The Sojourn

Pusselspel känns svåra för mig. Ofta tycker jag att de är för svåra eller för lätta. Jag tänker mig att det är svårt att skapa ett pussel som man kan få folk att förstå men att samtidigt inte göra det för tydligt. Jag har spelat The Sojourn av Shifting Tides och ställt mig frågan, är detta för lätt?

När man först går in i världen skapad i The Sojourn blir man förvånad. Förvånad över hur otroligt snyggt allt ser ut. Shifting Tides har verkligen lagt in arbete på att spelet ska vara mycket fint grafiskt och jag tycker nog att detta kan vara spelets starkaste sida. Du träffar ett par statyer tidigt i spelet och de representerar storyn genom det hela under spelets gång. Dessa statyer presenterar spelets story som inte alltid är så tydlig. Ofta får man ta en funderare medan man kollar på dessa statyer för att komma fram till vad de försöker säga dig. Statyerna står i din väg med bindel på sig för att visa att dessa inte kan ”se” som man själv kan, detta är en nyckel mekanik i ”The dark world”.

I denna värld kan du se och röra saker som annars inte finns…

Vissa saker kan inte ses, som broar och du kan byta platser med änglaliknande statyer. Större delen av det du kan göra, gör du faktiskt i ”The dark world”. Du går in i denna värld genom plattor på marken och efter att du har gjort det så kan du bara gå en specifik längd, innan du tvingas tillbaka till den vanliga världen. Det är detta som skapar de flesta pussel i The Sojourn, då du behöver ta dig till platser när du är i den mörka världen, men kan bara röra dig en kort längd i den mörka världen.

Spelets grafik- och ljuddesign är mycket bra. Jag älskar att se världen byggas upp framför mig när jag kommer in i ett nytt rum. Alla bitar av rummet kommer fram ur intet och bygger upp din nästa utmaning framför dina ögon vilket jag tycker är en riktigt cool grafisk design. Det som stör mig mest med spelet är dock att jag tycker att det är lite för lätt. Alla pussel löste jag oftast inom någon minut. Det var ett få par som gav mig lite mer utmaning varav jag fick stanna upp och kolla runt rummet innan jag kom fram till vad jag skulle göra. Detta är inte direkt något dåligt dock.

En av de mest frustrerande saker som finns är att banka sig mot ett pussel och inte komma fram till lösningen i timmar. Oftast bör pussel inte vara för svåra. De ska bara utmana tänkandet hos spelaren och få den att känna sig stolt och smart över att ha löst problemet. The Sojourn gjorde oftast inte detta för mig, men de pussel som spelet presenterade var intressanta och förde med sig många intressanta mekaniker. Något jag dock fann irriterande var progressionen. Det kändes ofta som att det fanns lite för många pussel fokuserat på samma mekanik. Jag skulle velat ha en lite snabbare progression genom spelet  och  mer  byten  av  mechanics.

Om du gillar grafiskt fina spel med ett lugnt och nästan meditations inducerande tema rekommenderar jag att du tar en titt på The Sojourn.