Moonscars

En återupplivad krigare antar utmaningen att ta reda på sin existens mening. Miljön är 2D och världen är mörk och full av ondska. Sättet man spelar på är Soulslike, vilket är en stundvis stagnerad genre. Det är den huvudsakliga frågan som jag försöker hitta ett svar på; är Moonscars ett soulslike i mängden eller står det ut nämnvärt?

Grey Irma är en clayborne. Vad clayborne är, är kanske inte det tydligaste (i sann Soulslike-anda), men någon form av återupplivad krigare är det. Men sen spelar det kanske inte heller någon större roll när det är gameplay som är i fokus. Grey Irmas uppdrag är att hitta the Sculptor för att få reda på meningen med hennes återupplivade existens. Berättelsen tar precis så mycket plats som den borde. Den finns i bakgrunden och vill man få reda på mer om den får man gräva fram information och pussla ihop det till något.

Världen är mörk – väldigt mörk. Det finns inte något upplyst rum i hela världen vad det verkar. Irma har röda detaljer på sin rustning och för att parera fiender klickar man på rätt knapp när de börjar attackera och en röd symbol dyker upp. Fiendernas och Irmas hälsomätare är även de röda. Annars är det som sagt mörkt. Men det mörka är inte överväldigande, utan det kompletteras av andra mörka detaljer. Främst är det svart, grått och andra nyanser av svart och grått, men det är utplacerat på sådant sätt att de viktiga delarna alltid syns. Världen är i 2D vilket gör att man ändå kan orientera sig utan större problem. Sen finns det också ett månljus i bakgrunden som ibland ”lyser upp”. Det blir aldrig ljust, men vissa saker syns mer.

Gällande det grafiska finns det en sak att klaga på – och den är väldigt störande. Jag pratar om spelets text. Hela världen har en retrografik där man klart och tydligt ser pixlarna. Allt från miljöer till fiender ser väldigt bra och tydligt ut, men inte texten. Den är istället pixlig och otydlig vilket är irriterande när man ska köpa saker eller uppgradera Irmas förmågor.

När det kommer till ljudbilden finns det inte mycket att säga. Den är likt berättelsen subtil. Musiken är nästintill obefintlig med sina lugna, fåtaliga toner medan ljudet av svärd som klyver rustningar och hammare som krossar ben dånar.

Boss!

Tidigare nämnde jag soulslike och parering, vilket stämmer bra. Parerar man och attackerar gör man extra mycket skada, både vanliga fiender och bossar går att parera. Attackera kan man göra på tre olika sätt: vanlig (svärd), magi och ett andra vapen. Om man attackeras av sin dubbelgångare får man välja en av tre andra vapen. Men de vapnen är bara tillfälliga, dör man blir man av med sitt andra vapen. När man dör ändras månens status från fullmåne (vanliga tillståndet) till moonhunger där fiender tål mer men man får mer bone powder (XP och valuta). Fullmånen ger ingen bonus eller straff. Det är en underhållande mekanik där båda tillstånden har sina fördelar. Vill man farma benstoff kan det vara bättre att göra det när månen befinner sig i moonhunger, men om man möter en boss vill man inte att den ska tåla mer än vanligt, då kanske fullmånen är bättre.

Spelets kontroller är ganska standard och inget utöver det vanliga vilket gör att de fungerar väl. Man kan hoppa, springa, parera, hela, attackera, använda magi och dash:a. Det är lika enkelt som det låter och ingenting får dem att stå ut på något sätt – men det är till spelets fördel. Kontrollernas enkelhet gör spelet oerhört enkelt att plocka upp utan att det är någon längre inlärningsperiod. Svårighetsgraden är inte av samma nivå som många andra soulslikes, det är lite enklare. Även det gör att spelet är enklare att plocka upp och kan tilltala fler spelare.

Moonscars är i mångt och mycket ett klassiskt soulslike. Du dör och förlorar all XP/valuta, det finns många bossar (även om de inte är i fokus lika mycket som hos andra spel i genren), parering är en stor del av gameplay och XP och monetär valuta är samma objekt. Kontrollerna är enkla och ljudbilden duglig. Den grafiska 2D-miljön är mörk på mörk men lyckas ändå vara tydlig utan att det skär sig med alltför uppenbara hintar. I stort sett allt är bra, men textens otydliga pixlar är en irriterande vagel i ögat. Spelet kostar inte många kronor vilket oundvikligen leder till en utmärkelse: bra köp!