Förhandstitt: Urtuk: The Desolation

Cellen som har kommit att bli ditt hem är den enda tillflyktsort som existerar från doktorns otaliga experiment. Han har aldrig låtit dig dö, du har varit nära, men aldrig där. Att dö vore för lätt. Ett okänt ljud når din hörselgång. Du blundar, vill inte höra. Det låter igen och skakar om något i dig. Två gånger till. Du öppnar ögonen, där står han, din räddare. Ljudet är ditt namn. Du heter Urtuk, och dina plågor slutar nu.

Fast inte riktigt. Doktorn har nämligen lämnat en sista gåva i din ägo. En mutation som slutligen kommer ta livet av dig. Men ett botemedel sägs finnas på en plats långt borta, du måste hinna dit innan allt är försent. Det är så Urtuk: The Desolation börjar. Urtuk: The Desolation är ett turbaserat RPG strategispel som utspelar sig i en low-fantasy miljö. Low-Fantasy, till skillnad från high-fantasy, är en en fantasyvärld där saker som magi, alver, och lycka har blivit utbyt mot stål, muterade människor och ångest. Andra verk som är klassiskt low-fantasy är t.ex. tidiga Game of Thrones och spelet Battle Brothers. Med andra ord; ett lite mörkare universum där magi inte är lika närvarande och det vanligaste monstret är människan.

Det första som möter dig när du slår på Urtuk: The Desolation är djupa stråkinstrument mixat med en bombastisk brassektion. Bakom detta ligger ett smutsigt klingande av glas/metall percussion och en smygande manskör. Detta i kombination med bilden du tryckte på för att hitta hit sätter verkligen stämningen från första stund. ”Smutsigt” är ett ord som genomsyrar hela spelupplevelsen, fast på ett bra vis. De hårda mörka konturerna på allt du ser i kombination med det råa, onådiga stridssystemet bidrar till denna känsla av ”smuts”. Jag gillar det skarpt. Urtuk går sin egen väg i både grafik och spelmekanik, och gör det med bravur. Men vad är det här spelmekaniska jag pratar om?

I Urtuk: The Desolation så samlar du ihop en grupp med krigare av olika klasser, med många typer av mutationer, för att hjälpa dig att hitta ovan nämnda botemedel. Dessa går upp i nivå allteftersom du krigar mot andra grupper som står i din väg, och tjänar på så vis attributpoäng och låser upp specialförmågor. Det som skiljer Urtuk från ett mer klassiskt RPG-system är dock de mutators (läs passiva förmågor) som du plockar upp från de motståndare du besegrat. Låt oss säga att du möter ett monster som har förmågan monster heart som ger den 25% ökad hälsa. Har du tur så kan du extrahera just denna förmågan efter stridens slut och ge den till en av dina egna krigare. Eller varför inte förmågan att dina krigare med distansvapen får gratis attacker mot en fiende när den attackeras i närstrid?

Dina krigare har också ”gömda” förmågor som går att låsa upp när ett visst kriterium uppfyllts X antal gånger. Detta kan vara allt från extra skada mot en viss fiendetyp till att överleva med låg hälsa under en längre period. Det hela blir en härlig undersökning mitt på slagfältet där du kan få väldigt oväntade fördelar. Det känns väldigt roligt och nytt.

Själva striderna är klassisk strategi-rpg där du trycker runt dina trupper på en karta i en förutbestämd turordning, och använder de förmågor som finns tillgängliga för bästa effekt. En sak Urtuk gör annorlunda är dock att du kan både gå och attackera i samma tur. Du måste alltså inte välja mellan mobilitet och skada.

Det känns som att du har en väldigt stor kontroll över hur striderna ska gå då du nästan alltid har tillgång till all information om striden hela tiden. Undrar du vad en viss förmåga gör? Tryck på frågetecknet bredvid karaktären och få upp hela listan. En till sak som bidrar till detta är att grundinställningen för närstridsattacker är att de träffar. Det finns ingen procentsats att ta hänsyn till, chansmomentet är borttaget. Sen så kan en sekundär förmåga av något slag vara i vägen, men det informerar spelet tydligt om. Detta gör så att du faktiskt måste tänka. Nästan alla negativa konsekvenser som drabbar mig har jag själv kunnat förhindra. Det känns stort och bra att ha kunna ta så mycket ansvar för din lilla grupp där nere på slagfältet.

Mycket information på en gång!

Än så länge så är Urtuk: The Desolation unset torftigt på innehåll. Det är ofta samma typer av fiender du möter och mutationerna du plockar på dig har inte så stor variation, men det är också därför detta är en förhandstitt och inte en recension (det där rimmade). Urtuk beräknas vara i Early Access i c.a ett år till, jag kan knappt bärga mig på att få en full release att leka med.