SpellForce 3: Soul Harvest

I tre år har landet fått återhämta sig efter kriget, men efter att dvärgarnas kung somnat in för alltid hotar ett nytt krig att blossa upp. Och inte nog med det så är en maskerad kvinna på jakt efter själar att skörda. I ren desperation för att rädda denna sagolika värld har drottningen åter kallat dig till sin tjänst. Trots ditt mörka förflutna.

SpellForce 3: Soul Harvest tillhör samma typ av rollspel som de klassiska Dungeons & Dragons-spelen Baldur’s Gate och Neverwinter Nights, fast utan att tillhöra Dungeons & Dragons. Dessutom kommer det med en rätt ordentlig twist. För du är inte enbart en hjälte som ska rädda världen; du har en hel bas till ditt förfogande. SpellForce-spelen har nämligen en andra genre, realtidsstrategi (RTS).

Låt oss börja med en liten kommentar innan recensionen fortsätter. Som ett stort fan av både RPG- och RTS-spel så kan man tänka sig att jag har dreglat över SpellForce-serien väldigt länge. Men om sanningen ska fram så var jag en helt ny spelare när jag tog mig an SpellForce 3: Soul Harvest, vilket kommer genomsyra hela denna recension.

SpellForce 3: Soul Harvest är en fristående titel i spelserien, men utspelar sig i samma universum som de tidigare titlarna. Det senaste stora kriget är över sedan flera år tillbaka och du har kallats tillbaka till drottningens tjänst. Ända sedan kriget har mardrömmar stört din nattsömn och du härjas av dina tidigare misstag. Ditt mörka förflutna är långt undangömt i ditt undermedvetna och hur du än försöker lyckas du inte riktigt komma ihåg vad som egentligen har hänt. Men din drottning och ditt land behöver dig ännu mer än vad du verkar behöva dina minnen. Till din hjälp får du ta med dig ytterligare tre hjältar.

Du bygger din egen karaktär i storyn genom att kombinera några färdigvalda utseenden. Din huvudkaraktär kan bara vara människa, men du kan även designa legosoldater som du kan ha med dig i ditt party och de kan även vara dvärgar eller svartalver. Klassystemet är lite annorlunda än traditionellt, men inte helt nytt. Din klass väljer du genom att kombinera två andra klasser. Exempelvis om du väljer en soldat- och en magikerklass så kommer din karaktär bli en battle mage. Du bygger dessutom inte bara din huvudkaraktär, utan kan även bygga karaktärer som följer med som legosoldater. Tufft koncept som gör att man kan bygga roliga partyn att ha med.

Som ett typiskt rollspel har spelet en rik story som berättas genom röstskådespeleri och text. Alla dialoger och laddningsscener är röstsatta, men alla böcker som man stöter på får man vackert läsa själv. Det finns väldigt mycket lore att ta sig igenom för den som gillar att läsa på. I övrigt håller sig ljudet oftast på en väldigt subtil nivå, när det inte är ett fientligt alarm som låter vill säga.

Världen är inte öppen, utan du förflyttar dig med världskartan mellan olika städer och banor, vilket gör att det finns väldigt mycket laddningstider i spelet. När du väl har hoppat in på en bana kan du inte flytta dig därifrån förrän den är avklarad. Det är när du väl är ute på en bana som RTS-elementen dyker upp, för då är det dags att samla material och bygga bas.

Storyn har fyra svårighetsnivåer. Dessvärre känns svårighetsnivåerna väldigt obalanserade. Vissa bitar är superenkla och du och dina följeslagare känns så overpowered att det känns fel, och i nästa stund kan ni stå där med en hel armé och bli krossade som myror. När man ska storma en bas känns ens armé lika lättdödade som NPC-vågorna i ett MOBA-spel.

För den som inte vill ha så mycket rollspel utan föredrar lite mer av RTS så kan spelet istället erbjuda enskilda banor (eller kartor om ni så föredrar), som man antingen kör mot datorn eller mot andra spelare. Eller varför inte köra co-op med en kompis, för både storyn och enskilda uppdrag går att spela ihop.

SpellForce 3: Soul Harvest är ett väldigt sagolikt spel i ”high fantasy”-design såväl ovan som under mark. Det är trollbindande höstskogar med färgsprakande träd och grottor i lila och svart med blåglittrande kristaller. Eftersom de håller samma klassiska RPG–utseende så kräver inte spelet att man ska ha den allra senaste datorn för att kunna maxa inställningarna.

Som sina föregångare i RPG- och RTS-kategorierna så ser man världen snett ovanifrån. Du kan zooma in och ut i spelet, men jag stör mig ofta på att jag inte kan zooma ut tillräckligt mycket. Det känns ändå som att jag hela tiden är väldigt nära och inte får en tillräckligt bra överblick. Dessutom är det så mycket saker i vägen som gör att det är svårt att se fienderna när de hamnar bakom dem. I början kunde jag totalt missa att det fanns spindlar i en skog, eller att en fiende fortfarande levde när han stod bakom en mur.

Spelet är inte så nybörjarvänligt då det är en hög tröskel att lära sig hur spelet fungerar och var alla kontroller sitter. Även om jag är van vid RPG- och RTS-spel så känns det som kontrollerna från de olika spelen krockar flera gånger om. Tack och lov kan man binda om kontrollerna, men det tar ändå tid.

När vi ändå pratar om tid så är det något som SpellForce 3: Soul Harvest verkligen kräver. Banorna är inte några korta och snabba MOBA-banor, utan de tar gärna flera timmar. Speciellt när man kommit in i storyn och ska ta sig igenom en bana och berättelsen på samma gång. Det läskiga är att spelet förför mig så totalt att jag inte ens lägger märke till att tiden har sprungit iväg så fort. SpellForce är inte en spelserie för alla, men för en specifik grupp spelare så är det helt rätt.