Hem RecensionerSpelrecensioner Yooka-Laylee and the Impossible Lair

Yooka-Laylee and the Impossible Lair

av Fredrik Olsson

En kameleont och en fladdermus kan här ses fortsätta sitt äventyr – men nu i ett mer klassiskt format. Det är äventyrligt plattformande på schemat, allt medan du löser pussel, räddar fångade bin, utforskar en färggrann värld; allt i jakten på den nedrige skurken Capital B. Jadå….duon är tillbaka i “Yooka-Laylee and the Impossible Lair“.

När första spelet Yooka-Laylee kom så var jag inte helt övertygad – ärligt talat gillade jag det inte mycket alls. Det spelet hade mycket bra i sig, men också mycket som rentav kändes oinspirerat och kopierat från många andra spel. Men det var då – och nu är det uppföljaren som står på agendan, och denna gång är det istället så kallad 2.5D som det mesta visas upp i.

Du försätts i en ”övervärld”, där du går runt till de olika kapitel som utspritt kan hittas över hela världen, och som är spelets nivåer. Allt i en jakt på att försöka få så många fjädrar och mynt som möjligt. Mynten används för att nå nya områden, och fjädrarna agerar som ren och skär valuta, med vilka du kan låsa upp ”Tonics”, Tonics som för övrigt är till för att låsa upp förmågor eller andra rent estetiska aspekter till det supersöta spelet. Tonics som ger blandade resultat; vissa ger dig möjlighet att starta slow-motion, andra ändrar bara spelets utseende. Exempelvis kan du få ett Gameboymässigt utseende eller film noir stil. Varierat och lättfullt!

Strömlinjeformat så ända in i bomben! I love it!

Ja, jösses vad fint spelet är dessutom! Från de detaljerade miljöerna, de mjuka animationerna och de varierande nivåerna – allt har verkligen gjorts med mycket hjärta. Plattformandet känns kvickt och välgjort, även om kontrollschemat kunde gjorts lite smidigare – särskilt då exakthet i hoppandet är av stor vikt. Tack och lov är spelet förlåtande och inbjudande till alla spelare även om spelet ändå har en tydlig ökning i svårighetsgrad. Den sköna balansen i svårighetsgraden är just något som står ut; för allteftersom du spelar så blir det märkbart svårare, men du tar dig fram till nästa område och nästa kapitel sakta men säkert ändå.

Att sedan varje kapitel är dynamiska i det att man kan påverka hur de ser ut, gör det hela än mer intressant. Försätter du nivån på förhand i is (ute i “övervärlden alltså“), ja då är allt fruset och platser du förut inte nådde, nu kanske är nåbara. Eller så kanske du plötsligt har en nivå helt försatt i vatten istället. Det hela visar bara att utvecklarna denna gång verkligen gör allt de kan för att få dig som spelare att känna att det varieras upp och hela tiden känns uppfriskande. Verkligen ett stort plus i kanten från min sida.

Övervärlden” påminner dessutom om Zelda-spelen, i det att du kan ta dig runt och undersöka, lösa pussel på ett lättsamt och underhållande sätt – och när du själv vill ta dig an de olika kapitel (ja det ligger verkligen böcker här och var som agerar portaler till nivåerna), då är det bara att ta dig vidare när du känner för det. Men framförallt kan du interagera med olika karaktärer, allt i ditt eget tempo. Mysighetsfaktorn är verkligen av hög klass, där ljud och bild hamnar i en väldigt lysande symbios. För att inte tala om spelets goda optimering som än så länge funkat otroligt bra, med en konstant frame-rate som verkligen får spelet att kännas fulländat.

Berättelsen som sker på skärmen är lekfullt enkel, och även om den givetvis inte är där så mycket för att göra dig engagerad; så är den tillräckligt enkel för personer i alla åldrar. Våra två protagonister är uppsluppna och fantasifulla i sina karaktärer – om än tomma. Men herregud, det är ett plattformsspel, så vad begär man? Det gör sitt jobb bra, och hade varit betydligt mer under luppen om inte allt annat i spelet varit så himla gediget.

Men om man ska titta på saker som drar ner betyget, så är det primärt det återhållna kontrollschemat, där spelets ”Tonics” hela tiden måste ”grindas” för att kunna köpas – vilket då leder till nya förmågor. Jag hade gärna sett att dessa kunde nåtts lite snabbare, utan att man skulle behövt köra vissa banor om och om igen, i jakt på de värdefulla fjädrarna. Men, det är å andra sidan en liten detalj i ett spel där den underbart komponerade musiken ackompanjeras av ett varierat spelupplägg i ytterst söt förpackning.


Specifikation

Denna recension baseras på PC versionen.
Spelet finns även på Nintendo Switch, Playstation 4 och Xbox One.

Yooka-Laylee and the Impossible Lair. Lägsta pris 29,99€ enligt Steam 2019-10-21. Prisjaktspriser på konsol.

Recensionsex tillhandahållet av Team17.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

0 kommentera

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar