Ashwalkers

Askan ligger som ett tjockt snötäcke över ytan. Här kan inget växa, här kan bara saker dö. Nu börjar även resurserna under jorden sina och ett enda hopp återstår: den sista kupolen. Det är upp till dig och din tappra grupp av äventyrare att hitta den.

Gameplay

I Ashwalkers spelar du som en förtrupp till en underjordisk civilisation i jakt på den sista kupolen, men den är allt annat än lätt att hitta. Du går i det asktäckta 3D-landskapet genom att trycka på marken och din grupp följer långsamt efter. Här på ytan kan inget gro på grund av kylan, så din grupp har med sig mat och bränsle för att överleva. Detta är dina surt förvärvade resurser och det gäller att hålla hårt i dem så att man inte går en kall och hungrig död till mötes.

Maten behövs för att ni ska hålla er mätta, men ni måste också ibland slå läger och ge er en chans att få upp värmen runt en brasa och några timmars sömn. En större eld ger mer värme, men då går det åt mer bränsle som du kanske vill spara till senare.  Samtidigt fryser en av dina små hjälpare något väldigt. Självklart måste man också sova för dessa långa strapatser.

Alla är vi skapta olika och detsamma gäller även för alla medlemmar i din grupp, de blir hungriga, trötta och kalla (och döda) olika snabbt. Gruppens medlemmar har olika mycket kapacitet för till exempel hur mycket kyla de kan hantera innan de måste krypa nära lägerelden.

Denna balansgång är den huvudsakliga mekaniken i Ashwalkers, men det är knappt värt att kallas gameplay då spelet är så otroligt lätt. Den asktäckta världen som ska vara helt förstörd ger dig oväntat mycket mat och bränsle för att hålla dig vid liv. Det som till ytan ser ut att vara ett skittufft överlevnadsspel är i själva verket en form av, ja, en ’walking simulator’, typ. Det är säkert orättvist av mig att reducera spelet till det, men det är ändå den känslan jag får. Speciellt då det som är i fokus här egentligen är…

Story och Presentation

Det är här Ashwalkers verkligen glänser. Den kala, kalla och grå världen känns aldrig riktigt tråkig, trots bristen på färg. Istället använder man abstrakta skuggor för att visa viktiga varelser eller objekt, något ännu mörkare mitt i allt det grå. Man lyckas verkligen hamra hem en känsla av döende (kanske av miljöskäl?). Sci-fi estetiken får dina gruppmedlemmar stå för med sina masker, huvor och lite kul slangar som sticker ut lite varstans. Detta är verkligen en värld jag vill veta mer om och bara genom att fortsätta gå kan jag få veta det jag vill.

Bakgrunden till den situation världen nu befinner sig i är något som inte avslöjas direkt, och som snarare är lite gömt. När du slår läger kan du beordra minst två av dina gruppmedlemmar att prata och även under dessa konversationer lyser spelet. Det är under dessa samtal som du får reda på hur världen såg ut innan, hur samhället ser ut idag och vad det egentligen är för människor som är med på din långa promenad. Denna form av icketraditionellt berättande finner jag extremt tilltalande. Det passar Ashwalkers perfekt och får spelet att stå ut.

Presentationen av det asktäckta landskapet och dina karaktärers unika utseenden får mig att sjunka djupare in i denna fantasifyllda men döda värld. Ibland kan det bli lite för mycket grått, men i en värld full av aska har man inte jättemycket att leka med på färgpaletten. Musiken är passande, men kan bli tjatig i längden. Spökig synth passar in jättebra, men samma ackord var femte minut är bara för mycket. Oftast är detta inget problem då spelet på sin höjd är en timme långt.

Sammanfattningsvis

Ashwalkers vet inte riktigt vad det vill vara. Det finns en riktigt bra story här, men samtidigt är det spelmekaniska otroligt tråkigt. Din grupp rör sig i snigelfart runt i världen och själva överlevnadsdelen i överlevnadsspelet finns knappt alls. För mig kändes spelet värt att spela åtminstone första gången, men med en hel uppsjö av olika slut som säljargument var jag tvungen att spela det igen… och igen… Där tappar Ashwalkers all den charm som den lyckats bygga upp. Nu vet jag allt, ge mig bara det nya slutet! Men istället väntar en extremt seg och inte alls underhållande gameplay-loop.