Exo Rally Championship

”I rymden kan ingen höra dig bränna gummi.” Visst är det så citatet går? Inte, nej kanske inte – men banne mig om det inte passar perfekt in på Exo Rally Championship. Här handlar det om utomjordiska världar, rymdbuggys, låg gravitation och fysik så långt ögat kan nå. Take it or leave it. (Mostly take it, skulle jag säga.)

Rallyspel vet de flesta vad de är – och vad de tillför. Du får ett område, en serie etapper och ett enda mål: att ta dig från punkt A till punkt B snabbare än alla andra utan att parkera bilen i närmsta stenblock. Men vad händer om vi tar det konceptet, placerar det på främmande planeter och dessutom slänger in styrraketer som låter dig korrigera bilen i luften? Denna sci-fi-racer är svaret. Ett spel som både känns bekant och fullständigt främmande på samma gång.

Utvecklarna bakom Exo One har här bytt ut meditativ utforskning mot något betydligt mer intensivt – men DNA:t från deras tidigare spel känns fortfarande igen. De ödsliga världarna, den ensamma känslan och den nästan kusliga tystnaden mellan motorvrål och stenras gör att spelet stundtals känns lika mycket som ett sci-fi-äventyr som ett traditionellt rallyspel.

Och ja – rally är fortfarande rally. Det här är inte ett spel som kommer tilltala alla. Precis som genren i stort kräver denna rymdracer tålamod, precision och en viss tolerans för frustration. Du låser successivt upp olika körkort och fordonsklasser, där varje ny klass introducerar kraftfullare – men också tyngre och svårare – rymdbuggys. För att få tillgång till dessa behöver du inte bara vinna tävlingar, utan även genomföra spelets träningsmoment och klara föregående klass.

”Jag vill ha en eeegen måne… som jag kan köra sk*ten ur!”

Det kan initialt kännas lite väl strikt, men träningspassen fyller faktiskt en viktig funktion. Spelet kastar nämligen inte bara nya fordon på dig – det introducerar också nya fysikaliska problem. En låggravitationsvärld fungerar inte alls som en jordlik planet. Ett hopp som känns kontrollerat ena sekunden kan snabbt förvandlas till en långsam katastrof där du roterar hjälplöst genom luften medan nästa checkpoint närmar sig i rasande fart. Och ja, det kommer definitivt hända.

Det är här styrraketerna kommer in i bilden – och där hittar verkligen detta rallyäventyr sin identitet. Styrraketerna fungerar som små manövreringsmotorer monterade runt fordonet och används för att stabilisera bilen i luften. Börjar du överstyra i ett hopp, tippa åt sidan eller dyka nosen först mot marken kan du använda dem för att räta upp fordonet innan nedslaget. Problemet? Bränslet är begränsat. Du kan alltså inte bara spamma fram korrigeringar varje gång fysikmotorn får ett ryck. I de senare klasserna blir det ett konstant resurspussel där du måste förstå både gravitation, momentum och fordonets vikt för att överleva.

Och överleva är faktiskt rätt ord.

Spelet känns ibland mindre som ett traditionellt racingspel och mer som en expedition genom fientliga världar. Meteorstormar, enorma kratrar och långa öppna områden gör att spelet ofta handlar lika mycket om vägval som ren körskicklighet. Det finns en frihet här som påminner om äldre off-road-spel som Codemasters Insane (1nsane för er purister där ute… ja jag ser er!), där själva terrängen blev en del av pusslet snarare än bara en bana att följa. Skillnaden är att denna rymdracer kombinerar den känslan med betydligt mer seriös fysik och simulationsfokus.

Det märks också att utvecklarna verkligen bryr sig om hur fordonen beter sig. Tyngd, grepp, fart och fjädring spelar stor roll, och varje ny buggy förändrar hur du måste angripa banorna. Det här är inte ett arkadracingspel där du håller gasen i botten och hoppas på det bästa. Gör du det här kommer du med största sannolikhet ligga upp och ned i en krater inom tre sekunder. Samtidigt är det också spelets största styrka.

