Baldur’s Gate I & II – Enhanced Edition

Dungeons & Dragons är välkänt för många, och det finns en hel del spel baserade på dem. Men hur står sig ett tjugo år gammalt spel på dagens marknad?

Jag spelade aldrig Baldur’s Gate när det släpptes, eller ens åren därpå, utan det här är första gången jag spelar något ur serien. Men det kan vara en bra sak eftersom jag har börjat intressera mig mycket för rollspel som Dungeons & Dragons på senare år, och även om jag mest håller på med den femte upplagan, och Baldur’s Gate är baserad på andra upplagan, så vet jag ändå ungefär vad jag kan vänta mig. Men jag är mest nyfiken på om ett 20 år gammalt spel håller än idag, även om det är på en modern konsol.

När jag först fick spelet trodde jag att det enbart var det första spelet i serien, men när jag startade upp det så upptäckte jag att det var de två första. När jag sedan valde att starta upp ett av spelen så såg jag att det finns två expansioner till varje spel, och vid det här laget börjar jag svettas lite när jag upptäcker hur massivt den här Enhanced Edition faktiskt är. För det hade varit enkelt att bara slänga med det första grundspelet och sedan släppa resten som DLC eller uppföljare, men att få allt det här på samma gång är, minst sagt, generöst med tanke på hur spelvärlden ser ut idag.

När man väl har valt vilket spel man vill spela så får man börja med att antingen välja en färdig karaktär, eller skapa sin egna bland ett stort val av alternativ. För som i Dungeons & Dragons så finns det mycket att justera innan karaktären är klar. Man ska välja ras och klass som i många andra rollspel, men även vad man är duktig på, vad man har för attributspoäng som styrka, vishet, karisma m.fl. Det är kul att se så många valmöjligheter, särskilt om man vill sätta ihop sitt egna lag som ska med på äventyret, för då finns det möjlighet att skapa ett välbalanserat lag. Men spelet vill ständigt att man ska ta in karaktärerna som finns i spelet, vilket vore helt ok, om jag inte fick såna skuldkänslor varje gång jag avvisade dem.

När man sedan är inne i spelet så kan man antingen styra karaktärerna genom att föra styrspaken till en plats och sedan klicka A för att de ska gå dit, eller så kan man styra dem alla med styrspaken utan att klicka. Det är betydligt enklare att slippa klicka vart man ska gå när man spelar på en konsol, men vissa handlingar ändrade hur karaktärerna styrdes, och det var inte helt enkelt att ändra tillbaka till en början. De har gjort det rätt enkelt att komma åt olika saker när man spelar, om man håller in ZR så öppnas en meny där man kan komma åt kartor, utrustning, vila och även journalen där de olika uppdragen står listade. Menyn är enkelt upplagd, man riktar den vänstra styrspaken åt vilken meny man vill komma åt, men det är enkelt att klicka fel om man har lite för bråttom.

När man kommer in i strider är pausknappen ens bästa vän, för det är väldigt svårt att klicka rätt på fiender som rör på sig, men om man pausar så står de ju still och gör allt så mycket enklare. Väl under striderna så kommer karaktärerna att attackera de fiender som man har markerat, men så fort den fienden är besegrad så kommer många att gå tillbaka, så man behöver se till att de fokuserar på en ny fiende. Det här är lite irriterande eftersom en stor del av laget kan bara försvinna mitt i striden och man behöver då säga till dem att anfalla igen.

Grafiken är vad man förväntar sig av ett 20 år gammalt spel, det är en charmig pixelgrafik som ser någorlunda realistisk ut. Dvärgarna ser ut som dvärgar, och vargar ser ut som vargar. Vattnet rör sig, fåglar flyger och ibland kommer det regnskur. Bilduppdateringen är jämn, och jag har aldrig märkt att den har sjunkit någonstans.

Ljudet låter riktigt bra, jag hör fågelkvitter när jag befinner mig i skogen, jag hör tydligt vad de olika karaktärerna säger och musiken är mestadels frånvarande men låter riktigt bra när den väl spelas.

Det är en märklig upplevelse att spela ett tjugo år gammalt spel på min 55″ 4K-TV och samtidigt tycka att det ser bra ut. Det är en sak att tycka att ett spel såg bra ut för sin tid när man spelar om det på sin ursprungliga konsol, men att jag fastnade för det nu förvånade mig. Jag sögs snabbt in i spelet och det fungerar riktigt bra när jag spelar det, utan några märkbara buggar eller liknande som kunde ha uppstått vid portningen. Så efter att jag kom över hur mycket de erbjöd i Baldur’s Gate I & II – Enhanced Edition så förstod jag att det här är en samling jag kommer spendera många timmar framför.