Förhandstitt: Call of Duty: Black Ops Cold War

Hej mitt namn är Emil och jag är en noob. ”HEJ EMIL!” Ibland känns det som att man är med i en dålig komediserie där någon form av narr av anonyma alkoholister skapas. I mitt fall är det anonyma noobs.

Jag är den första att erkänna att det senaste spelet i Call of Dutys genre jag spelade någorlunda seriöst i multiplayer var Call of Duty 3 ifrån 2006 på Playstation 3. Det var med andra ord ett bra tag sen jag spelade något i denna genren. Jag återvänder nu över tio år senare och jag blir förvånad över hur likt allt sig är men på något sätt inte alls. Detta är en redovisning av min korta resa in i skottgluggen via Call of Duty: Black Ops Cold War.

Det finns en elefant i rummet. En gigantisk elefant. Denna elefant kallas tutorial, eller avsaknaden av en sådan. Jag förstår att det här var en beta, men det hade hjälpt mig som är någorlunda ny i genren att i alla fall få ett rum där jag kan testa alla vapen och kanske lite mer djupgående information om de olika spellägen som fanns. Istället blev man inkastad i spelet med den ödesdigra konsekvensen att jag dog och dog återigen efterföljt av ännu en död. Min första match slutade 19-0 (alltså 19 dödsfall och 0 kills). Här var jag en hårsmån från att stänga av spelet och aldrig röra genren igen. Jag är dock glad att jag valde att komma tillbaka efter att jag hade lugnat ner mig.

Betan sträckte sig genom tre olika spellägen med mindre variationer sinsemellan. De två första är 6v6 och 12v12 med traditionell Deathmatch och Defend the Target. Det var här jag kunde njuta av enkelheten som är denna genre. Du spelar tillsammans med andra och ditt mål är att döda så många motspelare som möjligt. Ibland har du ett uppdrag som att försvara ett område som konstant flyttar på sig, om det så är en plats eller en person. Oavsett vilket är det väldigt rakt och enkelt att förstå. Här är banorna även ganska små och lätta att navigera. Detta skapar intensiva eldstrider och totalt kaotiska situationer, speciellt i 12v12.

Vältajmad handgranat tog död på oss båda

Det finns mycket frihet att spela på det sätt du vill. Du kan skapa egna ”loadouts” med de vapen och tillbehör du vill ha med dig i strid. Personligen fastnade jag för närstridskulspruta, handgranat och en perk som gjorde att jag inte fick fall damage (jag är extremt klumpig). Tyvärr är mycket av detta låst när du börjar spela bakom en levelvägg som jag kommer att prata mer om senare i denna text.

Sen har vi det nya spelläget Fireteam: Dirty Bomb med 40 spelare. Här ska du tillsammans med dina medspelare samla uran och bygga dirty bombs i en stor battle royale miljö. Du hoppar från flygplan, är förvirrad över vad som händer och dör utan att ha sett en enda fiende. Banan är enorm och större delen av tiden spenderas med att vara lätt vilsen. Jag erkänner att denna spelstil är väldigt långt ifrån vad jag både är bekväm med eller vad jag är van vid. Efter en handfull försök att komma in i det gav jag upp. Jag förstår varför människor gillar battle royale men det är verkligen inget för mig. Kanske hade upplevelsen varit annorlunda om jag spelade med vänner istället för okända människor.

Kamikaze jumping

Det finns en viss estetisk charm i valet av krig (kalla kriget). Sovjetisk estetik, neonfärgat Miami och djungel/öken (som kanske inte är lika spännande). Dessa miljöer tog mig med storm och ibland ville jag spendera mer tid med att vandra runt i miljöerna snarare än att kasta handgranater och fylla fienden med bly. På tal om att fylla fienden med bly, ljudbilden kring skjutandet är precis så bra som jag förväntade mig. Jag kunde höra var fienden rörde sig och använde mig ofta av ljudbilden som stöd i vart jag skulle lobba den där handgranaten för maximal skada.

Något som jag störde mig på under betan som säkerligen löser sig själv när spelet väl släpps är levelingsystemet. CoD Cold War baseras på ett exp system där varje kill, achievment och vinst blir till exp. Ganska solklart än så länge. Sen märker du hur mycket uppgraderingar som är låsta till exp systemet, och snabbt inser att du inte kan bygga din karaktär för just din spelstil förrän du genomlidit matcher med markant högre levlade spelare med mycket bättre loadout (samling vapen) än du har. Detta hade inte varit något större problem om jag som level 1-2 matchades med level 16-30 och direkt kände mig i underläge. Som sagt är detta något som jag tror kommer att lösa sig själv med bättre matchmaking vid realase. Av just denna anledningen borde vi som spelare haft tillgång till den fulla arsenalen direkt för att kunna testa fritt utan att slå in i en vägg av påtvingat spelande på ett sätt vi inte ville.

Into the fray!

Även om denna resan genom skottgluggen började som ett trauma, är jag ändå glad att jag kämpade mig igenom. Jag är inte riktigt frälst av genren, men jag har fått en ny beundran inför hur givande det är att faktiskt få de där sista avgörande skotten i en match. Battle royale däremot är något jag aldrig kommer att kunna hantera. Jag har för låg stresstålighet för att hålla uppe min gard så länge och mot så många. Snart kommer spelet ut – och jag trodde inte att jag skulle säga detta när jag började skriva – förutsatt att spelet kommer med någon form av tutorial och bra matchmaking kan det faktiskt vara värt ett köp om du är nyfiken på genren. Med en lovande story på det kanske det rentav blir en riktigt bra upplevelse.