LG UltraGear 27GX790A

Vilka skärmar använder världens bästa gamers? Svaret är förvånansvärt enkelt: 500 Hz, 1080p-skärmar med halvdan färgåtergivning och måttliga svärtor. Men är det verkligen vad en genomsnittlig gamer behöver, eller ens vill ha?

Knappast. Många vill ha en bra panel, god upplösning och samtidigt en hög uppdateringsfrekvens. LG:s nya OLED-skärm UltraGear 27GX790A kommer tämligen nära samma prestanda men gör så mycket annat rätt att man börjar fundera: Behöver man verkligen en bättre skärm?

Denna skärm erbjuder en 480 Hz uppdateringsfrekvens, 1440p-upplösning och en bedårande 27-tums OLED-panel. Men hur fungerar det i praktiken, och är den saftiga prislappen på 12 000 kronor värd det? Det får vi ta reda på!

Utseende

Många delar av utseendet på en skärm är inte särskilt viktigt, men här har LG ändå lyckats leverera. Vi finner här en stilren svart skärm utan några krusiduller alls. Verkligen – den enda synliga loggan som finns är en liten Nvidia G-sync sticker på skärmens fot. Inte ens LG försöker främja sin logga! Att skärmen dessutom är oerhört platt mot kanterna ger det hela ett gott intryck.

Härlig 27-tums storlek!

Men sedan kommer vi till det viktigaste med utseendet: skärmytan. Här kunde man ha önskat sig lite tunnare kanter. Visst, vi har riktigt smala ramar runt panelen, men det finns en extra centimeter där själva bilden inte sträcker sig hela vägen ut. Det blir inte så sömlöst som man kanske hade hoppats, vilket blir desto tydligare i ljusa miljöer. Är det ett problem? Inte riktigt, men jag skulle gärna se något mindre tomrum mellan panelen och ramen.

På baksidan finner vi ingen inbyggd högtalare men (till gamers förtjusning) LED-belysning. Avsaknandet av en högtalaren är… okej, men något trist. Tyvärr är dock LED-lamporna också en besvikelse – de är så svaga att de knappt skapar någon synlig effekt på väggen bakom. I ett mörkt rum, där lite extraljus hade varit välkommet för att minska ögontrötthet, bidrar de knappt alls. Att det också bara finns ett 20-tal färger att välja bland drar också ner betyget.

Anslutningsmöjligheterna är dessutom inte fantastiska. Vi finner i vanlig ordning 2st HDMI och en 2.1 DisplayPort där bak, men sett till USB-anslutningarna finns väldigt lite: endast 2st USB-A och en USB-B (som måste vara inkopplad i datorn för att USB-A-anslutningarna ska fungera). Det finns dessutom ett 3,5 mm ljuduttag, vilket är väl tilltaget, men jag hade gärna sett USB-C-utgångar eller en till USB-A-anslutning. Tyvärr finner vi inte det här!

Att spela på 480 Hz 

Nu till den mest intressanta delen: Hur bra är skärmen egentligen för spel?

Låt mig säga detta: 480 Hz är helt galet. Att navigera på skrivbordet blir en smärtsamt mjuk upplevelse, och först då inser man hur segt 60 eller till och med 120 Hz kan kännas.

Men även om 480 Hz ser imponerande ut på pappret, når de flesta spel aldrig upp i så höga bildhastigheter. Även i optimerade esportstitlar som Valorant och CS2 landar FPS oftast runt 200–300, vilket gör att skärmen aldrig riktigt utnyttjas till sin fulla potential – om du inte råkar ha en monsterdator. Trots det är skillnaden som skärmens höga uppdateringsfrekvens bidrar med fortfarande tydlig. Musrörelser blir oerhört mjuka och precisionen förbättras markant jämfört med 144 Hz-skärmar. För dig som spelar konkurrenskraftiga FPS-spel är detta onekligen ett stort lyft. Men om du mer uppskattar singleplayer-spel eller grafikintensiva titlar? Då kan 480 Hz vara överdrivet – och en onödig kostnad.

27′ OLED till vänster, 24′ IPS till höger

Givetvis är 1440p-upplösningen också fantastisk. Detaljer blir knivskarpa, spelen vackrare och användningen härligare. 1440p är den perfekta balansen mellan skärpa och prestanda, även om en del användare hade kanske föredragit 4K – särskilt med tanke på att denna skärm riktar sig mot high-end-användare. Samtidigt är det svårt och framför allt dyrt att kombinera 4K med 480 Hz. Därför är 1440p en rimlig kompromiss i min mening.

