It came from space and ate our brains

När våran värld blivit som mörkast, dök de neonrosa utomjordingarna upp och mumsade i sig mänsklighetens hjärnor. Tack och lov är vi några få som fortfarande har kvar våra. Tillsammans med vår trogna ficklampa i ena handen och en pistol i andra flyr vi genom mörkret.

Genom nattens mörker rör sig en kantig neonblå filur. Den sveper ficklampan fram och tillbaka när den ser sig omkring. Utomjordingarna kan lura överallt och ibland dyker de bara upp från tomma intet. Men det är absolut ingen idé att smyga. Utomjordingarna vet hela tiden vart figuren gömmer sig, så det är bara att skjuta hejvilt omkring sig och försöka pusha framåt.

I’m still alive! Men jag känner mig inte så jättekaxig just nu.

It came from space and ate our brains är ett top-down skjut spel i en väldigt fyrkantig värld som inte kräver så mycket hjärnaktivitet. Har man aldrig någonsin spelat ett spel kan det ändå vara värt att spela tutorial’n, annars klarar man sig helt utmärkt utan några förkunskaper. Spelet är väldigt okomplicerat och väldigt lätt att bara hoppa in i. Storyn är inte djupare än att du ska försvara dig mot zombie-utomjordingar som försöker äta upp din hjärna. Din lilla blå figur ska överleva genom att skjuta ihjäl allt som är rosa i sin väg, med eller utan kompisar.

Triangle studios har byggt ett stabilt litet arkadliknande spel i spelmotorn Unity. Hela spelet flyter fint utan lagg, vilket är en väldigt viktig feature för spelet som kan bli hysteriskt väldigt fort. När utomjordingarna har mig omringad och skotten flyger åt alla håll så känns det som jag tog fel sväng på ravefesten och är på väg att få ett epilepsianfall på köpet. Utseendet som bjuder på anfallet känns som en romantisering av 1980-talet med starka neonfärger mot mörk bakgrund. Dessutom går utseendet hand i hand med det suveräna soundtracket som är utan tvekan det absolut bästa med hela spelet. Soundtracket passar in i retrowave och cyberpunk genrerna med sitt härliga repetitiva beat. Jag kommer garanterat att lyssna mer på det än jag kommer spela spelet.

Jag ska erkänna. Vi sköt hejvilt omkring oss även om vi inte hade rosa utomjordingar i närheten.

Spelet har inte många funktioner att hålla reda på. Det finns inga erfarenhetspoäng eller karaktärsnivåer utan istället belönas spelaren med pengar, som dessutom kan finnas som loot. Utöver pengar så finns även tre andra loot-typer, temporära vapen, läkemedel och hjälpmedel. Utav dessa tre kan du bära med dig en i taget. Pengarna kan användas för att köpa nya vapen och att uppgradera dem (påminnelse: inga karaktärsnivåer eller skills). Dock är banorna för korta (speciellt i början) för det är riktigt svårt att komma till de riktigt tuffa uppgraderingarna. Ännu värre är att varje bana är fristående, så när du klarat en av dem så förlorar du allt du samlat på dig så att du på nästa bana börjar på noll. Vilket får mig att totalt tappa suget varje gång jag är klar med en bana. Det finns liksom inget som håller mig kvar eller lockar mig att spela en bana till, utan det känns bara som att jag börjar om från början. I varje bana hinner jag känna mig så där cool som spelskaparna utlovade lagom till att “bossen” är död. Jag finner det gång på gång att det är lika lätt (om inte lättare) att lägga ifrån sig spelet när man tröttnat på det, som det är att hoppa in i det igen.

Woohoo! Eller vänta nu, kan jag inte få behålla mitt lasergevär?

Kontrollerna är också enkla att lära sig, i alla fall på konsol. Din figur går med ena spaken och siktar med andra. Det enda som kan vara lite jobbigt är att siktet inte är anpassat efter karaktär utan efter skärmen. Höger på kontrollen gör att du tittar mot höger på skärmen, vilket i sig är rätt logiskt med tanke på att styrningen fungerar så med. Men samtidigt vill jag att karaktären ska stå och snurra runt, runt, runt när jag trycker åt höger. Jag vet inte hur många gånger som jag stirrade på skärmen och undrade varför min karaktär inte vände sig åt sin höger. Utöver detta använder du den klassiska skjuta knapp för att skjuta med. Du använder motsvarande knapp till vänster för att byta vapen. Sen har du en knapp för snabbuppgradering av vapen, en för att använda den loot du plockat upp och till sist har du en knapp för att aktivera saker på banan exempelvis dörrar.

Okej, tack för hjälpen… Känns som det kommer gå bra nu.

It came from space and ate our brains har storyläget och ett överlevnadsläge. I storyläget avancerar du fram mot dit slutmål som ofta består av att spränga ett jättestort utomjordiskt ägg. Jag har lite problem med att förstå varför de valt att kalla det för storyläge, mest för att det är så lite handling som finns i spelet. I överlevnadsläget är du till skillnad från storyläget fast i ett mindre område och ska överleva vågor av anfall från utomjordingarna. Utöver detta finns en kort fristående tutorial som lär dig gå, titta och skjuta. Du väljer själv svårighetsnivån i spelet som påverkar hur många fiender som dyker upp och hur mycket som de tål.

Det näst bästa med spelet är soff co-op. Upp till fyra spelare kan dela skärmen hemma i soffan, men spelet förändras inte så mycket av antalet spelare. Det är fortfarande samma svårighetsgrad och samma mängd fiender och loot. Trots allt är det så mycket roligare att spela ihop än ensam. Spelet är gjort för att du ska överleva ihop med andra, friendly fire saknas och om man står tillräckligt nära varandra kan man läka sina kompisar när man läker sig själv. Dessutom känns det riktigt bra att ha någon som håller dig om ryggen när skärmen lyser rosa.

Det svåraste med spelet är att ta en stillbild som fångar känslan av allt kaos.

It came from space and ate our brains är ett kort och simpelt spel som i korta stunder är underhållande. Det är lätt att tappa bort tiden, men mer för att spelet hela tiden kastar intryck på en, än hur roligt det är. Det blir fort rörigt och efteråt jag lagt ifrån mig kontrollen känns det som jag glömde hjärnan på ravefesten.