REPLACED

Det är åttiotal i Amerika, eller en variant av det i alla fall. I den här varianten har kontinenten drabbats av en kärnkraftsolycka. I Phoenix City har företaget som passande nog är döpt efter samma stad tagit fäste rejält. Människoliv har blivit hård valuta och korruption råder överallt. En individ börjar plötsligt ifrågasätta allt och känner att detta måste få ett slut. Märkligt nog är denna individ en A.I.

REPLACED är ett sidscrollande actionspel, med inslag från både plattformshoppande och äventyrsspel. Till en början får vi stifta bekantskap med Warren Marsch. Han är en vetenskapsman som jobbar för ett företag i storstaden Phoenix City. Företaget heter Phoenix Corp och har ett järngrepp om staden. Efter att Amerika drabbades av en kärnkraftsolycka under åttiotalet är staden mer eller mindre den enda i sitt slag och stora murar har rests runt staden och hårdbekvakas för att hålla de ovärdiga människorna som bor utanför dessa murar borta.

Warrens uppgift är att söka igenom personregister i hela kontinenten för att hitta lämpliga donatorer, för att kunna rädda människor som faktiskt betyder någonting. Vilket betyder; de som har råd att betala helt enkelt. Vad som händer med individerna som blir donatorer och huruvida de vill eller inte spelar mindre roll.

Till sin hjälp har Warren skapat en A.I som har fått namnet R.E.A.C.H. (Research Engine for Altering and Composing Humans). När vi träffar Warren sitter han och jobbar med sin A.I. Han verkar ha gjort det länge, då till och med R.E.A.C.H uppmanar honom att ta en paus. Tyvärr sker någon slags kortslutning, saker och ting i laboratoriet börjar explodera och plötsligt upptäcker R.E.A.C.H att dennes medvetande har förts över till Warrens kropp.

R.E.A.C.H. förstår att han måste fly från labbet innan det flyger i luften. Tyvärr inser han även att den polisstyrka som rycker ut inte verkar vara ute efter att rädda någons liv. Tvärtom verkar de snarare vara ute efter att likvidera de stackarna som råkar befinna sig i byggnaden överhuvudtaget, vilket betyder att det bara är att lägga benen på ryggen ut från stadens murar.

Phoenix City… Korruptionens högborg.

R.E.A.C.H. lär sig att det definitivt finns människor med ont uppsåt ute i det förfallna närområdet, framförallt ett kannibalgäng verkar särskilt mordiska, som tur är verkar R.E.A.C.H. besitta väldigt goda färdigheter när det kommer till att försvara sig med våld.

Efter ett tag kommer han dock i kontakt med ett samhälle uppbyggt vid en gammal tunnelbanestation, som har fokus på att bygga upp en mycket fredligare tillvaro. Samtidigt som en grupp i detta samhälle försvarar invånarna mot tidigare nämnda kannibaler, samt fundera på hur de kan slå tillbaka mot det elaka företaget.

R.E.A.C.H. är besluten att ta sig tillbaka till staden för att återföra Warrens medvetande till hans egna kropp och att A.I:n själv kan återgå till sin digitala existens. Men tiden hos tunnnelbanesamhället kommer få honom att komma i kontakt med känslor han uppenbarligen aldrig känt innan samt få ett annat perspektiv på mänskligt värde. Han kommer även förstå hur illasinnat företaget verkligen är!

Det som slår mig direkt är grafiken. Det är fruktansvärt snyggt! Stilen är en slags pixelgrafik som verkligen passar till det åttiotal som det hela utspelar sig i. Men det är en betydligt mer högupplöst pixelgrafik som ger det ett mer modernt utseende snarare än ett retrospel. Stadsmiljöerna framförallt gör sig bra med detta utseende, då de neondränkta gatorna speglar sig väldigt väl.

Rent spelmekaniskt kommer du pyssla med plattformande. Med det menas att du kommer hoppa mellan avsatser, klättra och svinga dig förbi hinder. Med jämna mellanrum kommer du även behöva lösa lite problem för att ta dig vidare. Till en början handlar det mest om att flytta lådor och dylikt för att nå avsatser som är för högt upp till exempel. Senare i spelet kommer du dock behöva aktivera olika typer av maskiner, vilket kan betyda att du ska hitta ett batteri som du ska stoppa in i en generator, för att kunna ta dig vidare.

Det förekommer även pussel som känns hämtade ur något slags äventyrsspel. Vid ett tillfälle ska du till exempel lista ut lösenordet till ett kassaskåp. I rummet finns det ledtrådar som du måste begrunda för att lista ut lösningen. Givetvis är det så kryptiskt som möjligt. Jag har vanligtvis inget emot sådana här partier, men det känns en aning malplacerat här. Tempot dras ner så pass mycket att det nästan känns som att spelet springer in i en tegelvägg med huvudet före.

Det förekommer även strider i spelet. Till ditt förfogande har du ett vapen, som kan användas både som en slags batong, men kommer senare kunna användas som ett skjutvapen också. Striderna handlar väldigt mycket om att du ska vara metodisk. Du behöver iaktta fienden och se vad denne kommer göra för anfall. Ser du att det dyker upp en röd markering ovanför denne ska du snabbt trycka på dodge-knappen då denna attacken inte kommer att kunna hindras. Är det en gul symbol som dyker upp ska du dock trycka på din pareringsknapp istället. När batongen kan användas som ett skjutvapen, måste du först bygga upp styrka till det under striden. En pistolsymbol i vänstra hörnet kommer fyllas med orange färg varje gång du skadar en fiende. När den är helt ifylld kan du avlossa ett skott. Senare kommer du även låsa upp ett ytterligare fält runt pistolen och när det den är ifylld låter dig avlossa flera skott. Har du rätt timing kommer du även kunna skjuta tillbaka fiendens projektiler på dem själva.

Bäst att undvika drönaren!

Det låter väl som ett rimligt stridssystem? Det finns dock problem som jag har när det kommer till striderna. Ett problem är att det alltid är grupper av fiender som du måste slåss mot och gärna nästintill alla på en och samma gång. Detta betyder att du måste hålla koll på flera fiender samtidigt och reagera på vad samtliga utför för attacker. Dels tycker jag att detta blir väldigt rörigt och även plottrigt. Inte nog med att du måste reagera på flera saker samtidigt, jag tycker även att det är svårt att uppfatta vart R.E.A.C.H. befinner sig i gröten, vilket irriterar mig varje gång. Att striderna dessutom i och med detta blir sina egna segment, gör det också att de känns ganska enformiga. Det går inte heller att undvika striderna, vilket gör att varje gång jag ser att ett stridssegment står för dörren, ger jag ifrån mig en plågad suck och hoppas att det går ganska snabbt.

Med det sagt vill jag ändå säga att jag uppskattar bosstriderna. De låter dig möta bossen öga mot öga, utan några vanliga fiender som stör. De är dessutom utformade på så sätt att du behöver tillämpa allt det som du fått lära dig hittills. Som det ska vara helt enkelt.

När vi ändå befinner oss vid klagomuren, kan jag passa på att gnälla på spelets Checkpoints. REPLACED lider av samma problem som många liknande spel, nämligen att du får börja på tok för långt bak. Har jag dött under en strid vill jag tillbaka till striden direkt, alternativt bara hoppa nerför en avsats. Jag vill inte behöva utföra tre eller fyra plattformshopp återigen bara för att kunna komma tillbaka. Jag uppskattar inte heller att behöva sitta genom en mellansekvens jag redan sett heller. Som sagt, ta mig tillbaka till striden direkt! Jag vet att det går att skippa mellansekvenserna, men jag tycker inte att jag ska behöva göra det.

Berättelsen och världsbygget är verkligen det som motiverar mig att spela vidare. Runtom i världen kan du använda dig av en slags handdator/mobiltelefon som kallas Wingman för att skanna olika saker. Oftast rör det sig om textdokument som ger dig lite mer förståelse kring hur världen fungerar. Som ett stort fan av Ridley Scotts mästerverk Blade Runner är jag väldigt svag för spelets frågeställning om mänskligt värde. Vad som gör en människas liv mer värt än någon annans och vem som anser sig kunna bestämma detta.

Vem vill ha en knogmacka härnäst?

Ljudbilden består bland annat av ett syntdrivet soundtrack som verkligen cementerar den dystopiska atmosfären. Detta blandas med ambienta ljud som vindsus och knarrande konstruktioner i byggnader.

Kontrollen fungerar bra på det stora hela, men jag upplever tyvärr viss fördröjning vid vissa knapptryck ibland. Under strider upplevde jag exempelvis att R.E.A.C.H. varken parerade eller dodgade, trots att jag tryckte på korrekt knapp. Som tur var skedde detta inte hela tiden, men tillräckligt mycket för att jag skulle känna mig berövad på att lyckas undvika skadan. Handkontroll rekommenderas starkt då tangentbordet får ett tämligen osmidigt kontrollschema.

På det stora hela är REPLACED en atmosfärisk och underhållande upplevelse. Plattformandet fungerar väldigt bra och berättelsen samt världsbygget är verkligen det som håller mig kvar i spelet. Det som drar ner betyget för mig är striderna. Även om jag gillar grundtanken, är de i sitt utförande väldigt enformiga samt även plottriga och röriga. Jag vill verkligen gilla spelet och rekommendera det, men bristerna jag upplever för med sig att jag har svårt att göra det med gott samvete. Dyker det upp på en rea ska du definitivt överväga inköp. Annars bör du vara den typ av spelare som inte har något emot spel där du i striderna måste ha flera bollar i luften samtidigt.

Testdator: Intel Core i7 10700K, 16 GB RAM DDR4, Radeon RX 9060 XT 16GB