Så den onde och skäggbeprydde härskaren Buggler tänkte ta kol på allt och alla med hjälp av sina onda lakejer, och den enda som står i vägen är Bomberman och hans vänner. Super Bomberman R är inte ett spel man spelar för berättelsen – utan för de kluriga banorna.
VAD ÄR DETTA EGENTLIGEN?
För de som inte känner till denna gamla serie (tidigast version kom redan 1983) så är det ett pusselspel, där man ska spränga olika varelser i labyrinter. Man kan spränga bort olika block och därför ges möjlighet att gå olika vägar – allt med målet att klara banan och ta sig till nästa värld.
Denna gång finns det boss strider, en större variation i hur man tar sig vidare till nästa värld (ex. gå på flera knappar eller påverka miljöerna), men grundkonceptet är mer eller mindre detsamma. Nu kan man dock spela i härlig couch co-op (fyra spelare) eller online om man vill – med möjlighet för upp till åtta spelare!
Med ett gäng av olika Bombermen och ladies så tar man sig an bana för bana – värld för värld. Storyläget innehåller upp till 50 banor och har support för co-op för två spelare – mycket för den som vill ha något att bita i.
En liten detalj är att denna version heter Shiny Edition, vilket egentligen mest är till för att separera den från den tidigare Nintendo Switch utgåva som finns. Det som skiljer är dock valbara karaktärer först och främst; exempelvis åtta Bomberman Brothers set och Golden Vic Viper bomber.
Repetitivt och tradigt
På pappret så får man mycket att göra, men spelmekaniken i att gå med sin gubbe och placera bomber i ett makligt tempo ger inte direkt den där bara-en-liten-stund-till känslan som behövs. Efter några banor så tappar man snabbt intresset, och att banorna i sig känns repetitiva trots större skillnader längre fram hjälper knappast.
Det finns några höjdpunkter, exempelvis finns ett Grand Prix läge där man spelar 3 vs 3 eller online på tre olika arenor – och de kan ge ett aningen större sug för de mer tävlingslystna spelarna. För oss andra som håller oss till co-op eller singelspel så blir det dock snabbt tradigt. Boss striderna kan bryta av tristessen lite, men tillför egentligen inte allt för mycket i det stora hela.
Som spel så lär det passa bra för kortare spelsessioner (särskilt Nintendo Switch versionen kan vinna på detta), men tappar bort sig självt efter en stund, och man lägger ifrån sig handkontrollen för att koka potatis eller något av större tyngd. Visst kommer det bonusprylar att plocka samt att du kan byta utseende med ett gäng kända spelkaraktärer (ex. Solid Snake och Raiden) på din Bomberman, men det hjälper inte mycket i längden det heller.
Så dåligt eller…?
Nu vet jag att jag varit negativ mest – men med allt det sagt, så är spelet i sig inte dåligt gjort. Kontrollen är relativt bra (även om jag tycker mig uppleva lagg från det att jag styr gubben till att jag ser rörelsen på skärmen ibland), hela grundidén är enkel och välgjort – om än monotont.
Köper du spelet (ca 350 kr för de större konsolerna) så får du en stunds spelande, och ett spel som verkligen skiner i co-op. Men det är på gränsen för dyrt då spelet även tar slut förvånansvärt snabbt – vilket jag har svårt att tolka som en bra eller dålig sak i detta nu.
