SokoChess White

Om du känner att vanligt schack eller Sokoban är för lätt är det här ett väldigt rimligt alternativ. Jag varnar dig dock redan nu, det är märkligt beroendeframkallande.

Idén för spelet är ganska enkel, flytta schackpjäserna efter deras normala rörelser så de når sina respektive mål. Det finns dock en twist, eller ja… flera faktiskt. För det första är det inte ett vanligt schackbräde. För det andra kan det finnas ytterligare hinder i vägen för att pjäsen ska kunna ta sig fram. Det kan bland annat handla om bomber som spränger pjäsen i bitar, lådor som existerar för det enda syftet att vara i vägen, grindar och lås av samma anledningar som lådorna. Vissa rutor kan du bara gå på en eller några få gånger innan de spricker helt och blir obrukbara. Det är med andra ord en bra blandning av schack och Sokoban.

Du kommer in snabbt i spelet och något som räddat mig många gånger är att du kan ångra dragen du gjort hur många gånger du vill. Du kan givetvis nollställa banan och börja om helt från början, den knappen är också väl utnyttjad av mig. Något jag finner väldigt positivt är att du inte behöver spela banorna helt linjärt. Du låser upp några banor i taget men om det är någon bana som du inte riktigt knäckt koden för än så kan du hoppa över den tillfälligt och låsa upp fler banor eller bara fortsätta på någon av de andra du redan låst upp. Mina tvångstankar gör ju att jag gärna vill klara banorna linjärt ändå, men till slut fick jag ge med mig och börja hoppa mellan dem. Vissa banor tar en stund att låsa upp tankarna för hur de ska lösas, men ingen bana är omöjlig! Eftersom spelet är uppbyggt på det här viset blir det väldigt förlåtande och du får inte känslan av att du sitter fast och inte kommer vidare.

Mekaniken är enkel och klickar du på en pjäs kan du se hur den kan röra sig och vilka andra pjäser den kan interagera med. På detta sätt behöver du inte ha massiv kunskap om schack eller Sokoban sedan tidigare, du kan mycket väl prova dig fram och lära dig med tiden. Spelet flyter på bra, jag har inte stött på några problem alls med någonting faktiskt, vilket bidrar till att det är en avslappnande spelupplevelse. Designen är tydlig och ren, lätt att tolka och förstå. Spelet i sig är avslappnande men ändå inte, tillåt mig förklara hur jag menar.

Spelet i sig är avslappnande, det kräver inte mycket knapptryckningar, inga val i berättelsen, du behöver inte komma ihåg några karaktärer eller försöka lära dig skjuta med pilbåge eller kasta lasso. Det är dock inte avslappnande för hjärnan då det kräver en del tankeverksamhet, i alla fall för mig. Det är utmanande, men kul utmanande. Jag misstänker att det är detta som gör att det är milt beroendeframkallande. Förvånande nog gillar jag musiken skarpt och den bidrar till att lugna stämningen. Den kan ha bidragit till att även om jag uttryckt ”skit spel!” några gånger för att jag inte klurat ut lösningen på en bana, har jag ändå kommit tillbaka till spelet senare.

Är du som mig och tycker om pussel i olika former, oavsett om det är korsord, Sudoku eller annat tycker jag absolut att du ska ge detta en chans även om du inte är bekant med Sokoban eller schack sedan tidigare. Oavsett om du är ett geni och kan ta dig igenom alla banor på 1 timme eller om du kommer få gå tillbaka och börja om flera gånger på banorna är det ett underhållande, enkel i sin mekanik, tankeframkallande, frustrerande och kul spel. Ett tips är också att kika på föregångaren från samma utgivare: SokoChess, som även detta finns på Steam.