The Precinct

Året är 1983. Platsen är den fiktiva staden Averno City. De kriminella gängen börjar få ett järngrepp om staden och brott i allmänhet stiger lavinartat! Som nybakad polis är det upp till dig och dina kollegor att hantera buset och skydda allmänheten!

The Precinct är ett Actionspel  i tredjepersonsvy med perspektiv ovanifrån. Det hela börjar med att vår huvudkaraktär; Nick Cordell börjar sin första arbetsdag på polisstationen i  Averno  City. Vi får reda på att hans far Nick Cordell Senior var den förre polischefen som olyckligt avled i samband med en konfrontation mellan två kriminella gäng. Han paras ihop med en polis som heter Kelly i efternamn och sedan är det dags att bege sig ut på gatorna och handskas med buset.

Det absolut första uppdraget vi får genomföra är att köpa och äta korv med bröd. Tyvärr blir matstunden inte långvarig, då de plötsligt får ett anrop på radion som meddelar att ett rån försiggår på det lokala bankkontoret. Allt detta är utvecklarnas knep att introducera spelaren för både bilåkandet och även skjutandet, då bankrånet givetvis utvecklar sig till en skottlossning mellan rånare och poliser.

Efter den här minst sagt intensiva första dagen får vi dock lära oss att alla dagar inte är fullt lika händelserika. Vi blir då introducerade för de arbetsuppgifter som är mer vanliga för en patrullerande polis. Spelet är uppdelat i arbetsdagar, när introduktionsdagarna är över kommer du vid starten av varje skift få se en lista. Här får du välja vilken arbetsuppgift som du vill ägna dagen åt, eller åtminstone ha som ditt primära fokus. Det kan vara att dela ut parkeringsböter, patrullera ett område till fots eller i en bil, sätta fast fortkörare eller att övervaka staden med en helikopter. Till en början, när du fortfarande introduceras till alla mekaniker och dylikt, kommer du skickas automatiskt till nästa uppgift utan att själv få välja. Detta är utvecklarnas sätt att försäkra sig att spelaren har koll på vad som gäller innan denne får välja fritt, vilket är ett rimligt tillvägagångssätt om ni frågar mig.

Dags att handskas med buset!

Förutom ditt patrullschema kommer du ibland få lite andra uppgifter inslängda. På stationen arbetar två kriminal inspektörer vid namn Ferrera och Li. De arbetar för fullt med att råda bot på gängkriminaliteten i staden.  De utreder varsitt gäng och behöver vår hjälp att samla tillräckligt mycket bevis för att kunna fängsla en ledande medlem i taget. Ferrera ansvara dessutom för en mordutredning, där en potentiell seriemördare härjar och han kommer med jämna mellanrum be oss om hjälp med den utredningen. En ytterligare variation på detta är att vi under täckmantel kan försöka infiltrera en Streetracing turnering. Vad det innebär är att vi kommer få tävla mot andra förare i att komma först över mållinjen i olika race som oftast sker på trånga och inte alltför sällan vältrafikerade vägar.

Efter att ha spelat ett gäng timmar brottas jag med tanken att det kanske är lite väl enformigt – För det finns uppenbarligen variation i spelet. Dels har vi de olika arbetsuppgifterna att välja mellan, vilket är ett sätt att variera spelet för oss. Utvecklarna har dock gett ansvaret till oss sett till hur ofta eller sällan vi gör vissa uppgifter. När vi väl är ute och patrullerar, delar ut böter eller vad vi nu gör, kommer vi även få radioanrop om olika brott som sker. Vi får då välja huruvida vi ska ta oss an det eller inte.

Hur kommer det sig då att jag tycker att det känns enformigt? Jag tror att konceptet med att ha berättelsen uppdelad i arbetsdagar bidrar till det. Du kommer bli varskodd när arbetsdagen är slut och att det är dags att åka till ditt stationen för att avsluta skiftet. Detta för med sig en känsla av att bli avbruten och att jag tvingas upprepa samma process igen. Å andra sidan känns det som att det är just detta som är poängen. Detta är nämligen huvudkaraktärens arbete och en del av hans “vardagslunk”, detta ska helt enkelt få oss att känna “Ännu en dag på jobbet”. Problemet jag upplever är dock att detta för med sig en känsla av att jag spelat mycket längre än vad jag egentligen har, vilket i sin tur i värsta fall kan föra med sig att jag tröttnar.

The Precincts karta är ganska stor och är dessutom öppen. Vilket betyder att om du tröttnar på att leka polis, kan du bränna runt med bilen i staden istället. Det finns nämligen lite rampliknande grejer utspritt, där du kan få din bil att flyga. Det innebär också att biljakter kan bli väldigt långa om du inte lyckas få stopp på brottslingen i tid. Här har du möjligheten att be dina kollegor om hjälp, men det finns en liten hake. Du måste samla på dig så kallade Tokens. När du jagar efter en brottsling, eller befinner dig i närheten av dem när de skjuter, kommer det dyka upp tre rutor högst upp i mitten av skärmen. När dessa fylls upp kan du trycka på högra axelknappen på din handkontroll för att be om förstärkning. Antingen från en polis till fots eller bil, samt helikopter. Du kan även be dina kollegor att rulla ut spikmattor eller spärra av vägar för att stoppa förövaren.

