göras härnäst.

Det som är lite problematiskt är dock själva bygg-delen i spelet. För att konstruera nya strukturer behöver du ha material, antingen har du dem på ryggsäcken eller i en automatiserad hylla för att inhämta sparat material. Sen ska du bygga det som önskas; det måste konstrueras inom en satt radie där din 3D skrivare är placerad. Du har inte ett rutnät att jobba med, utan det är fri positionering som gäller, vilket är på gott och ont. Här behöver vi tänka till om var skrivaren ska stå för att nyttja så mycket yta som möjligt, det som blir svårt är när det rör sig om mycket större byggnader som ska placeras, nämligen T3 varianterna. Även om du kan förändra atmosfären och dylikt går det dessvärre inte att omforma marken – alltså måste vi anpassa oss utefter den ytan som finns.

Skulle marken vara lite för ojämn, eller att en liten sten ligger där du vill placera byggnaden kommer spelet säga ifrån. Ibland kan även kameravinkeln ställa till problem, då ett objekt ser ut att vara innanför cirkeln där du kan bygga, men i själva verket är det strax utanför. Det finns även vissa större byggnader som kräver att de måste befinna sig x antal meter från en likvärdig byggnad. Du behöver då utföra lite hjärngympa för att komma på vilket håll du måste flytta byggnaden, bara den är tillräckligt långt bort. De största strukturerna i slutet av spelet var de svåraste att konstruera, speciellt när det gällde att montera ytterligare saker på den befintliga byggnaden. Då kameran inte går att vinkla tillräckligt högt upp för att se vad du gör, fick jag förlita mig på att den placerades där den skulle, vilket den gjorde.

När du kommit en bit in i spelet kommer du börja kunna sprida ut frön, i en begränsad area, som då kommer få olika växter att blomma ut. Första gången det hände var det rätt så mysigt och kändes som att vi faktiskt börja uppnå förändringar på planeten. Något som kändes lite tråkigt var dock att strukturerna som sprider ut fröna, men om de rivs ner försvinner växtligheten direkt i området. Jag hade hoppats på att växtligheten skulle sprida sig lite mer naturligt över världen, men det är enbart de områden som berörs av spridaren som får någon växtlighet alls. Det ser inte heller särskilt naturligt ut när det är perfekta cirklar med växtlighet som bryts av en tom yta bara för att några meter till täckas av ny växtlighet av en annan spridare. Växtligheten orsakar även en del prestandaproblem; jag gick från att ha ungefär 120 bildrutor per sekund, till att sjunka ner till strax under 30 om jag var i ett område där det fanns växtlighet (mer specifikt var gräset boven i det hela). När jag sänkte detaljerna på gräset i inställningarna kom jag upp i åtminstone 60 bildrutor per sekund.

Den hör inte riktigt hemma i den här världen.

Slutligen kommer vi till djurlivet, och här märks det att budgeten börjar ta slut. Det börjar smått med insekter, följt av fåglar, lite större djur och slutligen väldigt stora djur. Fåglarna och insekterna ser och känns relativt naturliga ut, men alla andra djur ser galet oproportionerliga ut, samt att deras AI inte riktigt vet hur de ska uppföra sig. Personligen hade jag uppskattat, exempelvis, att insekterna uppstod på ett mer naturligt vis via växtligheten som frodas, och att alla andra djur kanske inte skulle varit med. Alternativt att övriga djuren hade behövt en rejäl omarbetning innan spelet släpptes. Hur djuren kommer till kräver en maskin som ”odlar” fram dem helt enkelt, och en maskin som avkodar deras genetiska sekvens. Dessvärre var djuren ett krav för att få tillgång till de sista delarna för att avsluta spelet, vilket gör att vi inte kommer undan dem och de klaffar tyvärr inte med den övriga visuella stilen som spelet har. Generellt har spelet en relativt barnvänlig stil, färgglatt med skarpa kanter, vilket gör att djuren sticker i ögonen när de väl dyker upp.

Jag tippar på att spelet, i runda svängar, kanske tar 10-15 timmar att klara ut och att jag bara tog lite extra tid på mig då jag ändå fann det relativt rogivande. Visst var slutet inte något imponerande, handlingen märktes knappast av, men det känns som ett spel som skulle gjort sig bättre i Early Access än att bara komma ut direkt. Det är ett barnvänligt, halvmysigt spel som hade kunnat vara så mycket mer. Det är inte dåligt, men det är heller inte ett spel jag kommer återvända till.

Testdator: 13th Gen Intel Core i7-13700F 2.10 GHz, 16GB DDR5, NVIDIA GeForce RTX 3070 8GB