Hem RecensionerSpelrecensioner The Division

The Division

av Robb Larsen

The Division är en cover-baserad rpg-shooter, där man spelar som en sleeper agent som ryckts in efter ett terrordåd i New York; en dödlig sjukdom som sprids vid kontakt med pengar. Du, som en röst- och namnlös agent, ska återställa ordning i Manhattan, samtidigt som du måste försöka lista ut vad som egentligen hänt. Men hur står sig detta spel mot horden av tredjepersons action RPG:n redan på marknaden. Häng med så får du se!

Ubisoft har en bra historik i min bok, då de ligger bakom bra spel som Assassin’s Creed, Anno och Watch_Dogs, alla vilka jag tyckt mycket om. Med The Division så förväntade jag mig ytterligare ett spel som jag skulle spela lika mycket som de förenämnda spelen. Speciellt efter vad jag såg i trailers och läste om spelet, så lät det som ett spel som skulle falla mig väldigt bra in.

The Division är inte ett dåligt spel, men…

The Bad

Det största problemet jag har med The Division är att det känns på något sätt halvt. Det är som om Ubisoft påbörjade alla features, men gav upp halvvägs och sa ’okay, det får räcka så’. Det enda som egentligen känns fullständigt är cover systemet och, till största del, striderna.

Först och främst; karaktärs kreation. Helt onödig. Du har åtta olika variationer per kön och välja på. Alla spelare ser i slutändan i stort sett likadana ut och det kunde lika gärna ha varit en fördefinierad karaktär där du bara kunde välja kön. Sen är din agent en tyst protagonist. Jag kommer tillbaka till det strax, men jag tycker att det känns konstigt med tanke på att de valt att ha custom utseende, hur limiterat det än är.

Personligen så tycker jag inte om hur striderna fungerar. Visst, vapnen är smidiga, och du har en hel del att välja mellan. Men som i många rpger, så handlar det om nummer. Om du skjuter någon i huvudet med en sniper rifle, och den inte har tillräckligt hög damage, så kommer det ta en miljon skott för fienden att dö. Samma sak om du är två meter från en fiende och pepprar honom med bly från din assault rifle, så kan du tömma fem magasin innan du ens drar ner hälften av fiendens HP.

Ett sådant system tycker jag fungerar i en fantasy värld, och till viss grad i sci-fi – som t.ex. Star Wars KotOR, eller t.o.m. Mass Effect – men i ett spel som är satt i vår tids New York, så känns det väldigt out of place och onödigt. Jag hade hellre sett att de hade normal combat, och lagt in RPG elementen på ett annat sätt.

Storyn är… meh. Jag tycker inte om det ordet, men det är det enda jag kan komma fram till att beskriva den. Den gör inget, och helt ärligt så glömde jag bort vad meningen med spelet var efter en stund, för allt man gjorde för storyn var så ointressant. Faktumet att du är en silent character gör bara att du känner dig ännu mer bortkopplad från allt som händer. Du har inga val att göra, alla karaktärer pratar mot dig; du kunde ha varit vem som helst egentligen, och det hade inte gjort en skillnad.

Det är meningen att du ska vara en badass Division agent som kan gå in mot alla odds och komma ut på topp, vilket du är. Men, du har ingen personlighet, ingen röst, och det gör spelet väldigt illa för jag kände ingen koppling till något som hände i spelet alls. Det kändes helt ärligt som att om jag slutade spela så skulle allt hända i alla fall, så det var i stort sett meningslöst.

På tal om meningslöst; alla side missions, encounters och collectibles som finns. Jag har 100% i Assassin’s Creed 1 och 2, spel som är kända för sina mängder av collectibles och saker att springa runt att göra. Så jag kan med största trovärdighet säga att jag älskar att springa runt, göra side missions, och plocka på mig collectibles.

Side missions i The Division är enformiga, encounters lika så, collectibles är tråkiga och jag kände ingen lust alls att springa runt och plocka upp dem. Till och med efter att alla visades på kartan. Det känns inte som det du gör i side missions och encounters tillför någonting till resten av spelet. De är enbart där för tidsfördriv; inget annat.

När man spelar med andra människor i sitt party, så är fiendernas level baserade på den i teamet som har högst level. Detta är extremt frustrerande om man precis börjat spela och vill spela med en polare som är 20 levlar högre än dig. Du dör på i stort sett ett skott, och har inte en chans i helvetet att göra någon damage på fienderna. Jag förstår att det är för att en höglevel karaktär inte ska bara kunna gå in i ett team med låglevlade karaktärer och sopa mattan med deras fiender så de levlar upp jättesnabbt. Men jag tycker att ett system som i Dying Light där varje fiende är lika stark som dig, oavsett vilken level du eller ditt team är, hade fungerat bättre.

Sist så kan jag nämna spelets PVP. I Dark Zone kan du få tag på en hel del bra loot, men bara om du kan få den ut därifrån. Du måste jobba mot andra spelare som vill ha det du har, och även se upp för backstabbing från de som du jobbar med. Det låter onekligen roligt, men det kändes helt ärligt väldigt enformigt och tråkigt efter bara en 20 minuter, även när jag spelade med folk jag kände.

Det hjälps inte av att på PC så finns det en drös med fuskare som gör livet surt för en, och att Ubisoft inte verkar vara intresserade av att göra Dark Zone bättre på något sätt.

The Good

Inventory systemet är väldigt trevligt, enligt min åsikt. Det är stilrent och du vet vart allting är inom tre minuter efter du öppnat det. Allt har sin flik, och jag gillar verkligen när ett inventory är ordningsamt på det sättet. Det gör att det är lätt att hitta saker väldigt snabbt, och du får alltid ett litet utropstecken bredvid nya items och vapen du plockat upp. Den enda nitpick jag kan komma på är när man använder handkontroller, så måste man först gå till det nya vapnet/item, och sen gå ifrån det för att det ska räknas som ’läst’. Men det är en mindre sak, och spelar man med mus och tangentbord har man inte det problemet.

Du har tre typer av förmågor: Skills, Talents och Perks. Skills är saker du kan aktivera, som en turret, first aid etc. Talents aktiveras när du gör en viss sak, som att döda en fiende, så kan du få en damage bonus en stund. Perks är passiva och är saker som större inventory, fler medkits etc. Jag gillar den uppdelningen; faktumet att du bara kan ha tre skills i taget, och upp till fyra talents, gör att man kan variera en hel del beroende hur man spelar.

I din home base så finns det tre ’wings’; Medical, Tech och Security. Dessa kan uppgraderas med poäng som du får när du gör vissa saker, och när du uppgraderar dem så får du nya abilities. Jag är ett stort fan av att uppgradera en bas, och tycker mycket om när man faktiskt ser skillnaden när man gjort en ny uppgradering. Även om jag tycker att det borde ha varit lite mer, så är det väldigt trevligt att det är med.

Cover systemet är smidigt, och även om jag personligen ofta glömmer bort det i strid, så fungerar det väldigt bra. Det går snabbt att ta sig till skydd, och vill du byta skydd till ett längre fram, eller till sidan, så kan du hålla in cover knappen så springer din agent dit själv. Det känns som nästa steg i cover baserad combat, och jag gillar det. Även om jag själv kanske inte är den absolut bästa på det.

Faktumet att du kan spela med andra människor är väldigt välkommet. Speciellt när man får in 2-3 vänner, och ränner runt Manhattan, så blir det väldigt skoj, även om det kan vara frustrerande.


Specifikation

Denna recension baseras på PC versionen.

 

Prisbild ca 500 kr. Recensionskod tillhandahållen av Ubisoft

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar