Hem RecensionerSpelrecensioner Watch Dogs: Legion

Watch Dogs: Legion

av Jesper Gustavsson

Hur skulle samhället se ut om etablissemanget kommit till makten genom att sprida falsk propaganda via avancerad teknologi? Watch Dogs: Legion porträtterar hur framtidens London skulle se ut om så var fallet. Ta kontroll över hacker-gruppen Dedsec och visa samhället vad rättvisa verkligen innebär!


Spelet börjar med att du tar kontroll över Dalton Wolfe, en specialagent som tidigare jobbat för MI5 och skyddat drottningen bakom kulisserna. På senare tid har du ifrågasatt hur demokratin i ditt land egentligen fungerar så du bestämmer dig för att gå med i “hacktivist”-gruppen Dedsec. I öppningen får du reda på att det har planterats bomber i parlamentet. Ditt uppdrag blir att ta reda på mer. När du kommer fram märker du att de som planterat bomberna har maskerat sig som Dedsec. De kommer undan med det och kan istället ge dig skulden. Du lyckas att desarmera bomberna, men nya bomber planteras runt hela London, vilket skapar kaos i hela staden. Snart får du reda på att de som står bakom attentaten kallar sig för Zero-Day och innan du hinner bevisa att Dedsec är oskyldiga mördas du av en okänd person. Efter attentaten ger parlamentet sin tilltro till den militära styrkan Albion. När de kommer till makten inför de strikta regler för Londons invånare. Det blir nu Dedsecs uppdrag att befria staden från denna makt och visa vad sann rättvisa är. För att undvika att spoila för mycket kan jag säga att spelets historia är en av dess största styrkor. Räkna med många oanade tvistar som får dig att vilja spela vidare. Timmarna du har framför dig med spelet kommer att behandla frågeställningen “vilka negativa effekter kan en drastisk teknologisk utveckling ha på vårt samhälle?”. Seriöst, men långt ifrån tråkigt.

Dedsec, hacker-gruppen spelet kretsar kring, består av ett gäng operatives som du kan ta kontroll över. Till en början är ni bara ett fåtal, men när du utforskar Londons gator upptäcker du snabbt att många karaktärer har bekymmer med etablissemanget och genom att göra deras operative missions kan du rekrytera i princip alla invånare du stöter på. Vissa kan vara svårare, till exempel Albion-personal, men till och med dessa går att rekrytera senare i spelet. Alla operatives har olika yrken och därmed olika styrkor och förmågor. Om en operative är en byggnadsarbetare kan hen till exempel kalla på en lastdrönare som kan ta dig till höga höjder och om hen är en läkare kan hen kalla på en ambulans och se till att alla kritiskt skadade operatives spenderar kortare tid på sjukhus. Att rekrytera en stor mångfald av operatives ger alltså en stor variation i gameplay. Eftersom det finns så pass många operatives att rekrytera kommer den ena genomspelningen inte att vara den andra lik och på så sätt har spelet stort omspelningsvärde. Något som jag är mindre förtjust i är uppdragsupplägget i operative missions. De känns monotona, eftersom de flesta i princip har samma struktur. “Hacka dig in på den här servern och hämta data” eller “sno en bil och leverera den till en utsatt position”. Dessutom måste du ofta förflytta dig från ena sidan av kartan till den andra, vilket kan vara tidskrävande ifall du inte låst upp fast travel i form av tunnelbanestationer. Upplägget av dessa uppdrag gjorde att jag snabbt tröttnade på dem. Eftersom storyn var mer intressant slutade jag nästan helt och hållet att göra dem efter ett tag. 

När du är på uppdrag kan du plocka upp dataloggar och audio-filer som ger större kontext till vad som händer i världen. Om du vill hitta alla krävs det att du utforskar alla hörn och kanter, något som så kallade “completionists” troligtvis kommer uppskatta.  Dessutom finns det det mängder av sidoaktiviteter att göra som till exempel att skjuta pil och dribbla med en fotboll i sig kan lägga till en del timmar spelande om du vill slå dina highscores.

Något jag fann mer intressant var så kallade borough missions. London är uppdelat i olika stadsdelar. Varje stadsdel har tre sidoaktiviteter du kan göra, som leder till ett större uppdrag. Dessa kan till exempel innebära att sprida propaganda och att hitta eller fotografera bevis. När du gjort alla tre i ett område kan du göra dess borough mission. De här är oftast lite längre med sin egna unika tvist som kräver kreativa lösningar. Utöver huvuduppdragen är dessa mina favorituppdrag, dels eftersom de är unika och ger mer bakgrundsinformation kring Albion och andra auktoriteter och dels för att de gör ett område defiant, vilket innebär att du kan se var du kan hämta alla tech points i området. Tech points är vad du använder dig av för att låsa upp nya förmågor och gadgets, olika verktyg du kan använda dig av. Det kan till exempel vara en spindelrobot som hjälper dig att ta dig in i ventilationssystem och andra trånga utrymmen eller en elektrisk knytnäve som kan ge dig fördel i närstrid. Genom att få mer tech points kan du uppgradera dina gadgets att få fler förmågor. Jag gillar det här systemet, eftersom det verkligen tillåter dig att anpassa dina karaktärer efter din spelstil, även utöver valet av operative. Om du vill spela offensivt kan du göra det och om du vill satsa på lönndom kan du göra det, valet är ditt.

Uppgradera din arsenal!

Förutom tech points finns även en valuta, ESO, du kan använda dig av för att köpa kosmetika till dina karaktärer. Denna valuta får du naturligt genom att ta dig an uppdrag. Det finns även en annan valuta du kan köpa för riktiga pengar, WD Credits, som du bland annat kan använda för att köpa nya operatives och ett Season Pass som inkluderar ett nytt storyscenario. Det heter Watch Dogs: Legion – Bloodlines och inkluderar karaktärer från de två tidigare spelen i serien som du både kommer kunna använda i Singleplayer och Multiplayer, som jag ej haft tillgång till under min tid med spelet. Vanligtvis brukar jag vara emot mikrotransaktioner, men eftersom spelet känns “färdigt” då det redan har så mycket att göra tycker jag inte det stör så mycket.

När det gäller gameplay och kontroller är spelet hyfsat lätt och smidigt, dock skulle jag rekommendera att spela spelet med handkontroll och inte tangentbord som jag gjorde. Det finns två sätt att slåss på, avstånd och närstrid. Beroende på vilket operative du tar kontroll över har du tillgång till olika sorters vapen, det kan vara allt från icke-dödliga chockpistoler till dödliga automatvapen. Med mus siktar du genom högerklick och avfyrar med vänsterklick. Vapnen har du nytta när du ska ta ut grupper av fiender, men när du finner dig ensam med en fiende kan närstrid vara att föredra. Det finns olika handlingar du kan göra i närstrid; slå din fiende med vänsterklick, slå starkare med E eller undvika fiendeattacker med mellanslag för att få en “opportunity attack” mot din motståndare. Jag tycker att båda sätten att slåss på har implementerats väl i en tredjepersonsmiljö, särskilt närstriderna som känns mycket intuitiva.

Att slåss är dock oftast en nödlösning på dina problem. Mekaniken spelet främst kretsar kring är hacking-systemet. Genom att klicka på V-knappen kan du scanna området efter hackningsbara objekt, som du antingen kan hacka genom att använda Q- eller E-knappen. Det kan till exempel vara säkerhetskameror, droner, lås eller servrar. Du kan till och med hacka andra personers mobiltelefoner för att distrahera dem eller ge dem elstötar. För att ta dig an spelets olika uppdrag krävs att du håller dig lågmäld, hackar dig in i fiendens säkerhetssystem genom att hacka drönare och spindelrobotar eller genom att lösa olika säkerhetspussel. Det blir allt klurigare att infiltrera fienden under spelets gång, men det finns oftast mer än en lösning på problemen, vilket jag starkt uppskattar.

Hacka dig in i systemet och ta reda på vad som hänt!


Bli en spindel!

När vi kommer till röstskådespeleriet är spelet lite av en “mixed bag” i min mening. Vissa skådespelare låter bra, medan andra talar med en påtvingad brittisk accent som inte låter trovärdig alls. Röstskådespeleriet är som bäst i audio-filerna. Där låter rösterna oftast trovärdiga och realistiska. Detsamma gäller läppsyncen. Vissa karaktärers läpprörelser stämmer inte överens med vad som sägs, vilket skapar en dissonans med spelaren. Ljudeffekter är däremot något spelet gör riktigt bra. Både när du går runt i världen och lyssnar på ljudet från trafiken och när alla invånare som demonstrerar yttrar sig mot Albion och Clan Kelley. Kelley är en annan auktoritär makt i staden.

Grafiken i spelet kanske inte ser helt “next-gen” ut ens med maxinställningarna på PC, men det betyder inte att det ser fult ut. Med den futuristiska stilen spelet tar sig an är det ändå snyggt, i min mening. Trots alla neonskyltar och futuristiska droner håller sig bilden av London verklighetstrogen. Kända platser som London Eye, Piccadilly Circus, Tower Bridge och Big Ben är alla detaljrikt porträtterade i denna framtida vision av staden.

Sammanfattningsvis tycker jag om spelet. Det känns genomarbetat med mycket att göra, särskilt om du siktar på att rekrytera alla, vilket skulle kännas mer värt det om det fanns mer variation i uppdragsstrukturen. 


Specifikation

Watch Dogs: Legion. Denna recension baseras på PC/Uplay versionen.

Spelet finns även till PS4 och Xbox One och kommer även släppas till PS5 och Xbox Series X.

Watch Dogs: Legion. Lägsta pris 482 kronor enligt Prisjakt.nu 2020-26-10.

Recensionsex tillhandahållet av Ubisoft.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar