Wreck Runners

Att ge sig in i extraction-genren just nu är en tuff utmaning, då det finns oerhört många spel att mäta sig med. ”Friendslop”-spel som är designade att spelas med vänner dyker upp titt som tätt och förväntas göra ett stort intryck i marknaden. Så kommer Wreck Runners göra ett intryck eller hamna i en skräphög?

Svaret är… högst oklart.

Varje spel, oavsett genre, måste vara roligt, intressant och innehålla andra synonymer som passar in. Ta spel som R.E.P.O eller Lethal Compan – klassiska ”friendslop”-spel som är kaotiska och ännu mer kaotiska att spela med vänner. Spelen är inte avancerade, men de har en charm, atmosfär och väldigt lite dötid vilket gör de oerhört underhållande.

För er som inte känner till vad ”friendslop” eller ”extraction”-spel är så kommer en liten sammanfattning här; ”friendslop” är en relativt ny grej som oftast är kopplat till enklare men bisarra spel som kan köras med vänner. Det är spel som är designade med humor och en del mekaniker som kan skapa en hel del kaos för kompisgänget. Ett väldigt tidigt exempel på någonting sådant skulle kunna vara Magicka som kom ut 2011 – samarbete uppmuntrades men det var alltid roligare att ställa till problem för ens kamrater. För det mesta är denna typ inte särskilt dyr heller, vilket gör att flera i kompisgänget säkerligen har råd med det! ”Extraction”-spel kan bakas in i olika genrer, de flesta spelen som har slutmål att ta sig till en punkt för extraktion faller in i denna ram.

Wreck Runners är inte värdelöst, men det är inte toppen heller. Jag gjorde ett försök att få en vän att köpa spelet, så jag hade någon att testa med. Efter att ha visat det via Discord fick jag ett hårt nej följt av “prata aldrig med mig igen.”

First adventure, kinda nervous

Ur ett visuellt perspektiv ser spelet dugligt ut, ingenting som imponerar även om det försöker sig på en mer realistiskt utseende kontra de spelen jag nämnde innan. Men det ser ändå platt ut, det saknar en ordentlig atmosfär och ljudet är inte ens värt att notera. Spelet utspelar sig i Bermudatriangeln, så det ska vara skräck på något vänster. Om en vuxen person tycker att Goosebumps är läskigt så kanske det här är skräck – annars finns det inget i spelet som är läskigt. 

Gameplayloopen är enkel; ta ditt fordon, åk till olika punkter på kartan, hämta värdefulla saker tills kvoten är uppnådd och kalla därefter på upphämtning för att avsluta nivån. Det finns såklart hot på de specifika punkterna; giftiga paddor eller spökliknande väsen som har en vit dräkt och gasmask som sprängs om de kommer för nära. Dessa går att neutralisera genom att kasta skräp på med ens “Scrap gun”, som inte alls är “Gravity gun” från Half-Life spelen – lovar! De mindre av dessa varelser kan man till och med plocka upp med vapnet och kasta iväg, men det finns lite större varianter som kräver att man kastar tyngre saker på dem tills de dör. Vill man vara jävlig kan man ju slänga de små, exploderande varelserna på sina vänner.

Ens fordon är dessvärre inte en trygg punkt att befinna sig i alla gångerna då det är fullt möjligt att bli attackerad av någon stor jäkel, men denna fiende är lika enkel att ha ihjäl som alla andra motståndare. Plocka upp skräp, eller hans egna missiler, kasta tillbaka på honom och sen är han temporärt borta – ibland kommer det mer än bara en. Skulle fordonet ta skada kan den reparerar med plåtbitar, men får du slut kan du införskaffa mer i butiken mellan varje uppdrag.

Butiken är var pengarna spenderas och det är väl spelets enda progression; det går att köpa vapen som är till för att neutralisera hoten mycket snabbare. Det finns annat att införskaffa också, men ingenting som påverkar spelet till någon större grad.

Spelets största utmaning är spelarbasen. Går man in solo, som jag gjorde, kunde det finnas någon enstaka match att haka på. En lobby rymmer 4 spelare. De lobbyerna jag fann var aldrig fulla, det var enbart 1-2 aktiva lobbys de gångerna jag startade upp spelet. Att spela solo är inte svårt, men det är inte heller roligt. De få matcherna jag deltog i som var aktiva när jag var online flöt på bra. Jag upplevde heller inga större problem med att ansluta till en match och även om spelet uppmuntrade kommunikation var det aldrig någon spelare som faktiskt pratade med varandra. De andra spelarna spelade som om de vore solo; övergav varandra för att hämta skräp.

Eftersom spelet är “physics based”, alltså att objekt har vikt och rör sig “realistiskt”, kan det bli lite trassligt om det är ett tyngre objekt. Det kan krävas en extra hand för att lyfta den, men det går också att släpa ut den. Har du turen på din sida kan objektet bugga ur så det går att lyfta den själv fastän du inte ska kunna det. Har du otur däremot kan objektet balla ur totalt och förstöra andra objekt av värde i sin närhet (och sig självt).

Det mest intressanta som hände var i en omgång med några andra. Det var en högre punkt jag försökte komma upp på, varpå en spelare använde sin “Scrap gun” för att kasta upp mig på taket. Jag tänkte att det var ett ypperligt sätt att nyttja vapnet för att navigera kring hinder; problemet är att nivåerna i sig är inte riktigt designade för det fullt ut. Det var ytterst få gånger jag upplevde att det var belönande att använda den strategin. Tyvärr upplevde jag inte så mycket från ett multiplayerperspektiv; om du inte har vänner som är villiga att köpa spelet kommer det vara svårt att hitta aktiva servrar.

”Scrap gun” och fordonet är Wreck Runners största styrkor. Och även om vapnet är lite knepig ibland, då objekt kanske inte beter sig som de ska, är det ett kul koncept som inte används särskilt mycket. Visst, du kan plocka upp skräp och dina vänner, men det är inte mycket mer än så. Fordonet är stort men ändå förvånansvärt smidig att köra/flyga omkring med och det kan ta mycket stryk när den blir attackerad. Det känns som ens rörliga bas, men hade kanske hade varit mer kul om det gick att piffa till på något vis.

En sista sak – spelet har ingen genomgång i hur något funkar. Eller, det finns, men det är videos som vi får kolla på via en tv som finns antingen i fordonet eller basen där man befinner sig mellan varje nivå (där butiken finns), denna instruktionsvideo är också trailern för spelet som du finner på Steamsidan. Det görs alltså inte genom att du spelar spelet, du får bara kolla på videon under någon minut. En separat genomgång där jag hade fått spela och testa saker hade varit en bättre lösning, istället för att jag ska stirra på tv likt en idiot medan de andra spelarna väntar på mig. 

Vad Disruptive Games behöver fokusera på nu är; förbättra atmosfären och gör omgivningarna mer intressanta, hitta på fler bisarra saker att göra med ”scrap gun” och låt spelaren göra fordonet till något eget. Under tiden de löser de problemen ska jag se vad jag behöver göra för att få tillbaka min vän.

Testdator: 13th Gen Intel Core i7-13700F 2.10 GHz, 16GB DDR5, NVIDIA GeForce RTX 3070 8GB