Idag fylls många spaltmeter med nyhetsinlägg med snacket kring HD remasters. Alltså spel som redan kommit ut, men som piffas till och återges till oss trogna gamers. Men vad gör detta för spelklimatet att ”gamla” spel åter tar plats i vårt kollektiva medvetande.
Idag är spel mer av en dagligvara än någonsin. Många gånger så ”hypas” spel upp så enormt att det blir ett stort antiklimax när man väl får till sig spelet. Men ändå så fortsätter samma hjul att snurra. Vi får nys om ett spel; vi hypar upp oss själva; spelindustrin hypar upp det ännu mer; spelet tas upp i krönikor (uhum…nu blev det meta) och långsamt men säkert så marinerar vi oss själva i vår egen hype, tills det kommer ut, då vi konsumerar det med hull och hår och sedan aldrig tittar tillbaka.
Men utifrån detta hypande och konsumerande, så framträder en ny typ av spel. HD konverteringarna!
Ni vet alla de där spelen som vi hypade upp, tog till oss, spelade igenom och sedan aldrig rörde igen. Ja, de spelen är nu tillbaka! Och inte nog med det, de är i uppiffad HD grafik, så att vi kan dregla lite mer än vanligt, över det där spelet som vi vet var bra redan från början. Men som nu är ”- Så mycket bättre!”.
Spelindustrin har förstått att spelarna idag är väldigt mottagliga för äldre spel; och slår därför två flugor i en smäll. Dels får retro nörden sitt och dels får grafiknörden sitt. Men vad betyder detta för spelbranschen i sig och för oss spelare att dessa ”äldre” spel kommer ut på marknaden?
Konsekvenser
Som spelare är vi idag väldigt bortskämda. Till höger och vänster dyker AAA-spel upp. Produktionerna blir både kortare i utvecklingstid och mer bombastiska i både spelväg såväl som PR. Vi är omringade av kommande spel dagligen, och den kommersen driver således vidare hungern för ”nästa stora spel”.
Så var får då HD remasters plats i detta. Är det bara ett sniket sätt av utvecklarna att sälja gammal skåpmat, eller ges du som spelare möjlighet att återigen ta itu med ditt favoritspel långt efter det att spelet kom ut ursprungligen.
Ja att svara på detta är svårt….tro det eller ej.
En gnutta negativitet
Att redan belamra spelmarknaden med ”gamla” spel är inte till hjälp för många. Vi har betydligt kortare koncentrationsförmåga; och ingen vill råka missa något spel. Men när dessa HD remasters kommer ut på marknaden, så blir många konfunderade. För i många fall har de en relation till spelet redan; och att välja mellan ett nytt spel (som du inte vet på förhand något om dess kvaliteter) eller ett äldre spel som du redan spelat, men som du (förhoppningsvis) vet är bra, så blir det svårt att välja. Lägg därtill den nostalgiska aspekten i många fall; som bara i sig själv kan få många att snegla på en HD remaster, och vi förstår att detta blir på sätt och vis ett problem. För även om det finns många med pengar nog att köpa båda spelen; HD remaster såväl som det ”nya” spelet, så är det dock så att de flesta helt enkelt väljer en av de två.
En gnutta positivitet
Om vi vänder perspektivet, så ser vi en självklar sak. Spelen når ut till en ny publik såväl som den gamla publiken. Många köper det, bara för att de vet ju att det är ett bra spel. På det sättet är det enkla pengar för många utvecklare. Men det stimulerar även retro delen av spelbranschen. Att vi kan se tillbaka på äldre spel, och inte behöver vara bundna till förlegad hårdvara eller operativsystem. För sanningen är den att många av de äldre PC spelen knappt ens startar på en Windows 7, 8 eller 10 dator idag. Det är egentligen sådana mysfarbröder borta på till exempel GOG.com som länge drev på intresset av äldre spel med sina Dosbox uppdateringar och liknande. Men idag börjar vi se att utvecklarna själva går tillbaka och fixar upp sina spel för de nya konsolerna/datorerna. Vilket är väldigt uppskattat så klart!
En gnutta cynism
Men det som nog de flesta känner är att det känns sniket och girigt från spelförlagen. För varför ska vi spelare egentligen gå tillbaka tio år i spel evolution för att spela Crash Bandicoot eller Resident Evil Zero, när spelmekaniken rört sig framåt i skrämmande fart. Självklart är det lätta pengar från spelförlagen; de vet det, och jag vet det. Men det som stör oss mest är nog de förlorade löftena om nya spel. För, för varje remaster som utannonseras, så tappar vi möjligheten att få ett nytt spel inom samma spelserie.
Dessutom så tar så klart HD remaster spelen inkomst från alla de nya, originella spel som kommer ut. För hur ska en spelutvecklare som kommer ut med sitt hårt arbetade på nya spel, ha en chans mot ”det klassiska spelet” som nu finns i HD remaster.
I-lands problem och slutord!
Ja, nu har jag gnällt en del och försökt varit positiv (lite i alla fall). Men i slutänden så är detta så klart ett icke-problem. Vi väljer själva med våra pengar hur vi formar spelbranschen. Om vi slutar köpa remasters, så kommer de inte göras. Så enkelt är det. Men å andra sidan…låter vi de hållas, så kan det faktiskt växa ur något fint ur detta. Vi kan dela med oss av spelen vi älskar med våra barn eller partners till exempel. Spel som vi tidigare inte kunnat visa upp, för att de helt enkelt är gjorda för ett gammalt system.
Slutkontentan är att du bör stanna upp och tänka en extra gång. Det räcker liksom. Behöver jag Bioshock Remastered, eller är jag nöjd? Behöver jag Skyrim Special Edition eller är jag klar med det?
Ställ er själva frågor innan ni köper är allt jag förespråkar i slutänden. För oavsett om ni köper HD remasters eller inte, så handlar ju allt om att bara ha kul.
