Förhandstitt: Tales of Arise

En av de spelserier jag varit nyfiken på, men aldrig riktigt gett mig in i, är Tales of-serien. I år släpps det senaste tillskottet till serien, Tales of Arise, som jag fått förmånen att testa en kort demo av. 

Demon börjar med att jag får välja en av sex karaktärer — Alphen, Shionne, Rinwell, Law, Kisara eller Dohalim — att kontrollera i strid. Alla karaktärer har olika styrkor och svagheter. Alphen fokuserar på närstrid med sitt brinnande svärd, medan Shionne håller sig på avstånd och skjuter med sitt gevär samtidigt som hon helar läget. De karaktärer du inte kontrollerar finns ändå med i ditt lag så du går inte miste om deras förmågor. 

Kompanjoner assemble!

I 300 år har landet Rena styrt över Dahna med deras avancerade teknologi och magi. De har brutit ned Dahnas naturresurser och tagit ifrån folket sin frihet och värdighet. Spelets huvudkaraktärer är Alphen, den maskerade mannen från Dahna, och Shionne, en tjej från Rena som blir jagad av sina landsmän. Delen jag fick lov att testa tar plats ca 10-20 timmar in i spelet i grönområdet Elde Menacia. När du kommit så långt har du hunnit plocka upp alla dina kompanjoner du kommer att resa med. Premissen med demon är att utforska detta grönområde och ta sig till staden Viscint. När du kommer dit får du reda på att ett stort monster, även kallad för Zeugle, hotar staden och det blir ditt jobb att döda den. Jag tycker att premissen verkar intressant även om jag själv inte får ta del av den särskilt mycket under min tid med demon.

Kan detta vara antagonisten?

Nu har vi kommit till den stora poängen med demon, nämligen striderna. Precis som i andra Tales of-spel är detta ett action-RPG med fokus på kombos och specialattacker. Varje karaktär har unika förmågor, eller artes som de kallas, att använda i strid. Du kan använda olika artes beroende på om du är på marken eller i luften och vissa artes kan leda in i kombos med andra, vilket leder till en hel del möjligheter i hur du väljer att ta dig an dina fiender. Artes använder dock upp en resurs, CP, men om du vill spara på den resursen kan istället använda standardattacker. När dina partymedlemmar är redo kan du aktivera boost attacks. Boost attacks fungerar som lite starkare artes, som ger en stärkande effekt till laget. Vid vissa tillfällen kan du även använda Boost Strikes, attacker med två partymedlemmar, som gör massiv skada. Det här är ett riktigt kul stridssystem och tajta kontroller. Trots att jag inte spelat något spel i serien tidigare har jag lätt att förstå mig på grunderna, även om jag kanske inte kan utnyttja allas förmågor till fullo än.

Flashigt värre!

När jag inte var i strid utforskade jag världen. Här kunde jag hitta ingredienser för att laga mat och mineraler att förbättra mina vapen med. Längs vägen fanns en lägereld där jag kunde laga mat som boostade olika stats, som defense och attack. Olika partymedlemmar föredrog olika maträtter och om du lagar något någon gillar särskilt mycket ökar boosten du får. Vid lägerelden fanns det även en meny för att se skits, vilket är valfria konversationer mellan partymedlemmar som hjälper att bygga deras relationer. Dock kunde jag inte se några sådana under demon.

Något jag förundrades över var hur fantastiskt vackert spelet är. De har verkligen lyckats med att förbättra grafiken jämfört med de tidigare spelen. Miljöerna jag får utforska påminner en del om Gaur Plains i Xenoblade Chronicles, om inte ännu snyggare. Den grafiska stilen gör sig även bra i striderna med alla specialeffekterna som kommer från Boost Strikes. Allt som allt ett oerhört vackert spel, om inte det vackraste JRPG:et jag testat.’

Ytterligare en aspekt jag gillade var ljudbilden. Musiken är skön att lyssna på och passar väl in i kontext med det som händer på skärmen. Jag testade både japanska och engelska röster och jag tyckte att rösterna passade bra för karaktärerna på båda språken.

Mina första intryck av Tales of Arise var övervägande positiva. Om berättelsen håller sig intressant återstår att se, men om det håller samma kvalité som striderna och utforskandet tror jag att det har en ärlig chans att komma långt på min personliga Game of the Year-lista.