Super Cane Magic ZERO

Du vaknar upp i en krater, ovetandes om vem och vart du är. Du ser två cykloper komma springandes mot dig, de ropar och frågar vem du är. Du är tydligen ingen alien, för de har färre ögon, men du hamnar nu i fängelse för olagligt skapande av en krater. Men man är inte i fängelset särskilt länge, för presidenten har slutat sitt jobb p.g.a. att internet fungerar efter ett meteorregn, och innan han slutade så avskrev han alla lagar så inget är olagligt längre.

Storyn är rätt enkel, det finns ingen direkt story, utan bara massa karaktärer som vill ha saker gjorda. Det är lätt att röra till det en del med alla olika referenser, samt spelets väldigt dåliga humor som ständigt närvarar. Som när spelet förklarar att hundar och stavar är samma sak blev jag förvirrad och visste inte riktigt vad jag egentligen är på jakt efter. Förvirringen glöms dock snabbt bort, men kommer hela tiden på återbesök då spelet inte är tydligt med vad man ska göra eller vart man ska, jag spenderade runt två, kanske tre timmar på att lista ut hur jag skulle gå i en förtrollad skog. 

Musiken är repetitiv men den känns aldrig tjatig med sina retroinspirerade toner, utan är rätt mysig att lyssna på medan man springer runt i en värld som påminner om Adventure Time. Jag tyckte det var en rätt charmig detalj att karaktärerna är i 2D, men man verkar ha skapat kullar, byggnader och liknande i 3D. Världen känns inte platt när man springer runt, utan när man springer runt så flyttar detaljerna på sig vilket kan dölja eller visa saker som finns bakom. Det är rätt enkelt att fastna vid ett pussel om man inte är uppmärksam på skyltar eller talar med olika NPC:er, det är nämligen oftast så jag har kört fast i en zon, just för att jag bara har sprungit och slagit ihjäl allting som finns för att sedan se mig omkring hur jag tar mig vidare.

När det gäller gameplay så är det rätt kul med enkla kontroller, samt underhållande uppdrag som leder mig till rätt oväntade platser. Ett exempel är att man ska hitta ett gäng häxor och trollkarlar, men man får inga bättre direktiv än att gå åt ett visst håll. Så det blir en upptäcktsfärd bland skogar, sjöar, vulkaner samt en fabrik som tillverkar brinnande bakverk. Spelet fungerar hyfsat med mus och tangentbord men det känns som att spelet är gjort för att spelas med en kontroll, särskilt då fyra stycken kan spela samtidigt på en dator, jag tror det här spelet fungerar riktigt bra i co-op, särskilt om man tar sig tid att låta allt sjunka in. 
Jag har riktigt kul när jag springer runt och kastar mina fiender på varandra, och jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara att vara flera spelare, måste testa det snart.
Stridssystemet är enkelt men samtidigt finns det ett sorts djup i det när man börjar fundera på hur man ska göra för att kunna slåss på ett effektivt sätt, samtidigt som jag springer runt och stoppar i mig allt jag hittar för att återfå min hälsa för att kunna slåss lite mer. Det tog mig dock några gånger innan jag upptäckte att sten, brinnande muffins samt vagnshjul inte är en hälsosam kost.