Hem RecensionerSpelrecensioner Travis Strikes Again: No More Heroes

Travis Strikes Again: No More Heroes

av Joel Svahn

Travis Strikes Again: No More Heroes är ett “hack ‘n slash” spel av Grashopper Manufacture. Det är en del av No More Heroes spelserien med Travis Touchdown i huvudrollen. Du får nu chansen att återigen ladda din ljussabel med minst sagt tveksamma handrörelser och bli otroligt besviken över att ingen verkar servera öl till nudlar. 

Travis Strikes Again: No More Heroes så har Travis Touchdown flyttat till en liten trailer utanför Texas där han hoppas kunna leva ifred och spela dataspel. Så lugnt brukar det dock inte sluta för en medelålders lönnmördare. Badman (som är pappa till Bad Girl från ett tidigare spel) har letat land och rike runt efter Travis för att hämnas sin dotters mord.  Han får hjälp av en mystisk figur som, förutom Travis plats, även ger honom en “Death Ball“.  Death Balls (ha, ha) är spelkassetter till den nya konsolen Death Drive MK-II. När Badman börjar slåss mot Travis sugs de båda in i spelkonsolen och blir lovade en önskan om de lyckas klara av alla sex spel. Dom sex spelen ser lite olika ut och har olika premisser, allt från små pussel samtidigt som du jagas av en dödskalle, eller ett racing-segment. Allt detta är dock bara små pauser i allt ditt “hackande och slashande”. 

Du har en tung och en lätt attack, samt en dodge och hopp-förmåga.  Standard, så att säga. Det som inte är så standard dock är dina skills. Du kan ha fyra skills samtidigt, de gör ofta mer skada än dina standardattacker och brukar ha andra mysiga effekter: T.ex. kasta fiender bort från dig eller skicka blixtar genom de fienderna som råkar stå för nära. Dom kan också göra något helt annat, såsom att hela skada över tid. Du hittar fler skills  i spelvärlden då du plockar upp skill-chips. Det är inte bara att slå som en galning dock, för din ljussabel behöver laddas om lite då och då. Detta trodde jag skulle vara irriterande, men blev glatt överraskade då det istället gav ett till lager i striderna då man ibland är tvungen att hitta öppningar så att man hinner ladda.  Du har också en super-attack som går att använda efter att du laddat upp den genom att slå på dina fiender. Allt detta ger en skön variation och du kan möta striderna som uppstår på ditt sätt.

Tyvärr så känns striderna lite enformiga, trots att det i en jämn ström visas upp nya fiende-varianter och roliga skills. Istället för att njuta av striderna, som är den största delen av spelet, så känns det som jobbiga hinder i storyn. Något som bidrar mycket till detta är att nästan alla strider presenteras på samma sätt: med en vägg som plötsligt dyker upp och som inte försvinner förrens du har dödat allt som är inom din huggradie. Det blir verkligen som en tråkigt stopp i det rätt så roliga och självmedvetna manuset. Där har vi verkligen något som lyser, manuset. Det är fullproppat med en massa fraser som förstör den fjärde väggen likt ett havreflarn. Det diskuteras vitt och brett om hur det ska gå för spelet, vilken meta-score det kommer att få och om du, spelaren, är nöjd med ditt inköp. Det finns också en hel del absurda saker som man inte kan låta bli att dra på mungiporna åt åtminstone första gången man ser dom. T.ex. då man ska spara genom att gå på toan, och där andra spel hade klippt bort, får följa med obekvämt länge. 

Det finns dock ljusglimtar i striderna och det är alla de bossar du möter. De är varierande, roliga och väldigt lagom svåra. De ger ett välbehövligt avbrott i ditt kämpande mot myriaden av små fiender. Tyvärr kommer de inte lagom ofta och nästan allt som inte är en boss känns lite tradigt, lite som utfyllnad inför nästa boss. Uppbyggnaden till boss-striden finns inte riktigt där. Självklart så finns det roliga och minnesvärda stunder, som inte är boss-strider, men de är tyvärr lite få och för långt emellan. Det finns också ett co-op läge för varsin joy-con. Detta höjer spelglädjen mycket då nästan allt är roligare tillsammans, speciellt att slå på små konstiga dödskalle-saker. Det är också smart tänkt att varje spelare bara behöver en kontroll så att man slipper försöka få kompisarna att köpa en Switch. Men om du vill köra solo hoppas jag du är redo för lite frustration emellanåt då det känns som att du gör samma sak om, och om, och om igen. Det kan sätta lite käppar i hjulet för dig, men om detta är en genre man är hängiven till så kan man ha rätt så roligt i Travis Strikes Again: No More Heroes, speciellt med en kompis.  


Specifikation

Denna recension baseras på Nintendo Switch versionen.

Travis Strikes Again: No More Heroes. Lägsta pris 386 kronor enligt Prisjakt.nu 2019-02-08. 

Recensionsex tillhandahållet av Nintendo
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

0 kommentera

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar