Hem RecensionerSpelrecensioner Ash of Gods: Redemption

Ash of Gods: Redemption

av Martin Argenius

När jag tänker på en visuell novell så vandrar tankarna iväg till en skola i Japan med tonåringar i färggranna konstiga frisyrer som har unga personers problem. Jag tänker inte på en djup story som kretsar runt svärd, magi och ond bråd död i en miljö som påminner om medeltida Europa. Men det är precis vad som serveras av den ryska studion AurumDust i och med Ash of Gods: Redemption.


The Reaping is coming.

För ca. tusen år sen när den femte guden valde att själv försöka ta herravälde över världen med hjälp av sin armé av “Reapers” så blev han stoppad av dem fyra övriga gudarna. Men nu tyder alla tecken på att ondskan är tillbaka och att du som spelare kastas rakt in i en story som inte håller dig i handen, utan här handlar det om att läsa, bearbeta och ta in allt som visas på skärmen. Det är väldigt lätt att missa något och storyn kan lätt bli förvirrande om man väljer att bara trycka sig fram i dialogerna eller att man inte är uppmärksam på vad som sägs. Det här är en story som bäst upplevs själv så därför går jag inte djupare in på den. Men som tidigare nämnts, man måste vara uppmärksam.

Vi får följa tre protagonister som på sitt sätt har sin del i det här att göra, först ut har vi Kapten Thorn Brenin, sen helaren Hopper Rouley och lönnmördaren Lo Pheng. Det som är roligt att det blandar upp spelsättet. Man hinner inte tröttna på någon av karaktärerna, dels är dem bra skrivna men sen att man får byta mellan dem och följa de andras vägar gör att spelet aldrig känns ointressant.

Ash of Gods är en visuell novell med RPG element och strategiska strider i en isometrisk vy.

Dialog och story ges i form av textrutor och bilder på karaktärerna som pratar och du får dialog ruta på dialog ruta, med val att göra, vissa har konsekvenser för handlingen och andra inte. Här skulle jag nog gärna vilja ha lite röstskådespeleri, kanske inte på allt såklart för det är nog en budgetfråga. Men för att ge ett större djup hos karaktärerna så hade det inte skadat med lite tal, nu hör vi bara en massa grymtande.

Du får val på den stora världskartan om vilken plats du vill åka till, när du kommer till den platsen du valt så kan det bli en vacker cutscene innan historien fortsätter med sina dialoger och val. På plats kan du även få flera olika markörer som visar saker att upptäcka, som att bryta sig in i ett torn (med ibland dödliga konsekvenser) eller att prata med en präst. Annars går det bra att bara rida vidare.

Men djupet i spelet är storyn, den är väldigt välskriven och att få följa tre olika protagonister och deras äventyr är något som får mig att tänka på spelet även när jag inte spelar. När man ska fatta beslut så gör man det oftast med karaktären i tanken, hur skulle Lo tänka här, hur skulle Thorn agera här. Man tänker inte alltid hur man själv skulle göra utan mycket handlar om hur karaktären skulle agera och det för mig är det bra karaktärs byggande.

Stridssystemet är som tidigare nämnts strategiska, under spelets gång så får du med dig fler krigare, helare, bågskyttar med mera som följeslagare och du kan använda dem i strid. Innan varje strid så får du välja vilka som ska vara med och vilka som får stå över. Något man ska akta sig för är att när dina krigare har dött fyra gånger, vid fyra olika strider så är de döda och kommer ej tillbaka. Spelar ingen roll om det så är protagonisten som har dött, så kommer han ej tillbaka. För att undvika detta så kan du använda “strixes”, vilket är en form av valuta i spelet. Genom att använda strixes så kan du få tillbaka ett liv på din karaktär; så länge den inte redan har dött fyra gånger. Du väljer även utrustning och vilka magiska kort du ska använda dig av under striden.

När striden väl börjar så får du välja startposition på dina karaktärer och därefter får du gå vidare hur du vill att dem ska agera, allt från att köra defensivt, till full offensiv, använda magi och även helande finns att tillgå beroende på vilka karaktärer du har med dig under bataljen. Du liksom dina motståndare har två olika mätare, en livmätare och en mätare som heter energi, energi kan jämföras med “Stamina”. När du attackerar fiendens energi mätare och den åker ner till noll så kommer du hädanefter göra dubbel skada på livmätaren. Striderna kan ta dig på sängen och kännas väldigt tunga och avancerade, i alla fall för mig som är en novis på spel som detta och min erfarenhet kommer endast från Final Fantasy Tactics samt Fire Emblem.

Men efter ett par timmar så kommer det flyta på och till slut tyvärr bli väldigt enformigt, vilket är spelets svagaste punkt. AurumDust borde ha lagt in fler saker längre fram i spelet för att hålla striderna intressanta och vid liv. Efter varje vunnen strid så får man guld, strixes, loot samt EXP som hjälper till att levla upp dina karaktärer. Som tur är så finns det tre olika svårighetsgrader i spelet, lätt, medium och svår. Varav lätt svårighetsgrad är helt fokuserad på storyn och striderna är automatiserade, medan i medium och svår så styr och väljer du allt i striderna. Det här är en funktion som du kan byta mellan under spelets gång, så du behöver inte starta ett helt nytt spel för en ny svårighetsgrad.

Grafiskt så är det bedårande vackert med handritade animationer starkt inspirerat av The Banner Saga serien. Det jag skulle vilja se mer av är att under dialogerna (så förutom röstskådespeleri) även visa lite mer animationer och känslor hos karaktärerna, nu står dem bara där. Även om dialog rutan kan beskriva hur karaktären känner sig, arg, ledsen eller fundersam, så visas det inte i animationen.

Ljudbilden är mycket bra, effekterna är fantastiska, om någon bankar på en port någonstans så hörs det dovt och lite långt borta, även när man är i folkmassor så finns surret där på ett bra sätt. I strid så låter alla vapen som jag tycker att dem ska låta. Musiken är fantastisk och går från stämningsfull till episk när det behövs. En av skaparna till musiken heter Adam Skorupa som bland annat har jobbat på musiken till The Witcher, Max Payne och Eve Online.

Jag får känslan när jag spelar Age of Gods: Redemption att jag sitter med en spelledare och jag bestämmer över mina karaktärers öde. Historien är fantastiskt skriven, grafiskt är det bland de vackraste handritade animationerna jag har sett på flera år. Tillsammans med musiken så är det ett bra köp. Även om striderna kan bli tradiga, så har man alltid den lätta svårighetsgraden att luta sig tillbaka på. Ska tilläggas att spelet är kickstartat med bara en budget på $75,000 och det spel studion har fått fram med dem pengarna är jag imponerad av.


Specifikation

Denna recension baseras på Playstation 4 versionen.

Spelet finns även till Xbox One, Nintendo Switch och PC.

Ash of Gods: Redemption. Lägsta pris 199 kronor enligt www.prisjakt.nu 2019-02-03.

Recensionsex tillhandahållet av Koch Media.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.

0 kommentera

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar