FutureGrind

I en framtid många år framför oss så är den mest populära sporten att grinda på skenor med olika motorcykelinspirerande fordon, dock med livet som insats. Frågan är, överlevde undertecknad?

FutureGrind öppnar upp med ett gameplay som håller mig kvar i spelet, ett par timmar senare har jag klarat nästan 40% av spelet och självförtroendet är på topp. Men under tiden du klarar banor så öppnar du upp nya fordon och banor som alla har en ny egenskap. FutureGrind går fort och ett misstag kan kosta dig livet men märker du att du är på väg att misslyckas med ett trick så finns funktionen ”rewind”; en enkel knapptryckning på trekant så tar spelet dig tillbaka till banans början. Spelet vill att du ska fokusera 100% och runt värld tre så är inlärningskurvan extremt brant; har du bara tiden och framförallt lusten att erövra banorna och hitta den perfekta vägen igenom så kommer du kanske få den belöningskänsla som jag aldrig kände.

Varje fordon och bana har sina speciella egenskaper, ett fordon har två olikfärgade hjul och landar du med ett rött hjul på en gul skena så dör du, medans ett annat har ett svart hjul och det hjulet får inte nudda någon skena, inte ens dem vita skenorna som är neutrala. På varje bana så finns det tre olika uppgifter att genomföra, ett av dem är alltid att överleva banan medans dem andra två har med olika tricks som du ska utföra, oftast baserat på banans utformning.

Man bygger kombos genom att utföra och hålla tricken vid liv, lite som i Tony Hawk spelen, och med poängen så får du pokaler som sträcker sig mellan brons till platina och tro mig, platina är riktigt riktigt svårt att få.

Det finns en story, när du börjar spelet så träffar du på Ada, hon är din kontaktperson hos din första sponsor. Ju bättre du blir under spelets gång så kommer du byta upp dig i hierarkin när det kommer till sponsorer men Ada kommer alltid finnas där, men varför finns hon kvar hos dig? Har hon en egen agenda?

Grafiskt så flyter spelet på bra, på min PS4 utan lagg och buggar oavsett hur mycket jag snurrar och flyger genom banorna, men det känns simpelt, inget vidare djup och grafiken känns platt och tråkig. En positiv sak är att Milk Bag Games har lagt in så att färgblinda kan ändra färgerna på skenorna i spelet vilket i alla fall för mig hjälpte oerhört mycket.

Den dunkande technon känns omodern och efter några timmar i spelet så har jag tröttnat på dem låtarna som går på repeat om och om igen när jag försöker lyckas med ett stunt för 107:e gången utan att lyckas. Ljudeffekterna har snabbt ramlat ur minnet.