Football Manager 26

Senast jag spelade ett managerspel i fotbollsvärlden, var nog någon gång runt 2007. Vid den tiden var jag mitt uppe i min egen karriär som tränare, men den där typen av spel lockade aldrig mig. Nu har det gått ett par år sedan dess. Frågan kvarstår – hur lockande är det att spela i den digitala sportvärlden?

I år är det mitt 25:e år som fotbollstränare. Det har varit många kalla kvällar och tidiga morgnar där fokus helt och hållet låg på att få igång 40 fötter för matcher, träningar och cuper. För det mesta har det varit fantastiskt. Ibland har det varit tungt. Det som alltid bestått är kärleken till fotboll. Det är något särskilt med att se spelarna utvecklas, både som spelare och människor. Gemenskapen som uppstår känns som en familj.

Det är alltså lite med skräckblandad förtjusning som jag startar upp Football Manager 26 för första gången. Jag förstår ju att den där känslomässiga biten inte går att rekonstruera men hur är det med resten? Kan jag ta mina 25 års erfarenhet och trycka in det i en sparfil? Det finns inget annat att göra än att be till Pelé och hoppas på det bästa! Det finns något nästan meditativt i att starta ett nytt år som manager. Första klicket på “New Career”, första valet av klubb, de där minuterna när spelet laddar in tusentals spelare och kontrakt – det är som att dra in doften av nyklippt gräs. Men Football Manager 26 (i fortsättningen FM26) är inte bara ännu en uppdatering med nya namn och taktiktrender. Det är ett spel som försöker förnya sig på allvar – och lyckas, fast inte utan skavanker.

Starten av en ny säsong.

Redan vid första anblick märks det att FM26 är ett steg bort från sin trygga mall. Gränssnittet är renare, mer strukturerat, men också mer påträngande i sin mängd information. Sports Interactive har pratat mycket om “clarity and depth” inför årets släpp, och det märks att de velat ge spelaren en bättre överblick. Det är lättare att se vad som påverkar lagmoral, träningsbelastning och ekonomi, men det kräver också mer aktivt tänkande. Där FM24 kunde flyta på med rutin, känns FM26 mer som att sitta i förarsätet på en komplex maskin – du har mer kontroll, men också mer ansvar.

Detta kan vara något som skrämmer bort en del av den spelande publiken men jag tror faktiskt att är något som är att föredra i längden. Du kan till exempel detaljstyra alla spelare hur de ska bete sig på plan offensivt kontra defensivt, vilket är en riktigt bra detalj. Den största förändringen ligger i matchmotorn, som äntligen fått den där visuella och taktiska uppdateringen fansen längtat efter. Animationerna är smidigare, bollrörelserna mer naturliga, och AI:n agerar faktiskt på ett sätt som påminner om modern fotboll. Wingbacks (före detta ytterbackar) breddar, anfallare droppar ner, och försvarare gör misstag som faktiskt känns mänskliga. För första gången på länge känns matcherna levande, inte bara som avancerade kalkylblad med spelargubbar ovanpå.

Samtidigt är det tydligt att realismens förbättring också fört med sig en ny typ av frustration. Matcherna kan ibland kännas för oförutsägbara – inte på det spännande sättet, utan som när du ser ditt lag skjuta femton gånger utan att göra mål, medan motståndaren dunkar in en halvchans. Sports Interactive har velat skapa en mer autentisk fotbollsupplevelse, men det innebär också att slumpen fått större roll. Det är förmodligen realistiskt, men inte alltid roligt. Personligen tycker jag att slumpen alltid ska ha en roll i såna här spel, särskilt när de säger sig vara mer realistiska. Tar du bort slumpen blir detta bara ett spel om matematik. Ett område där FM26 däremot verkligen imponerar är spelarutvecklingen. Ungdomsrapporteringen, träningsdynamiken och mentorsystemet känns mer logiska och integrerade än tidigare. Vi får en tydligare känsla för hur en talang faktiskt växer – inte bara genom att spela matcher, utan genom rätt miljö, rätt lagkamrater och rätt träningsupplägg.

Alla dessa saker är också något som du kan detaljstyra precis hur du vill. Vill du att din nya spelare ska känna sig extra välkommen, sätt honom i samma mentorsgrupp som din lagkapten och någon från hans hemstad eller hemland. Moralen går upp och den nya spelaren känner sig mer hemmastadd fortare. På samma sätt kan du gå in och detaljstyra vad dina spelare ska fokusera på när de tränar. Behöver de öva på sin vänsterfot? Bli snabbare eller starkare? Du kan göra allt. Och det är inte alltid hen reagerar på det som du tänkt och då måste du ändra taktik.

Det är ett system som belönar långsiktigt tänkande, och för de som älskar att bygga klubbar från grunden är det rena drömmen. Även rekryteringsdelen har fått sig en rejäl putsning. Scoutning känns mer “mänsklig” nu, med rapporter som både kan vara felaktiga och påverkade av bias. Din rekryteringspersonal kan överskatta spelare som passar din spelstil eller underskatta dem som inte gör det. Det skapar en levande känsla av fotbollspolitik – du är inte längre en allvetande gud, utan en manager som måste lita på sitt team. Och när du ser din sportschef misslyckas med ett kontrakt du hade kunnat lösa själv, ja, då känns det plötsligt väldigt verkligt.

Själva spelet är böljande.

Det ekonomiska systemet har också fått sig en uppdatering. Sponsorer reagerar på framgång, arenautbyggnad tar tid vilket i sin tur betyder fler besökare och en mer attraktiv arena. Därmed mer pengar in i klubben och en mer dynamisk balansräkning. Det låter kanske torrt, men det skapar ett bättre driv i långsiktiga projekt. Att ta ett League Two-lag till Premier League är inte längre bara en fråga om taktik – det handlar om överlevnad, investeringar, publikintresse och trovärdighet. Kort sagt: klubbledning känns mer som klubbledning. Däremot finns det ett område där spelet fortfarande famlar – presentationen. Trots de visuella förbättringarna ser FM26 fortfarande mest ut som ett kalkylark med ambitioner. De små animationerna i spelarinteraktioner och presskonferenser är trevliga, men de känns mest som kosmetika. Här finns fortfarande potential att ge spelet mer liv, mer personlighet. Fotboll är trots allt känslor – och även om FM26 simulerar sporten bättre än någonsin, lyckas den inte alltid förmedla passionen.

När vi jämför med FM24 blir skillnaderna tydliga. Där föregående version kändes som en väloljad maskin, känns FM26 mer experimentell. Det är ett spel som vågar göra om grundsystem, och ibland snubblar på det. Vissa funktioner, som det nya taktikgränssnittet, är fantastiskt i teorin men lite klumpigt i praktiken. Det krävs mer klickande för att justera formationer och roller, och även om det ser snyggt ut, saknar det ibland den smidighet som veteraner vant sig vid.

En fråga som jag ställer mig lite försiktigt är det här med kontrollschemat. Jag spelade på PC och med mus och tangentbord. Helt ärligt tänkte jag inte ens på att testa, även om spelet har stöd för både Xbox och PS-kontroller. Hur kommer det att fungera? Med så oerhört många menyer och val känns inte handkontroll som det mest smidiga valet. Jag får helt enkelt testa och återkomma.

