Survival Horror genren har sedan födelsen genomgått flera förändringar. Även om många skulle hävda att det är för det bättre, så vill Shotgun with Glitters med The Padre skicka oss tillbaka till genrens begynnelse. Med polygoner och fixerade kameravinklar inkluderat.
Spelet börjar med att spelets huvudkaraktär Alexander vaknar upp efter en mardröm. Han får via ett brev som skjuts in under hans dörr i uppdrag att leta reda på Kardinal Benedictus, som tydligen har varit försvunnen i ett par veckor. Vi får även reda på av Alexander att Benedictus spenderade halva sitt liv med att leta efter en källa som ska ge evigt liv och att Alexander verkligen inte har mycket till övers för honom. Med sig på färden tar Alexander med sig en bibel som är besutten av själen till en död galen präst, men inte sin ”Demonjägarutrustning” för han ska ju faktiskt bara leta efter en gammal präst.
Färden för Alexander till en herrgård som han tack vare den prästbesatta bibeln får reda på är hemsökt. En annan sak som Alexander inser mer och mer, är att han borde ha tagit med sig ”Demonjägarutrustningnen”! För hans sökande efter Benedictus kommer leda honom till många faror, som rent fysiskt vill honom illa. Men han kommer även strida mot demoner i sitt sinne!
The Padre är verkligen ett kärleksbrev till Survival Horror genren, vissa rum man kommer till med Alexander är i sig homages till äldre titlar som Alone in the Dark o.s.v. Men det finns även referenser till nyare spel (ni kan ju testa och se vad som händer om ni försöker använda brädspelet med titeln ”Darker Souls” t.e.x.). Den grafiska stilen man har valt påminner också om genrens ungdomsår i all sin polygoniga prakt, även om man till detta spel har valt någon slags vidareutveckling på Minecraftblocken. Till vissa miljöer och till de flesta av varelserna så fungerar den grafiska stilen på något underligt sätt ganska bra för att bygga upp en ganska mystisk stämning och atmosfär.
Fixerade kameravinklar är också någonting som de riktiga veteranerna kommer ihåg och detta har givetvis Shotgun with Glitters valt att behålla till The Padre. Man kan dock byta mellan två kameravinklar med ett litet knapptryck…eller klick.
Man kan välja att styra Alexander med handkontroll eller att köra en peka/klicka variant med bara musen. Jag vet faktiskt inte vad som är att föredra. Med handkontroll så är det väldigt lätt att fastna med den stackars prästen i väggar eller möbler som är i vägen. Med musen så blir det kämpigt i strid, eftersom man måste klicka på vilken varelse man vill attackera och man måste även klicka varje gång man ska attackera. Vilket ofta resulterade i att jag tog ett steg när jag egentligen ville anfalla. Med musen så ser man med hjälp av pekaren vilka objekt, personer eller varelser man kan interagera med, på avstånd. Med handkontrollen måste man röra sig så att man är i närheten.
Strider är problematiskt i spelet. Man har ingen HP som visas varken för fiender eller Alexander. Om Alexander når låg hälsa så hör man hjärtslag som en indikation på att man kanske ska kapitulera. Det finns medicin att ta men hur mycket eller lite hälsa man får av den är oklart.
När man väl har hittat ”The fountain of youth” så kan Alexander fylla flaskor med dess vatten, dricka dessa och bli sitt demoniska jag. Som har röda ögon och ser ut att ha grenar som sticker ut ur kroppen på honom. I sin demoniska form så är Alexander även mer tålig för stryk.
Om Alexander dör så fylls en flaska med änglatårar, om flaskan blir helt full så kommer alla framsteg man gjort i spelet gå förlorade och man måste börja om från början. Men när man har dött så är det bara att gå till ett blinkande kors som sitter uppe på väggar med jämna mellanrum, så kommer Alexander sätta sig på knä och vips: så har lite av flaskan tömts!
Pussellösningen i spelet är ibland ganska klurig och ibland fantasilös. Jag stötte på ett pussel som gick ut på att trycka ner röda block i golvet, blocken höjde och sänkte sig beroende på vilka man tryckte ner och det gick ut på att alla skulle sänkas ner. När jag klarat det efter ett bra tags trälande, så insåg jag en kvart senare att jag skulle göra samma pussel igen i ett annat rum, fast i mindre format!
The Padre är en svår nöt att knäcka. Stämningen och atmosfären är bitvis verkligen på topp och det är ganska lätt att bli charmad av den skämtsamme och omöjligt hesa Alexander. Men kameravinklarna placerar sig ytterst sällan vid vettiga ställen. När det kommer till strid så är det fruktansvärt stelt och oresponsivt, sedan ska vi ju inte glömma det frustrerande backtrackandet för att komma framåt. Spelet är även väl kryptiskt med vad man ska göra, vi får reda på att den prästbesatta bibeln tydligen ska kunna komma med tips. Men de tipsen är bara till för att fylla i historien kring huset och inte för att hjälpa spelaren komma framåt. Visst jag kan uppskatta när spel inte håller mig i handen för mycket, men jag vill fortfarande ha någon typ av riktning, framförallt när jag ibland bara har en våning som jag får röra mig på!
Men visst, som ett homage ska väl alla element med? Både älskade som hatade. Jag kanske helt enkelt inte är publiken.