Eldsvådor av ett sällan skådat slag kan ses flämta eldrött runt den urbana siluetten som är storstaden. Allt medan vår hjältinna och brandsoldat ’Firegirl’ modigt springer in i brinnande hus utan någon helst tanke på risken hon utsätter sig själv för. Vem sätter eld på staden och hur kan bränderna ha en övernaturlig aspekt till sig? Detta och fler frågor uppstår när vi tar oss an nattliga eldsläckarräder i Firegirl: Hack’n’Slash Rescue!
I denna roguelite är det upp till dig i egenskap av Firegirl, en liten brandsoldat, att inte bara ta reda på varför demoniska eldsvådor härjar i staden utan också ta reda på vem som ligger bakom de. Till sin hjälp i detta sidskrollande spel har du en portabel vattenkanon, som kan uppgraderas likt många andra saker i spelet. Det finns mycket riktigt en berättelse här, men den sväljs tyvärr någorlunda av spelets ofrånkomliga ’rince and repeat’-attityd. Det är givetvis inte ovanligt för denna typ av spel att handla mer om att spela om och om igen för att få tidigare slumrande förmågor att väckas till liv än story, men här tär dess repetitiva natur på spelaren lite för mycket. Att bolla en god historia blir snabbt svårt när du inte bara snubblar fram av spelets inkonsekventa progression, utan även på grund av buggar som dessvärre tär på spelglädjen. Du ska nämligen rikta din portabla vattenkanon återhållsamt, rädda människor fångade i brinnande hus och samtidigt fixa allt detta på en bestämd tid; något som oundvikligen innebär att man torskar många gånger.
Men skam den som ger sig, för trots det går det inte blunda för spelets tajta kontrollschema, där du styr vattenstrålen för att kväva elaka elddemoner – samt även levitera upp med hjälp av dess stråle. Just dessa moment är genuint roliga och hjärtat av spelet – tillsammans med den uttrycksfulla grafiken. En grafik som för samman 3D miljöer med en pixelerad 2D karaktär som samtidigt är fint animerad. Lägg därtill slumpmässiga banor och du får ett annorlunda spel för sin genre, som verkligen vill mycket… men kanske inte når hela vägen.
Just kombinationen av irriterande småbuggar som påverkar din vattenstråle eller att du (eller spelet) oavsiktligen riktar karaktären åt fel håll samt plötsliga spelkraschningar gör att det snabbt tappar momentum. Men vad som är mest märkligt , är nog att spelets fokus på slumpgenererade banor snarare påverkar upplevelsen ännu mer mot det negativa. De slumpmässiga banorna är ibland onödigt svåra och får dig i nio av tio fall misslyckas, även på sätt du egentligen aldrig kunnat förutse. Nu blir det bättre ju längre du spelar – för även om du biter i gräset på en bana får du tack och lov en liten slant och kan (om än sakta) bygga på dina färdigheter. Men det antal banor som behövs besökas för att du ska komma vidare och få större summor pengar, gör att upplevelsen känns långsam och tradig sett till progression. Sedan att det (på grund av den slumpmässiga aspekten) ibland dyker upp märkligt lätta banor, gör att man aldrig riktigt får grepp om det är en själv som blivit bättre eller man bara haft flax. Det är otydligt helt enkelt.
Spelet leker lite med konventionerna inom sin spelgenre som tack och lov får det att glimta till av storhet ibland. Du kan få pengar av att klara av banorna, men även få extra pengar från så kallade ’fans’. Du samlar nämligen dessa till ’Firegirl’ genom att framgångsrikt klara av banor. Dessa fans genererar dock enbart pengar när du faktiskt klarar av en bana, så det sker kanske inte hela tiden. Men tack och lov när det väl sker, ger de mycket mer pengar.
Att du ens får denna extra slant är för övrigt på grund av de specialkaraktärer som kan hittas i början av spelet, vilka sedan placeras i ditt hubbområde; brandstationen. Här kan du göra de uppgraderingar du önskar (förutsatt att du har pengar) – och få bättre utrustning, mer liv, färre kostnader och mer pengar vid vinster.
De vackra miljöerna, den ’crunch’-iga ljudbilden, dess tillbakalutade och välkomponerade musik och goda kontroller räcker därför oväntat långt – och får detta roguelite att stå ut. Men det behöver verkligen slipas på mer. Visst finns det dessutom en viss lockelse i att ta reda på varför eldsvådorna består av elddemoner(?) men det är sällan man kommer vidare, och kan ibland kännas slumpartat även när man gör det. Till viss del skedde det främst när man ibland hittade speciella böcker, men precis som med bandesignen, var det svårt att se om progressionen även den var på grund av slump mer än direkt påverkan. Nåja, tacksamt nog är det precis som många andra roguelite sådana där spel där man bara ska testa att klara en bana till. Bara en till… Så nog finns det potential här, och lyckas utvecklarna släcka de värsta bränderna och tajta till dess progression ännu mer, då kan detta bli ett fenomenalt spel. Men i här och nu, går det snarare på sparlåga…
Denna recension baseras på PC versionen. Under 2022 ska spelet komma till fler plattformar.
Firegirl: Hack ’n Splash Rescue. Pris ännu ej fastställt – 2021-12-13.
Recensionsex tillhandahållet av Thunderful.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.