Vad som däremot inte är lika tydligt är att Exo Rally Championship lutar mer åt simulatorhållet än vad screenshots först antyder. Under ytan finns nämligen ett ganska omfattande management- och tuning-system där du kan reparera skador, hantera resurser och finjustera fordonens uppsättning beroende på planet och terräng.

Landskapens miljöer skapar tuffa omständigheter. Vulkanutbrott, lava, tornados och annat kan vara hinder att överkomma.

Fordonens drivlina, viktfördelning och fjädring påverkar dessutom körningen betydligt mer än du först kan tro. Eftersom olika världar har helt olika gravitationsförhållanden behöver du ofta tänka om mellan tävlingarna och ett fordon som känns perfekt på en jordlik planet kan snabbt bli en studsande katastrof på en låggravitationsvärld. Tacksamt nog börjar allt falla på plats när du väl förstår systemen, lär dig läsa terrängen och använder styrraketerna på rätt sätt. Då uppstår en nästan meditativ rytm i körningen. Att landa perfekt efter ett enormt hopp på en måne med svag gravitation och sedan precis hinna parera nästa kurva känns genuint fantastiskt. Det är den typen av ögonblick som gör att spelet konstant lockar till “bara ett försök till”.

Det finns dessutom förvånansvärt mycket innehåll att grotta ned sig i. Karriärläget är spelets huvudsakliga fokus och är inspirerat av klassiska rally raid-evenemang som Dakar-rallyt, men vid sidan av detta finns även separata eventlägen, time trials, dagliga utmaningar och ett online-läge där spelare tävlar asynkront mot varandras tider på slumpgenererade banor. Du kan till och med dela banornas seed-koder med vänner för att köra exakt samma etapper och jämföra tider.

För den som bara vill experimentera med fysiken finns även ett Free Roam-läge där du kan utforska planeterna fritt utan tidspress. Det fungerar nästan som en sandlåda för spelets fysiksystem – och fungerar dessutom som ett perfekt sätt att lära sig hur gravitation, fart och styrraketer samspelar innan tävlingarna blir riktigt brutala.

Visuellt är spelet däremot mer funktionellt än spektakulärt. Planeterna är ofta rätt karga och detaljfattiga, vilket vissa säkerligen kommer att uppleva som snålt. Men samtidigt fungerar det märkligt nog till spelets fördel. De tomma världarna förstärker ensamheten och gör att fokus hela tiden hamnar på körningen, fysiken och terrängen snarare än ögongodis. Det är inte ett spel som försöker imponera med fotorealism – utan med känsla. Och det lyckas det faktiskt med.

Se till att laga själva bilen när du kan. Det tar dock tid från dig.

Allt som allt är Exo Rally Championship ett av de mer originella rallyspelen jag spelat. Det tar rallygenrens grundidéer och skjuter bokstavligen ut dem i rymden – utan att för den skull glömma varför fysik och kontroll är så viktiga för upplevelsen. Det är stundtals frustrerande, absolut. Men också tillfredsställande när allt klickar. Att planeter och etapper dessutom genereras proceduralt gör att spelet hela tiden lyckas kännas oförutsägbart, vilket passar perfekt ihop med dess fokus på improvisation och överlevnadskörning. Även om detta samtidigt kan vara något som rally-purister (ni vet, de där som vill lära sig varenda centimeter av en bana) kanske inte kommer uppskatta lika mycket. Det är tacksamt nog bara en detalj i en annars härligt fysikdriven racingspelupplevelse, så jag tror även dessa individer snabbt skulle komma över denna potentiella rymdpuckel.

För rallyfantaster är detta därför nästan ett måste. För övriga spelare är det mer av en acquired taste – men samtidigt tror jag faktiskt att spelets sci-fi-krok och unika fysik kan locka in många som normalt aldrig skulle röra ett rallyspel. Förutsatt att de vågar lämna marken bakom sig, förstås.

Testdator: AMD Ryzen 9 9950X3D, 32GB DDR5, RTX 4090 24GB