Kingdom Hearts: Melody of Memory

Kingdom Hearts är en av de spelserier jag har starkast minnen av från barndomen, mycket tack vare musiken. Därför blev jag förväntansfull när Kingdom Hearts: Melody of Memory utannonserades, ett rytmspel som är kanon till serien och för berättelsen vidare till nästa kapitel efter The Dark Seeker Saga som avslutades med Kingdom Hearts 3.

Efter en introsekvens där vi får höra Simple and Clean, introlåten från det första Kingdom Hearts, kastas vi direkt in på världskartan. Utan någon direkt storyintroduktion förs vi direkt in i tutorials och lär oss om spelets mekaniker. Jag ljuger om jag påstår att det inte finns någon story överhuvudtaget. När du klarar vissa banor låser du upp cutscenes där Kairi återberättar händelser från serien. Vänta dig dock inte mycket nytt material när det kommer till berättelsen under spelets gång. Det lilla nya som för storyn framåt kommer inte förrän i slutet av spelet och även om det är lite är det intressant och ger en inblick i hur nästa del i serien kommer att börja.

Huvudfokus i det här spelet ligger i rytmspelandet. Du åker mellan världar från hela serien och spelar banor med musik från de världarna. En bana kan ha ett av tre spellägen, Memory Dive, Boss Battles och Field Battles. De vanligast förekommande, och mina favoriter, är de sistnämnda: Field Battles. Här springer du på en räls medan fiender kommer mot dig i takt med musiken. Ditt jobb är att använda rätt kombination av knappar i rätt tidpunkt för att undvika att ta skada. Jag gillar dessa mest, eftersom de efterliknar känslan av att spela ett Hack n Slash, som Kingdom Hearts traditionellt sett är. I det andra läget, Memory Dive, ska du klicka på knappar i takt med orber som kommer emot dig, samtidigt som en CGI-animerad scen spelas i bakgrunden.

Memory Dives förekommer ofta vid introlåtarna och i scener från Kingdom Hearts 3. Slutligen har vi Boss Battles, som återskapar ikoniska bossfighter från serien. Dessa liknar Memory Dives i att du ska klicka på knappar i takt med att orber kommer emot dig. Den stora skillnaden här är att det ibland kommer en sekvens där orberna får en lila ring runt sig. Efter en sådan sekvens gör bossen en mäktig attack mot dig och hur bra du gör ifrån dig under sekvensen bestämmer hur väl du lyckas undvika att ta skada från attacken.

Kontrollfunktionerna är ungefär de samma i alla tre spellägen. För att träffa en orb eller fiende använder du antingen L1, R1, kryss eller ibland triangel och ibland triangel när en kristall kommer fram. I Memory Dive och Boss Battle finns ytterligare två sorters inputs att göra, en där du håller nere L1, R1 eller kryss och en där du klickar på någon eller några av de knapparna i kombination med en riktning på styrspaken. Det kanske låter komplicerat, men det är det inte. Efter några låtar kom jag in i spelet och kontrollerna satt snart i muskelminnet. Dessutom känns kontrollerna responsiva och jag upplevde ingen märkbar fördröjning mellan knapptryckningar och vad som händer på skärmen. Om du har problem med Standard svårighetsgrad kan du spela på Beginner mode och om du vill ha en rejäl utmaning kan du spela på Proud mode. Spelet är alltså åtkomligt både för dig som inte är van vid genren och de som redan är etablerade i den.

World Tour!

Hur du kommer vidare i spelet fungerar lite som i Mariospelen. När du kör banor i en värld låser du upp stjärnor genom att klara olika utmaningar, som att ha en viss mängd liv kvar vid slutet, få ett visst antal Excellent scores genom att tajma dina knapptryck så väl som möjligt eller att klara banan på en viss svårighetsgrad. När du uppnått ett visst antal stjärnor låser du upp nya banor och spelet fortsätter på samma sätt tills slutet. Du får dock god marginal på dig då bara ungefär en tredjedel av alla stjärnor krävs för att klara av spelet. Dock finns det banor som kräver mer än så för att bli upplåsta, men dessa är irrelevanta för berättelsen och är bara där till för dig som söker utmaning.