AI:n i matcherna har fått en ordentlig uppgradering, men det betyder också att motståndarna tänker snabbare – ibland lite för snabbt. Taktiska justeringar som brukade funka förr känns plötsligt ineffektiva, vilket både kan ses som en styrka och en källa till frustration. Du måste verkligen förstå fotboll nu. Att bara byta till “Gegenpress” (att pressa tillbaka en motståndarpress) och hoppas på det bästa, funkar inte längre. Det här spelet kräver att du analyserar, lär dig, anpassar dig – vilket i sig är imponerande, men kan skrämma bort mer avslappnade spelare. Om jag inte minns fel, pausades de gamla spelen när du skulle göra taktiska byten, plus att de genomfördes direkt. I FM26 måste du pausa manuellt om du vill slippa stressen med att tiden går när du tar beslut. Däremot gillar jag att det inte implementerar din taktik förrän vid avblåsning.

En annan intressant aspekt är hur spelet hanterar spelarrelationer. Konversationer känns mindre mekaniska, mer realistiska. Spelare har tydligare personligheter, och de minns saker – på gott och ont. Missköter du en konflikt kan den påverka laget i månader. Det gör att varje beslut får mer tyngd, men också att du ibland fastnar i sociala mardrömmar du inte riktigt kan påverka. Här känns FM26 nästan för verkligt – det är som att leva med ett lag fullt av primadonnor, viljor och känslor, och försöka hålla alla nöjda. När vi tar ett steg tillbaka inser du att spelet egentligen handlar om förtroende. Förtroendet för ditt lag, din stab, din egen förmåga att fatta rätt beslut i ett spel som nu känns mer komplext än någonsin. Det är kanske inte den mest lättillgängliga versionen i serien, men det är utan tvekan en av de mest ambitiösa.

Det finns olika vyer av planen.

Det finns också några saker som jag stör mig på extra mycket. En del översättningar försvinner, till exempel när jag är manager för ett herrlag står det ändå ‘henne’ i översättningarna. I herrallsvenskan är det tydligen notoriskt svårt att få in klubbmärken, men inte i damallsvenskan. Om det nu bevisligen finns klubbmärken att använda sig av, varför gör de inte det då? När det gäller musik och ljudbild är den… obefintlig. Det finns noll musik i spelet. Matcherna har sin klassiska publikbakgrund och när bollen slås till, men det låter som att någon kastar en medicinboll i en gymnastiksal. Alldeles för mycket reverb för att det ens ska kunna tas på allvar. Det som störde mig mest var hur spelet kraschade nästan varje gång jag satte igång youtube i bakgrunden. Det hände inte med Spotify eller någon annan sida utan bara youtube. Irriterande och supermärkligt. Här finns det alltså en hel del poäng för Sports Interactive att plocka. När det gäller uppdateringar är det enda jag vet att de valt att släppa spelet utan en så kallad day one patch som de flesta spel slänger sig med nuförtiden.

För den som älskar att nörda ner sig i siffror, taktik och karriärbyggen är det här årets bästa fotbollsupplevelse. För den som vill ha snabb tillfredsställelse, se sitt lag vinna och gå vidare – kanske inte. Det är självklart att du som är intresserad av spelet kan plocka upp det och testa, men har du aldrig spelat FM-spelen tidigare, får du räkna med en brant inlärningskurva. Fast när jag tänker på det går det nog precis lika bra att bara klicka ”OK” och ta sig vidare på det sättet, men det är ju inte därför du plockar upp ett manager-spel. FM26 är ett spel som belönar tålamod, disciplin och nyfikenhet. Det tvingar dig att misslyckas, analysera varför, och försöka igen.

På min initiala fråga i den här recensionen – kan jag dra nytta av mina år som tränare? Det finns inte ett enkelt svar där faktiskt. Jag vill gärna tro att min fingertoppskänsla för lagkemi och spelsystem är på topp här. I ärlighetens namn kan det lika gärna vara slumpen och dum matematik. Men när ännu en säsong har gått och du ser ditt lag lyfta pokalen, känns det inte som tur. Det känns som rättvisa. För att lyckas i Football Manager 26 måste du verkligen förtjäna det – och det är kanske det mest realistiska med hela spelet. 

Testdator: AMD Ryzen 5 5600, 16GB DDR4, GeForce GTX 1070