Det finns som sagt en berättelse. Nick Cordell börjar hos polisen för att bland annat ta reda på vem som är ansvarig för hans pappas död. Den här berättelsen tenderar dock att drunkna i de dagliga arbetsuppgifterna och dyker mest upp när du har lyckats gripa någon av de prominenta gängmedlemmarna. Med andra ord har inte berättelsen huvudfokus, utan kommer bara dyka upp lite ibland. Att mellansekvenserna endast består av statiska bilder på karaktärerna och dialogtext ackompanjerad av ganska stelt röstskådespel, gör det ganska svårt att bli engagerad.

Jag gillar dock att patrullera omkring i staden och stoppa brottslingar av olika slag, även om detta också serveras med frustration. Jag nämnde tidigare att vi kommer få radioanrop om brott som vi antingen får acceptera eller neka. Dessa kan även dyka upp när vi redan handskas med ett annat, vilket mest bara är distraherande. Av någon anledning accepteras vissa brott automatiskt, vilket gör att det känns lite väl rörigt ibland.

När vi väl lyckats få fast en bov är det upp till oss att bestraffa denne på rätt sätt. Väljer du fel bestraffning, eller belastar personen med fel brott, händer det inget värre än att du förlorar erfarenhetspoäng. Dessa kan du på en meny fördela till din karaktärs färdigheter, för att få honom att ha bättre hälsa, kunna sprinta längre, förstärka din bil och så vidare. Det är med andra ord spelets svar på ett level system. 

Problemet jag har vid detta tillfälle är att menyn för brotten du ska belasta personen med är lite bökig. Du trycker upp menyn med hjälp av höger axelknapp, vilket är samma knapp du använder för att acceptera eller neka radioanrop, vilket kan potentiellt göra den här processen ännu bökigare om du har oturen att ett nytt sådant dyker upp. När du ska välja bland brotten måste du navigera dig mellan olika kategorier med en sladdrig markör som gör att, om du inte passar dig, råka välja fel. Processen är dessutom långsam, vilket är ett stort problem om det är fler än en misstänkt som du måste handskas med. När du väl kontroller id-kort, sökt genom fickorna och belastat personen med rätt brott, kan de andra misstänkta personerna ha flytt. 

Du kan som sagt ringa efter förstärkning, men de tenderar att inte jaga efter någon person, utan verkar stanna i din närhet. Jag testade vid ett tillfälle att bara sätta handbojor på den ena, när jag sedan jagade efter den andre. Tyvärr visade det sig att den handfängslade personen inte stannade kvar där jag lämnade hen, utan hen sprang tydligen iväg. Anledningen till att jag frustreras så mycket över detta, är att det känns som att det är designat för att jag ska misslyckas. Hade du till exempel kunnat fästa den misstänkte vid ett räcke eller dylikt, hade det inte varit något problem, vi får helt enkelt se det som en missad möjlighet.

Utseendemässigt ser spelet helt okej ut, det är verkligen inte ett visuellt mästerverk, men jag tycker ändå att det passar stämningen. Det utspelar sig under 80-talet, vilket betyder mycket neondränkta gator under nattetid, vilket jag personligen är väldigt svag för. Ljudbilden är välarbetad både sett till fordonsljuden och vapenljud. Vi får även ett ganska trevligt syntdrivet soundtrack som verkligen sätter stämningen på rätt sätt också.

Kontrollerna blandar och ger, framförallt när du är till fots. Jag har redan gått in på hur bökig menyn du använder vid arresteringar är. Jag har dock inte nämnt så mycket om bilåkandet. Det är faktiskt riktigt kul. Det kommer finnas olika typer av polisbilar till ditt förfogande under spelets gång och varje bil beter sig på olika sätt, vilket betyder att det är upp till dig att välja vilken som passar din körstil eller inte. Under skottlossningar håller du in vänster trigger knapp för att sikta och karaktären kommer då sikta in sig på närmsta fiende, vilket jag ser som välkommet då det hade blivit lite väl rörigt annars.

The Precinct är på det stora hela ganska roligt. Det märks att mycket inspiration har tagits från de tidiga Grand Theft Auto spelen, men med en polis i huvudrollen istället. Det är helt klart underhållande, men tyvärr dras spelet med lite väl oprecisa kontroller och en inte alltför engagerande berättelse för att jag verkligen ska vara helt såld. Det är dock värt att spana in om du är tillräckligt nyfiken.