I sann Kingdom Hearts-anda kan du även i detta spel syntetisera material hos en Moogle. Det kan handla om allt från potions till experience boosts. Skillnaden här är att du inte använder dessa manuellt, utan de fungerar mer som buffar som ökar din överlevnadsförmåga och hjälper dig att levla snabbare med dina karaktärer. Precis som i alla andra Kingdom Hearts-spel kan dina karaktärer gå upp i level, vilket innebär att de blir starkare och får mer hälsa. I Melody of Memory finns fyra lag du kan spela som, Team Classic, Team Days, Team DDD och Team BBS, alla med olika level. När det kommer till gameplay finns ingen skillnad på dem, utan du kan spela med det lag som har de karaktärer du tycker bäst om utan att hindra upplevelsen.

Här gick det inte så bra…

En sista aspekt vad gäller gameplay, som är värd att nämna lite kort, är ratingsystemet. När du klarat en bana blir du betygsatt på en skala från E till S beroende på hur bra du gör ifrån dig. För att få så hög rating som möjligt krävs det att du tajmar allt perfekt och inte tar skada. Det är en svår utmaning att få högst rating, särskilt i Proud mode.

Förutom World Tour, vilket är storyläget jag nämnt tidigare , finns även Online Versus. Här kan du möta spelare en mot en för att klättra i rank. När du söker efter spelare kan du välja olika preferenser, såsom vilken svårighetsgrad du vill spela på och om du vill att motspelaren ska kunna sabotera för dig genom god timing. När jag sökte efter matcher gick det fort att hitta en motståndare, både med eller utan ifyllda preferenser. Efter att du hittat en motståndare kan du välja vilken låt du helst vill spela av dem du låst upp i World Tour. Sedan får slumpen avgöra vilken av era valda låtar som ska spelas.

Trots att onlineläget inte är fokuset på spelet tycker jag att det fungerar bra och är kul att spela. Det är dock en aspekt jag är lite besviken på och det är att du inte kan spela med vänner. I dagsläget kan du bara köra mot främlingar. Det är synd då det är ett solitt onlineläge som jag är säker på skulle vara roligare att spela med vänner. Ett Co-Op-läge finns dock, där du och en vän kan ta varsin kontroll och samarbeta. För dig som vill grotta dig ner i samlingsföremål och liknande finns även ett museum där du kan kolla på cutscenes från serien, som du låser upp i World Tour. Här kan du, om det roar dig, samla på Keyblade Stickers.

Det grafiska är spelet inte särskilt märkvärdigt. Kingdom Hearts: Melody of Memory använder sig av samma motor som de tidigare spelen, före Kingdom Hearts 3, vilket är förståeligt då Switchen troligtvis skulle fått svårt att hantera den mer krävande grafiken från de senare spelen. Jag tycker om den gamla grafiken och jag menar att den har en viss charm även idag, även om vissa kanske hävdar att den är utdaterad.

Det finns inte så mycket ny musik i spelet, utan det mesta kommer från tidigare spel i serien. Några nykomponerade stycken finns dock, som till exempel Melody of Memory´s version av titellåten Dearly Beloved, nu lite mer jazzig än den varit innan. Som jag skrev tidigare tycker jag mycket om musiken i spelet och det gäller även den nykomponerade musiken.

Sammanfattningsvis tyckte jag om spelet. Eftersom jag både gillar musiken från serien och är nyfiken på vart berättelsen ska ta vägen i nästa kapitel tillfredsställde det mig. Om du bara är ute efter berättelsen kan du nog bli smått besviken eftersom allt av värde kommer de sista tjugo minuterna i ett 8-10-timmarsspel.