Serious Sam: Siberian Mayhem, utvecklat av Timelock Studio och Croteam, är en fristående expansion till 2020s spel Serious Sam 4. Precis som alla huvudspel i Serious Sam serien är detta en arkadliknande förstapersonsskjutare där det enda målet är att skjuta utomjordingar.
Jorden är invaderad av den onda ledaren “Mental” och hans armé av diverse aliens. Gå från punkt a till b som den titulära karaktären Sam Stone och ha ihjäl allting som rör sig. Berättelsen är inte mer komplex än så och man behöver inte större anledning än så för att slakta aliens.
Som sagt är Siberian Mayhem ett FPS, så ett stort fokus i spelet är alla olika vapen. I början är det enda man har en liten pistol, men allteftersom låser man upp alla tänkbara saker. Sams arsenal består av helt galna saker, från granatkastare till elektrisk armborst och medeltida kanoner, och ännu mer därtill. Nästan alla vapen är också väldigt användbara oavsett var i spelet du är, vilket leder till att vapen sällan blir onödiga. Alla vapen utom pistolen man börjar med har dessutom en begränsad mängd ammunition, man måste vara försiktig med vilka vapen man använder. Det kanske inte är värt att slösa raketer på fiender som dör av ett skott oavsett vapen. Ett sådant system kan ofta utföras på ett dåligt sätt, men Siberian Mayhem har exakt rätt mängd ammo pickups för att man aldrig ska ha helt fullt, men aldrig heller ha helt slut.
Nästan alla vapen får man tag i vid bestämda punkter i spelet, men många vapen går att låsa upp tidigare om man är skarp och lyckas hitta en hemlighet. Vid en första titt är spelets fem banor relativt linjära, men det behöver de inte vara. Om man vill kan man bara springa till slutet och gå vidare till nästa, men man kan också stanna och leta igenom varenda liten hörna av kartan och stöta på en av spelets många hemligheter. Dessa hemligheter är oftast bara en ammo pickup eller lite liv som är gömt på ett ställe som är lite svårt att komma till, men i vissa fall är de mycket mer intressanta än så. Det kan vara ett litet hus som är gömt någon kilometer ifrån där man egentligen skall vara där man hittar ett slags shotgun som bara finns på det stället i spelet. Det kan vara en portal bakom ett vattenfall som tar en till ett område från Serious Sam 1. Det kan till och med vara pussel som sträcker sig över hela banan, där du kanske behöver hitta tre olika nycklar under banans gång som du behöver för att öppna en låda precis i slutet.
Dessa hemligheter är extremt roliga att leta efter och det ger spelaren en god anledning att spela igenom spelet mer än en gång, då man garanterat inte kommer ha hittat alla hemligheter under sin första genomspelning. Dessa hemligheter är definitivt det bästa med spelet och jag älskar verkligen hur systemet är infört, men det är ändå bra att ingenting av det är påtvingat på något sätt, så att folk som kanske inte vill spela ett tio timmar långt spel också kan njuta av spelet.
I grund och botten är Serious Sam: Siberian Mayhem egentligen bara renodlat hjärndött nöje, men det kräver ändå en hel del fokus. Jag spelade det på normal svårighetsgrad och trots det fanns det några strider som jag behövde upp till fem försök för att kunna klara.
Dels är många av fienderna väldigt starka och kan enkelt döda dig om du inte är uppmärksam, men mängden av fienderna är den största faktorn som bidrar till spelets svårighet. Aldrig i mitt liv har jag spelat ett spel där det funnits så många fiender i samma strid som det gör i detta spelet. Flera hundra individuella fiender som du måste besegra helt själv är inte något som jag förväntade mig när jag bootade upp Siberian Mayhem för första gången, men det var just det jag fick. Med tanke på storleken som vissa av fienderna har är nog “episkt” det enda ordet som man rättvist kan beskriva det här spelet med.
När det kommer till utseende varierar det här spelet i kvalitet något galet. De stora öppna Sibiriska områdena är väldigt fina och färgglada, trots allt tråkigt väder som man emellanåt drabbas av. Även alla designs av spelets många fiender är väldigt kreativa och roliga att titta på. Varje fiende har sin egen bemärkelse inbakad i sitt utseende. Men vad gäller människor kunde Timelock verkligen gjort bättre. I stillbilder kan de se ok ut, men i cutscenes där någon pratar är det väldigt tydligt något fel på deras ansikten.
Du som läsare, försök att lyfta din överläpp utan att flytta något annat på ansiktet.
Du kommer snabbt märka att det är omöjligt, då det inte finns någon muskel som kan göra det.
Trots detta gör alla karaktärer i Siberian Mayhem just exakt det varje gång de pratar. Det kanske låter som att jag hakar upp mig på detaljer, men just detta är en väldigt viktig detalj när det kommer till att animera någon som pratar, och utan den så ser det bara fel ut.
Spelet lider även från en del visuella buggar. Den som sticker ut mest förekommer också i cutscenes. Varje gång det klipps mellan olika vinklar i en cutscene och den nya bilden innehåller en karaktär som inte var med i förra, måste karaktären laddas in på nytt, vilket gör att den första sekunden av den nya vinkeln har en ful och lågkvalitativ modell av karaktären, innan kden kompletta och “fina” versionen har hunnit komma fram. Detta är ju väldigt enkelt att lösa, genom att bara ladda in den fina modellen någon sekund innan den ska vara med i bild, så jag måste säga att det är en rätt dålig miss.
Sedan är det inte alls sällsynt att se texturer som poppar in och ut lite som de vill. Oftast är det posters på väggar som försvinner när man går nära väggen, men det kan också vara graffiti eller text på andra ytor.
Sist men inte minst är Siberian Mayhem väldigt dåligt optimerat. Jag fick sällan mer än 50 fps och det var vanligt att jag fick laggspikar där det kunde gå ned till under 20. Jag är absolut säker på att det inte heller beror på att jag har för dålig hårdvara, då jag har en tillräckligt bra dator för att kunna köra praktiskt taget alla spel på maximal grafik.
Ljudet är väldigt bra gjort i Siberian Mayhem. Alla fiender har unika läten som gör det enkelt att identifiera vad det är man springer ifrån utan att behöva vända på sig. Om man till exempel hör det ikoniska “aaaaaaaaaaaaaaa” vet man på direkten att det är den kända huvudlösa självmordsbombaren som har fått span på en.
Musiken är inget helt galet men den är ändå bra på att få ens adrenalin att pumpa när det behövs.
Jag har svårt att bestämma mig om jag gillar spelets röstskådespel eller inte. Det är definitivt inte toppkvalitet, men jag känner inte heller att det måste vara det. Jag tycker att de halvdana rösterna bidrar till spelets humor, men de hade ändå kunnat vara bättre.
När allting är sagt och gjort är Serious Sam: Siberian Mayhem ett väldigt roligt spel, men det lider från lite för mycket brister. Precis i slutet av den första leveln nådde jag en dörr som vägrade att öppnas och den enda lösningen var att starta en ny sparfil och börja om helt från början. Sådana saker hände lite mer än vad jag anser är acceptabelt. Det är ju ett bra spel, men jag tycker att Timelock kunde lämnat det i ugnen några veckor till innan de tog ut det.
Om du vet att du gillar förstapersonsskjutare eller är ett fan av Serious Sam serien skulle jag kunna rekommendera detta, men då hade jag ändå väntat på rea innan jag köpte det.
Denna recension baseras på PC versionen.
Serious Sam: Siberian Mayhem. Lägsta pris ca 212 kronor enligt Steam 2022-03-01.
Recensionsex tillhandahållet av Devolver Digital.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.