Jag ser mig själv som en schysst kille. En man med fötterna på jorden, som tar in saker och ting på ett så öppet sätt som möjligt. Mycket av min världssyn kommer från en väldigt lång tid som spelare. Ett sätt att redan från ung ålder hitta sin egen nisch och känsla av behörighet.
Men som spelare av den gamla ”goda” tiden – så fick man vänja sig vid ett utanförskap. Det blev naturligt för människor att se mig som en udda fågel; en person med en barnslig sysselsättning.
” – Spel är för barn!”
” – När ska du växa ur det där Fredrik?”
” – Meh, spelar du spel? Aja, fortsätt var oskuld då!”
Det var några av de saker som sades till mig i min uppväxt. Som att jag inte hade intresse i andra områden. Omvärlden, tjejer, skola och allt annat som hamnade framför en ung killes vardag var minst lika viktiga. Nej, jag skulle definieras av detta specifika intresse, och blev i princip per automatik en ”hacker”, för att jag visste hur tusan man bytte bakgrundsbild i Windows 95.
Allt detta utanförskap och nischade intresse ingav en förståelse i att ingen människa borde definieras utifrån dess smak, ras eller kön. Allt föll i grund och botten på, hur är du som människa, och hur vill du andra människor ska behandla dig.
Så på den vägen var det. De få gånger jag tog mig ut i världen, så hade jag alltid en sak i sinnet. Prata med människor; få in deras syn på saker. Inget är någonsin svart eller vitt.
Spelare över hela världen antog jag då även känna samma sak. Och under lång tid, så var nörden, eller spelaren (eller vilken benämning du nu vill lägga på oss) en figur som rörde sig utanför den ”vanliga” världen. En person som (då i alla fall) lätt översköljdes av elaka ord och blev utstött eller åtminstone behandlades som ett undantag.
I min generation av spelare/nördar eller vad du nu ville kalla oss, så fanns det mycket riktigt ett utanförskap som delvis var självmant men också påtvingat. Men med utanförskapet så kom en generation av människor som tvingades tänka ett extra varv när det kom till andra människor. Och många av mina vänner kände på samma sätt, att de inte ville märka ut någon annan. Att alla människor oavsett intresse var lika mycket värd.
Men vår minoritet är numera snarare majoritet. I världen finns nu ungefär 1.8 miljarder spelare, där PC scenen är den mest dominanta. 62 procent av spelarbasen är på PC och 56 procent på konsol (och då har jag inte tagit med den mobila marknaden – och ja uppenbarligen finns det många med flera plattformar). Vad detta betyder är att utanförskapet snarare byts ut och blivit en motsatt effekt. Många spelare ser ner på andra spelare…
” – Meh, spelar du bara på Xbox?”
” – PC Masterrace FTW”
” – Äh, jag rör inget annat än Nintendo!”
Det finns många uppfattningar och uttryck inom vår egen idag enorma grupp, som skapar motsättningar och framförallt förutfattade meningar. Som att en spelare i en grupp är sämre än någon annan. När det i grund och botten hamnar om spel. Det handlar om upplevelser och stunder av genuin lycka. Vi borde fortfarande förenas och försöka förstå att ingen är varken sämre eller bättre än någon annan. Utan att vi helt enkelt vill samma sak. Oavsett om det är på mobiltelefon, Xbox eller dator. Det är sätt att uppleva världar och äventyr som annars inte kunde ses. Detta för samman oss snarare än isär.
Men tyvärr så ser inte världen ut som när jag var ung, och även om det på många sätt är ett naturligt (men tråkigt) förlopp, när det kommer till den mänskliga rasen, så hoppades jag ändå hela tiden att vi ändå skulle se förbi det. Vi är ändå fortfarande de där som spenderar en söndag med att döda monster i ”Monster Hunter World”, få den perfekta omgången i ”Puyo Puyo Tetris” eller vill ha en actionfylld multiplayermatch i ”Call of Duty WWII”. Vi vill alla njuta och ha roligt…
Så är min bild av den ”goda” gamern borta. Är det något som någonsin funnits, eller lever den och frodas än idag? Jag tror att som med så mycket här i livet så utvecklas saker och ting med tiden. Men det är ändå vi som styr utvecklingen.
Säg bra saker till dina medspelare
Uttryck dig väl om de som spelar på mobil, konsol eller ”what-have-you”.
Omfamna att vi alla gillar olika upplevelser
Förstå att ingen är den andre lik
Detta är självklart ett idealiserande sätt att tänka på många sätt, men för mig, uppväxt på den tiden jag är, så är det snarare grundstommen i hela min varelse. Självklart finns det olika smak och tycke, men för tusan, vill vi inte alla samma sak. Är vi inte alla potentiellt sett den ”goda” gamern.
