Decay of Logos

Död, så mycket onödig död.

När jag fick förfrågan om jag ville recensera Decay of Logos så fick jag beskrivningen att det skulle vara ett Legend of Zelda-inspirerat spel. Jag tänkte då att det skulle likna Breath of the Wild med en öppen värld att utforska. Men efter att ha spelat en stund, blivit dödad ett antal gånger i spelet och läst lite vad utvecklarna säger om spelet så står det klart att det har betydligt mer gemensamt med Dark Souls än vad det har med Zelda. Jag har inte heller spelat Dark Souls, eller särskilt mycket Zelda heller för den delen, men jag förstår att man spelar olika beroende på vilket man spelar.

Jag är inte helt säker på vad storyn är, mer än att någon form av ondska har spridits över landet vilket har resulterat i att huvudpersonens familj har blivit dödade och man själv ger sig ut i världen tillsammans med en hjort som sällskap. Man möter inte på många vänliga ansikten, utan det mesta är ute efter att döda en förutom den här hjorten som man kan förbättra vänskapen med. Spelet säger att om man förbättrar relationen med hjorten tillräckligt så kan den komma till min hjälp om jag har problem i strider. Man får inte heller några direkta huvuduppdrag i spelet, utan man promenerar runt, kan stöta på en NPC som vill ha hjälp med något. Ibland får man hjälp att komma vidare i världen, ibland inte.

Spelmekaniken är rätt kul tycker jag. Man har två mätare i nedre högra hörnet, en för hälsa och en för stamina, och de kan sjunka rätt fort båda två om man inte är uppmärksam. Staminamätaren sjunker när man attackerar eller hoppar, den är extra viktig att hålla koll på så man vet när det är dags att dra sig tillbaka i striderna så man inte helt plötsligt står utan stamina och dör på grund av det. När det gäller striderna gäller det att ha tålamod och vara taktisk. Om man försöker springa in för att hugga ner allt i ens väg à la Kratos från God of War så kommer man dö. Man kommer faktiskt att dö väldigt ofta för som sagt allt i spelet är ute efter att ha ihjäl en. Jag hittade en svamp som återställde lite av min hälsa och tänkte då att svampar kommer hjälpa mig. En stund senare dog jag av andra anledningar och när min hälsa var låg gick jag då tillbaka till den svampen för att återställa lite hälsa, trodde jag. Det visar sig att det finns olika sorters svampar beroende på vilken färg de har, och om man inte plockar rätt så blir man automatiskt förgiftad, så självklart dog jag igen.

När man dör så kommer man tillbaka till där man senast sparade, man får dessutom behålla allt man hade hittat innan man dog, vilket är trevligt. Men det finns självklart nackdelar med att dö, och det är att ens stats sjunker varje gång man dör till en viss gräns, så man blir svagare och svagare varje gång man kommer tillbaka och måste då spela än mer försiktigt än tidigare. Det enda sättet att få tillbaka sina stats är att vila vid ett läger, och då kan man riskera att bli attackerad även när man vilar, ingen lugn och ro här inte.

Jag är inte särskilt förtjust i grafiken när jag spelar. Visst ser karaktärsmodellerna bra ut, men det är omgivningarna som jag stör mig på. Det känns inte som att gräs, berg och ruiner riktigt matchar med varandra, och man kan inte se några detaljer på avstånd utan måste vara rätt nära för att det inte ska se ut som en lerklump. Jag uppskattar däremot ljuddesignen väldigt mycket, särskilt avsaknaden av musik. Jag gillar när det är lite musik i bakgrunden, men i det här fallet får jag mer inlevelse när det enda jag hör är fotstegen när jag går, fågelkvittret i skogarna runtomkring och mitt svärd som hugger ner mina fiender.

Spelvärlden känns stor, men man blir begränsad av att det bara finns vissa vägar att ta. Å ena sidan är det lite tråkigt när det känns som att världen har mer att bjuda på, å andra sidan har jag problem med för stora världar så ska väl inte säga för mycket ändå. Men trots att världen känns lite trång, så finns det inte mycket liv förutom fiender och smådjur som ekorrar eller råttor vilket får hela världen att kännas tom.