Hem RecensionerSpelrecensionerPC OPUS: Echo of Starsong

OPUS: Echo of Starsong

av Martin "Fyghar" Johansson

En gammal man ger sig ut till en asteroid i rymden i jakt på något. Hans klanmedlemmar vet inte varför han ger sig ut när han är så pass gammal och svag. Ger sig gör han dock inte, utan ger sig ut och börjar minnas saker. Saker som hände för en livstid sedan…


Jun är i exil från sitt folk och försöker göra rätt för sig för att komma tillbaka hem, tänk prins Zuko från Avatar: The Last Airbender-serien. Anledningen till att han är i exil är för att han yttrade sig vid fel tidpunkt och för att straffa honom bestämde sig kungen för att beslagta alla asteroidgruvor som Juns klan ägde. För att rätta till sitt misstag håller han därför på att leta efter asteroider som ingen äger, för att skaffa dem åt sin klan så den inte går under.

Spelet börjar med att jag får se honom som en äldre man som ger sig ut på ett äventyr, för att under äventyret minnas tillbaka till vad det är som har lett honom hit. Han minns tillbaka till sin ungdom när han under sin exil möter en tjej vid namn Eda. Det här är ingen vanlig tjej, utan hon är en häxa. Fast i den här världen innebär det något annat än vad jag tänker på. Häxor kan använda sina röster för att hitta särskilda asteroider som innehåller tempel, vilket har gjort dem oerhört omtyckta. Sen utbröt ett krig och en del av propagandan som spreds var att >( hade orsakat kriget och sedan dess har de varit jagade.

Efter att de har träffats händer det ena efter det andra och de försöker undkomma såväl pirater som lönnmördare i sin jakt efter outforskade asteroider. För Jun vill se till att hans klan överlever, även om lönnmördarna som är efter honom kommer från några av klanmedlemmarna. Jag gillar storyn, även om jag kan tycka att den är lite långsam ibland. Det gör den inte dålig, men jag känner inte alltid att jag har den ro som krävs för att uppskatta allt spelet har att erbjuda. Trots detta gillar jag ändå upplägget och tiden utvecklarna har tagit sig att få till karaktärer som känns realistiska i sin värld.

Om du ska spela det här spelet rekommenderar jag att du spelar med en handkontroll. Det går att spela med tangentbord men kan vara lite bökigt med vilka tangenter som gör vad ibland, det är lite att hålla reda på. Jag har spelat med båda och handkontroll är definitivt att föredra. Det är dock inte många tangenter att hålla reda på, men det kändes lite ovant att inte använda musen för att klicka på saker som kan vara intressanta, utan istället använda mig utav Z och X för sådana saker.

Det går som sagt att uppgradera delarna på skeppet, men grejerna som behövs växer inte direkt på rymdträd.

Att utforska asteroiderna är intressant men inte särskilt spännande. Man styr Jun med piltangenterna när han går igenom grottor och kollar på saker som finns där samt löser lite olika pussel som är baserade på ljud och musik. När man har kommit hela vägen in är det bara att vända igen och åka till nästa ställe, ofta är det dock någon form av story som sker efter man har utforskat en asteroid, men inte alltid. Jag känner att även om OPUS: Echo of Starsong säger sig vara ett pusseläventyr så håller jag inte riktigt med om det. Visst, det finns pusselelement och det är ett äventyr för huvudkaraktärerna men jag känner att det liknar mer en grafisk novell. Det är dock inte till spelets nackdel, utan det här är en rik och intressant story man får med lite spelande här och där. Som att resa mellan olika platser i rymden. För att ta dig från punkt A till punkt B krävs det att du trycker på punkter på en karta och har tillräckligt med bränsle för att klara av hela resan. Dessutom kan det dyka upp ett annat skepp som inte har särskilt vänliga avsikter och om man har uppgraderat vissa delar av skeppet tillräckligt är det enklare att komma undan, men det är turen som avgör om skeppet tar skada eller inte.

Jag är inte helt förtjust i att turen ska avgöra hur det går för mig när jag spelar, utan jag vill att det ska vara min skicklighet, kunskap eller rent av mina egna val som avgör hur det går. När jag stöter på dessa potentiellt hotfulla skepp får jag två val där det ena ofta innebär att jag kommer bli beskjuten och det andra innebär att jag kanske blir det. Det är inget annat jag gör utöver dessa två val. Det går som sagt att uppgradera delarna på skeppet, men grejerna som behövs växer inte direkt på rymdträd. Däremot kan jag hitta dem i asteroiderna som man letar igenom eller när man utforskar övergivna rymdstationer. Om jag har extra tur kan en köpman ha delarna jag behöver men det är långt ifrån självklart. 

Storyn är som sagt riktigt bra och spelets grafik samt musik får det bara att vara ännu bättre. Det finns inga röster i spelet utan alla konversationer sker genom textbubblor, med ett undantag. När Eda använder sin röst för att hitta asteroiderna så sjunger hon faktiskt i spelet och den melodin hon sjöng och som Jun spelade in kan sedan användas och lyssnas på när man utforskar asteroiderna. Att faktiskt använda en röst, eller bara ens en melodi, i det läget känns som en riktigt smart idé och det fungerar alldeles utmärkt.

Jag gillar OPUS: Echo of Starsong, men har några mindre problem med det som jag har gått igenom i recensionen. Det är oerhört nära att få en utmärkelse men jag känner att det är något som saknas för att det ska nå dit. Med det sagt tycker jag absolut det är värt att testa på om man är nyfiken på det, oavsett om man köper det för fullpris eller plockar det på en rea.


Specifikation

Denna recension baseras på PC-versionen.

OPUS: Echo of Starsong. Lägsta pris 14,99€ enligt Steam 2021-09-22.

Recensionsex tillhandahållet av Future Friends Games.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar