MARVEL Tōkon: Fighting Souls

Skaparna av Guilty Gear, Dragon Ball FighterZ och BlazBlue bjuder på lyxig och påkostad superhjälte-fighting i MARVEL Tōkon: Fighting Souls. Hur mäter det sig med motståndet från liknande spel i sin genre? Läs mer, lär dig mer! 

Det är både otippat och väldigt, väldigt roligt att ultratankade tag fighters som det Sony-aktuella MARVEL Tōkon: Fighting Souls ligger så på modet just nu. Denna officiella Marvel-produkt fyller samma undergenre av fighting-spel som Invincible VS och 2XKO – tag fighters som låter dig styra flera karaktärer samtidigt som du snabbt byter emellan med ett knapptryck. Det här är en väldigt omtyckt undergenre av fighting-spel som slog igenom stort under sent 90-tal och tidigt 2000-tal. MARVEL Tōkon: Fighting Souls fortsätter således ett starkt etablerat arv. Här kommer en närmare beskrivning.
 
Det här är ett fighting-spel med karaktärer från Marvels berömda serietidningsuniversum, som väl ingen kunnat undvika i modern filmkultur. Men även om spelet innehåller mångtalet välbekanta namn (som Iron Man, Captain America, Spider-Man etc.) är det här spelet ej direkt knytet till någon film, vare sig bioaktuell eller historisk. Det är en fri historia som bara förväntar sig att du känner till de här karaktärerna. Den väl garvade japanska studion Arc System Works ligger bakom utvecklingen. Dessa veteraner har gett oss fantastiska spel, allt från legendariska rock n’ roll-influerade Guilty Gear till det bästa fighting-spelet baserat på Dragon Ball någonsin – Dragon Ball FighterZ. Tillsammans med en rejäl budget från Sony och god hjälp av Marvel så har vi ett fighting-spel med enorma produktionsvärden och en fantastisk presentation! 

Det finns, såklart, en historia att berätta. Flera historier, faktiskt! För de som vill spela MARVEL Tōkon: Fighting Souls ensam finns det en enklare berättelse att följa. En mystisk, jättelik utomjording åker från planet till planet för att utmana deras starkaste kämpar i strid. Med hjälp av en mystisk promotor driver han jordens hjältar till att utmana honom i lag om 4 slagkämpar. Världar som ej producerar vinnare erövras, och Champion tuktar överlevarna att bli starkare, annars avrättas de. Spelet är inte tydligt med exakt hur detta går till, men det berättas som en mindre detalj i berättelse. Champion är tyvärr en fullständigt ointressant antagonist, då han är underskriven och generisk. Och det är de tidigare nämnda slagkämparna som vi spelar som när vi utforskar spelets berättelse. De olika lagen är baserade på deras direkta associationer från serietidningarna – det finns ett Avengers-lag med Captain America, Black Panther, Iron Man och Hulk. Det finns ett X-Men-lag med karaktärer från X-Men (Wolverine, Magik, Storm och Danger). Och Spider-Man har knutit vänskapsband med Peni Parker, Ms Marvel och Star-Lord (från Guardians of the Galaxy!). Samtliga karaktärer är målade och animerade med en charm som bara japanska utvecklare kan. Det är väldigt roligt att se en tolkning av Iron Man där han närmast påminner om en robot från Mobile Suit Gundam, den klassiska robot-franchisen. Allt det här ger spelet en distinkt identitet som gör att det sticker ut kraftigt från andra Marvel-spel. 

Med det sagt så är historien inget att hänga i julgranen. Du får se dina favoritkaraktärer interagera med varandra i serieform, vilket är lite roligt. Men själva spelgången är helt och hållet linjärt. Du får lära dig lite om hur spelet går till. Men det är tydligt att det här är en genre som har fortsatt svårt att leverera genuint meningsfulla upplevelser för den ensamme spelaren som inte vill möta andra i strid. Street Fighter 6 förblir det bästa valet inom genren för dig som vill slåss ensam – MARVEL Tōkon: Fighting Souls bjuder inte på någon skräll. När du varvar berättelsen, vilket bara tar 1 timme, så låser du upp lite extrasaker. Som en spelbar version av den sista bossen, till exempel. Och lite annat bös. Men det här måste få klassas som ett huvudskak från mig. Det finns ett par sidolägen, som ett där du måste överleva en serie strider för att se hur långt du kommer. Det räcker inte för att ej se ensamspelarlägena som en besvikelse. 

Desto bättre är det i flerspelarläget! Det finns gott om alternativ för dig som vill puckla på andra spelare både över nätet och lokalt i soffan. Du kan spela rankade strider, fria strider som inte sparar framsteg och spela genom en lobby. När du spelar i lobbyn får du kontrollera en liten söt chibi-version av valfri karaktär medan du går omkring i ett område fullt av arkadkabinett och diverse icke-spelbara karaktärer. Det påminner om liknande lobby-system i Street Fighter 6 och Tekken 8, för den som kört något av de spelen över nätet. Det må vara en trend, men det ger flerspelarlägena en avslappnad social aspekt för dig som bara vill hänga och interagera med andra spelare. 
 
Nätkoden är stark, och jag hade inga problem med lagg när jag spelade över nätet. Väntetiderna när jag söker efter spelpartners är för det mesta korta, även om det händer att jag får vänta ett par minuter mellan sets. Det ryktas om problem med PC-versionen av spelet, men jag har inga problem med PlayStation 5-versionen. På ett vidare tekniskt plan så flyter spelet alldeles utmärkt på i 60 bildrutor per sekund utan dalar. På ett estetiskt plan så kan spelet inte beskrivas som något annat än djupt vackert! Särskilt banorna har ett fantastiskt djup med vackra färger. Jag älskar att jag kan titta långt bort i bakgrunden och se karaktärer interagera och fordon röra sig. Det är väldigt levande och otroligt fint. 

Så hur spelas spelet? Hur ser en genomsnittlig strid ut? Tja, det är inte så komplicerat. Du har tillgång till fria rörelser framåt, bakåt och uppåt (via hopp). Det finns 3 anfallsknappar, lätta slag till starka slag. Dessa kan kombineras med lätthet i stigande grad, och du kan enkelt länka ihop en serie slag för att avsluta med en superattack. Denna typ av automatiska kombinationer verkar onekligen vara här för att stanna i moderna fighting-spel. Vidare har du en knapp för att kalla in dina lagkamrater för en snabb attack, inte olikt hur det fungerar i Invincible VS. Skillnaden här är att du enbart har en livmätare att hålla koll på, då alla karaktärer delar livmätare. Jag var skeptisk till den här lösningen först, men har snabbt kommit till att gilla det. På så sätt påminner det mer om ett klassiskt fighting-spel, och det minskar tröskeln för nykomlingar att lära sig spelets djup. 

Spelet är roligt. Att totalt köra över sin motståndare med en närmast oändlig kombination är adrenalinpumpande och hysteriskt roligt. Det är inte lika roligt när du är på den mottagande änden. Därför behövs takt och smart användning av spelets defensiva manövrar för att vända anfallet och ta kontroll över matchen. Försten till 3 vinster vinner! Och det är ungefär så det går till. Det är inte banbrytande. Men det är smidigt, lätt-tillgängligt och kul på både ledig och rankad nivå. 

Sammanfattningsvis så bjuder Arc System Works och Sony på stark underhållning med MARVEL Tōkon: Fighting Souls. Det är lättsamt för nybörjaren och intensivt för veteranen, och det finns utrymme för alla att ha kul. För ensamspelaren är det alltväl glest med meningsfulla sysslor. För alla oss andra är smörgåsbordet dukat med salami, knogmackor, stryksylta och kavring. Jag hoppas vi ses online!