Ocean´s Heart

Gillar du klassiska Zeldaspel som The Legend of Zelda: A Link to The Past och The Legend of Zelda: Link’s Awakening?  I så fall kan Ocean’s Heart vara något för dig!

Du spelar som Tilia, en ung flicka vars pappa blir kidnappad av ett gäng pirater kallade för The Hourglass Pirates. Ditt uppdrag är att hitta din pappa och sätta stopp för dessa pirater. Berättelsen har en simpel premiss, men det fungerar i den här typen av spel där fokus ligger på att utforska och lösa pussel. 

Till skillnad från de gamla Zeldaspelen har du här en uppdragslista med huvuduppdrag, men även sidouppdrag du kan få av NPC:er i spelet. Dessa sidouppdrag kan vara allt från att du ska rädda någon från monster till att du följer med en skum filur på en båt och blir strandsatt på en ö utan dina föremål. Det finns alltså en stor variation på sidouppdragen som den uppenbara inspirationskällan saknar. Dessutom är det för det mesta tydligt vart du ska i världen i och med att du har en uppdragslista som ger beskrivningar på var ditt nästa uppdrag finns. Huvuduppdragen har en tydlig struktur: du går till en plats där du får ta del av en liten berättelse och sedan förs du till en “grotta” där upplägget är mer eller mindre precis som i Zelda. Du ska lösa pussel och döda fiender för att hitta nycklar som tar dig längre in. Efter ungefär halva vägen in i grottan hittar du ett föremål, till exempel en pilbåge, som du måste använda för att lösa återstående pussel och döda bossen som finns i slutet. När du är klar kan du plocka upp ett föremål som ger dig ett till hjärta med liv och du får lite mer berättelse. Tyvärr gör inte Ocean’s Heart särskilt mycket för att differentiera sig från inspirationskällan. Strukturen fungerar, men jag skulle gärna se att de gjort något unikt med konceptet.

En av grottorna…

Ocean’s Heart är ett isometriskt actionspel med kontrollerna som är lättanvända; med Playstation-kontroll använder du cirkel för att attackera med ditt svärd, kryss för att rulla och prata med folk. Med fyrkant och triangel kan du använda diverse föremål du får i spelet, till exempel bomber och en pilbåge. Dessa kan du välja utifrån ett inventarie. Jag säger det återigen: om du spelat Zelda kommer du känna dig som hemma här. Något som jag tycker detta spel gör bättre än Zelda-spelen är variationen på fiender. Varje område har unika fiender, från gigantiska sniglar till spöken som skjuter eldmagi. 

Variationen gör att områdena känns unika från varandra vilket jag uppskattar. En annan aspekt som är unik i detta spel är crafting. När du utforskar världen kan du plocka upp växter och monsterdelar från döda fiender. Dessa kan du använda för att crafta olika föremål, till exempel potions som gör dig starkare och framställa kraftfulla bomber. Crafting är till synes inte nödvändigt för att ta dig vidare i spelet, men det hjälper en del när du ska ta dig an svårare utmaningar. Det gör även att spelet inte helt känns som en “rip-off”.

Från sanddyner…

…till stränder

Något jag är lite fundersam över är bossarnas AI. En av bossarna du möter kräver att du ska attackera honom bakifrån. Det enda bossen gör är att springa omkring i rummet och putta omkring stenar. Dessa kan göra skada om de träffar dig. Problemet är att bossen springer till motsatt sida av rummet från dig så att stenarna omöjligen kan träffa dig. Det resulterade i att jag sprang till baksidan av bossen och gjorde skada utan några konsekvenser. Jag har flertalet exempel där AI:n agerar suspekt och det här är bara ett av dem. Ett annat mycket större problem jag stötte på var en bugg som gjorde att jag fastnade i en dörr när jag laddade om min sparfil. Det här hände för mig två gånger och båda gångerna var jag fast, oavsett hur många gånger jag laddade om sparfilen.  Buggen är “gamebreaking” och bör patchas bort av utvecklarna.

En boss

Den retroinspirerade pixelgrafiken gör sig  bra i Ocean’s Heart. Särskilt när det kommer till fiendedesignen. Det är inget som lyfter genren till nya höjder, men grafiken gör sitt jobb och passar in. Detsamma kan jag säga om musiken. Den passar in tematiskt även om den inte är särskilt nytänkande. Det enda ljudtekniska jag inte är särskilt förtjust i är skriken Tilia gör när hon tar skada, men det är en petitess i sammanhanget.

Sammanfattningsvis är Ocean’s Heart en helt okej “Zeldaklon”. Det har mycket av de aspekter som gör inspirationskällan bra, bland annat kluriga pussel och roligt utforskande, samtidigt som den tillför något eget med crafting-systemet. Tyvärr kan jag ändå inte rekommendera spelet i sitt nuvarande skede på grund av en del spelförstörande buggar, men om dessa fixas tror jag det finns värde i det, särskilt om du redan gillar genren.