Vad får du om du kombinerar charmig grafik, plattformshoppande och pussel att lösa? Det är vad jag ska ta reda på när jag spelar Evergate.
Spelet börjar med att jag är död och saknar minnen. Jag får följa med en varelse som ska hjälpa mig att gå vidare i livet efter detta, men när jag kommer till en stor port händer det något. En portal börjar öppnas och en bok kommer fram ur tomma intet. Varelsen menar att det här inte är mina minnen och att jag inte borde närma mig den men självklart är jag redan mitt i hoppet när varningen kommer. Sen befinner jag mig bland massa plattformar, kristaller och vitt gräs. För att komma vidare i storyn behöver jag klara av den här nivån, samt de som kommer efteråt. Om jag klarar av tillräckligt många kanske jag kan få tag på mina egna minnen.
Det är hela premissen egentligen, jag spelar igenom banor från minnen som inte är mina för att få reda på mina minnen. Det är dock inte utan risk, utan porten och hela området där minnena samlas skadas och riskeras att förstöras genom mina resor. Det känns som en intressant story till en början, men minnena jag får se säger mig inte särskilt mycket då det bara är bilder som spelas upp utan någon koppling till något. Det finns garanterat någon koppling, men jag hänger inte riktigt med i storyn utöver premissen, vilket är synd.
När det gäller gameplay är jag inte något fan. Det börjar rätt kul men jag känner att det snabbt att det blir för mycket att hålla koll på för min smak. Jag använder någon form av energistråle som jag siktar mot kristaller för att aktivera olika effekter, förutsatt att det finns vitt gräs på andra sidan av kristallen när jag siktar med strålen. Jag måste alltså hålla inne R2 för att få fram strålen, använda höger styrspak för att sikta och sedan trycka på fyrkant för att aktivera kristallens förmåga. Utöver detta ska jag vara beredd på att förflytta mig med den vänstra styrspaken och kanske även hoppa med kryss. Det gäller att vara snabb med reaktionerna för annars får man börja om nivån, något jag fick göra många gånger.
I början är det hyfsat enkelt, jag aktiverar orangea kristaller som knuffar mig i motsatt riktning från där jag siktar. Om jag siktar på kristallen från vänster kommer den alltså knuffa mig åt vänster vilket ofta är rätt hjälpsamt. Senare dyker det upp nya kristaller, vissa skapar till exempel plattformar precis under min karaktär och andra kan bränna upp det vita gräset samt olika objekt som hindrar mig från att komma vidare. Det blir många försök för att jag ska klara av de olika nivåerna och jag vet inte om det är jag som är korkad eller spelet som inte är tillräckligt tydligt med information. Det kan dock bli lite lättare att spela, förutsatt att man spelar bra. Det finns nämligen lite artefakter att låsa upp som ger olika bonusar som att få större plattformar eller att man rör sig snabbare. Man kan bara ha en artefakt igång i taget så det gäller att välja rätt för de olika banorna.
Något jag däremot verkligen gillar med spelet är dess grafik och musik. Hela spelet känns riktigt mysigt och påminner lite om Ori and the Blind Forest estetiskt sett. Allting ser tydligt ut och jag vet vad som är vad när jag spelar de olika nivåerna. Musiken är dessutom väldigt lugnande vilket dämpar min frustration när jag inte klarar av de olika nivåerna, vilket kan ses som positivt.
Det är ett charmigt spel men hos mig växer bara frustrationen ju mer jag spelar. Om man gillar pusselspel och vill ha lite utmaning med plattformande kan man säkert tycka om Evergate men för min del är det här ett spelminne jag gärna glömmer bort.
Denna recension baseras på PC-versionen.
Spelet finns även till Nintendo Switch samt Xbox One.
Evergate. Lägsta pris 102 kronor enligt Prisjakt.nu 2020-12-11.
Recensionsex tillhandahållet av PQube.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.