Edna & Harvey: The Breakout – Anniversary Edition

2008 lanserades peka-och-klicka- äventyret Edna & Harvey: The Breakout till PC av den tyska utvecklaren Daedalic Entertainment. I år släpptes spelet med omgjord grafik på moderna plattformar. Sugen på att prova på känslan av att tappa minnet och hamna på anstalt? Greppa tag om ditt gosedjur Harvey och häng med in i ett galet och lustigt äventyr.

Du spelar som en ung tjej vid namn Edna. Av någon anledning har du hamnat på en anstalt. Du har tappat minnet och ska försöka ta dig därifrån med hjälp av ditt gosedjur Harvey, som talar med dig genom ditt medvetande. Eftersom att det är storyn som driver spelet framåt så tänker jag inte spoila allt för mycket, men så mycket kan jag säga att spelet har ett välskrivet och humoristiskt manus, som ibland går in på djupa teman såsom psykisk ohälsa. Vissa karaktärer är rent utav galna, vilket ju passar in eftersom spelet utspelar sig på en anstalt.

En av flera skummisar som hålls tillfånga på anstalten…

Hur funkar spelet sett till gameplay? Jo, som i vilket spel som helst i klicka och peka-genren gäller det att interagera med olika objekt genom att klicka på dem. I Edna & Harvey: The Breakout – Anniversary Edition kan du välja att antingen ta ett föremål, använda ett föremål, använda ett föremål i ditt inventarie med det föremål du interagerar med och prata med föremålet. Om du väljer det sistnämnda kommer Harvey dra något skämt eller ge dig en ledtråd som avslöjar vad du ska göra med föremålet. Ledtrådar är å andra sidan något spelet är mycket sparsamt med.

Många gånger under min genomspelning kände jag mig vilse utan att veta vad jag skulle göra. Det slutade med att jag interagerade med alla objekt jag kunde hitta tills jag till slut kom vidare. Det hjälper inte heller att styrschemat med kontroll känns lite off. För att interagera med omvärlden krävs att du scrollar mellan olika integrerbara punkter. Detta görs med den högra styrspaken (i alla fall på Switch Pro Controller). Det känns klumpigt och ibland vill inte pilen flytta sig dit jag vill, vilket är ett frustrationsmoment. Jag antar att detta fungerar bättre på PC med mus, men eftersom nyutgåvan även släppts till konsol tycker jag det är värt att påpeka.

Vid saker med ringsymbol kan du göra fem olika handlingar, observera, prata, ta, använda eller använda ett föremål i ditt inventarie på det..

De enda tillfällen som spelmekaniken ändras en aning är i särskilda sekvenser kallade för Tempomorphs. Under vissa tillfällen i spelet kommer du att stöta på problem som du vet att du, med kunskap du har haft innan minnesförlusten, kunnat lösa. Genom Harvey får du flashbacks till det förflutna som hjälper dig att ta dig vidare i spelet. I dessa sekvenser styr du en levande Harvey och en ung version av Edna individuellt och kan byta mellan dessa genom att använda D-paden. Som Harvey kan du gå runt och samla topics genom att interagera med saker för att ge Edna idéer hon kan använda när hon löser problem. Själv tycker jag att dessa sekvenser känns välintegrerade och ger variation i ett spel som för övrigt känns lite monotont när det kommer till gameplay. Dessutom ger de välbehövlig bakgrundsinformation som bidrar till att jag sympatiserar mer till de olika karaktärerna.

Som jag nämnde tidigare är den största skillnaden med Anniversary Edition gentemot standardutgåvan grafiken, som har moderniserats för den nya generationen. Själv tycker jag att utvecklarna har gjort ett bra jobb här. Den nya grafiken behåller originalets artstyle, men har numera en handmålad touch som gör att det enligt mig känns mer välpolerat än originalet. Skulle det vara så att du av någon anledning föredrar den gamla grafiken kan du i inställningarna byta till den om du så önskar. Spelet är på så sätt välkomnande både för nya spelare och för de som vill återupptäcka spelet tolv år efter dess första släpp.

Något som jag tycker spelet gör väldigt bra är röstskådespeleriet. Alla karaktärer är helt röstskådespelade och varje handling du utför med dem ger en unik dialog. Alla röstskådespelare gör ett bra jobb med få undantag. Det är inte ofta jag ser så mycket inspelad dialog i ett indiespel, särskilt inte något så gammalt som från 2008 och därför uppskattar jag det extra mycket.

Förutom röstskådespelet tycker jag även om spelets musik. Den ger en lite mysig känsla som jag tycker passar in i den här typen av spel. När det kommer till ljudeffekterna tycker jag att de för det mesta gör sitt jobb och passar in till vad som händer på skärmen, även om det här och där fanns några undantag till detta.

Sammanfattningsvis kan jag varmt rekommendera detta spel till alla som gillar peka-och-klicka spel med mycket humor. Det som drar ner spelet är att det ofta kan vara svårt att veta du ska göra eftersom spelet är sparsamt med ledtrådar och att kontrollerna med handkontroll inte känns helt optimal. Om du tänkt skaffa det här spelet skulle jag därför rekommendera att köpa det på PC och köra med tangentbord och mus för en mer njutbar upplevelse.