Kort kan jag också nämna att denna skärm givetvis också stödjer Nvidia G-sync och AMD FreeSync – två teknologier som syftar på att minska mängden screen-tearing och ghosting. Och ja, det verkar fungera, för jag har inte stött på ett enda problem med varken hittills! Ett test hos det populära UFO-testet visar dessutom att ghosting (suddiga ”skuggor”) på denna skärm dyker upp först vid 1200 pixels/second – ett helt godtyckligt och vanligt resultat för moderna bildskärmar.

OLED-panelen – en fröjd för ögat

Det är dock inte bara uppdateringsfrekvensen som gör den här skärmen så imponerande. OLED-panelen är i vanlig ordning nästan magisk: djupa svärtor, rika färger och en kontrast som ingen LCD-skärm kan matcha. Spel som Cyberpunk 2077 och Red Dead Redemption 2, med sina vackra nattvyer, blir så oerhört vackra att man nästan storknar om man aldrig spelat med en OLED-skärm tidigare. 

Att i övrigt ha en stor färgrymd: 98,5% DCI-P3 färgåtergivning (vilket gör färger mer levande och precisa) och därtill en 1440p-upplösning gör att spel, filmer och allt annat som dyker upp vid vardaglig användning ser helt enkelt fantastiskt ut. Text på skärmen är precis och skarp, ikoner likaså och användarupplevelsen desto bättre. Ljusstyrkan på 275 nits räcker dessutom gott och väl, oavsett miljö och tid på dygnet. Givetvis finns det inte heller några skumma färgstick, vertikala ljusband (ett vanligt problem på billigare OLED-paneler) eller annat som gör att panelen inte känns helt hundra. Det gör den.

Funktioner och OSD

Skärmens alla inställningar hanteras genom en lättåtkomlig OSD-meny (On-screen display), och navigeringen är smidig. Själva OSD:n är dock… ganska simpel. Självklart återfinns de vanliga inställningarna som ljusstyrka, färgmättnad, kontrast och skärpa samt OLED-specifika funktioner som Screen Cleaning och Pixel Refresh för att motverka inbränning och förlänga panelens livslängd, men jag känner ändå att mer kunde ha gjorts här.

När jag säger ”simpel” menar jag att det finns förvånansvärt få anpassningsmöjligheter. Det enda som erbjuds är fyra förinställda bildlägen – Gamer 1, Gamer 2, FPS och RTS – och skillnaderna mellan dem är mestadels små justeringar i färg och ljusstyrka. Det saknas ett läge för media, inget ”extra skarpt” läge för tydligare text – ingenting! Dessutom är vissa inställningar gråmarkerade och omöjliga att ändra, trots att jag har försökt förstå varför de är otillgängliga. Frustrerande! I övrigt finner vi inte heller någon KVM-switch (möjligheten att kunna styra två datorer via skärmen samtidigt), men det kanske är för mycket begärt vid denna prisklass.

Denna skärm har inte heller några högtalare. Ändå dyker den upp som en högtalare i Windows och har en volym-inställning i OSD:n. Gissningsvis är detta för att styra 3,5mm-ljuduttagets ljudnivå (till externa högtalare/höglurar), men vem skulle någonsin vilja göra det via skärmen? Förvirrande, minst sagt.

Är denna skärm för dig?

Den här skärmen riktar sig till en väldigt specifik typ av användare: den dedikerade esportaren som kräver extremt hög uppdateringsfrekvens, men samtidigt vill ha en stilren och högkvalitativ skärm även för andra spel och vardagsbruk. 480 Hz är imponerande, men med en prislapp på 12 000 kronor finns det betydligt billigare alternativ med lägre uppdateringsfrekvenser (och dessutom högre upplösning) som räcker för 99 % av spelarna. För ärligt talat – hur många av oss når egentligen två-, tre- eller ens fyrahundra FPS i våra spel? 

Jämför exempelvis med konkurrenterna. ASUS OLED-skärm XG27ACDNG är billigare vid 9 600 kronor, har en något lägre uppdateringsfrekvens på 360 Hz men har å andra sidan fler anslutningsmöjligheter och en bättre OSD-display. Söker du en högre upplösning har ASUS också en 4K, 240 Hz QD-OLED skärm (XG27UCDMG) som släpps redan nästa vecka till ungefär samma pris. 

Om du är en esportare som bryr sig om höga uppdateringsfrekvenser är detta onekligen en av de bästa skärmarna på marknaden. Om du däremot inte tävlar i esport finns det få argument för att välja just denna skärm. Visst, OLED-panelen är fantastisk – men det är i stort sett alla OLED-paneler i den här prisklassen. Lägg därtill att skärmen saknar inbyggda högtalare, har få anslutningsmöjligheter (ingen USB-C) och en bakgrundsbelysning som inte imponerar, och helheten känns plötsligt mindre självklar.