ROG Azoth X Gaming Keyboard

Efter att vi granskat Asus tungviktare ROG Azoth Extreme kändes det möjligtvis som att de svingade lite väl hårt. Visserligen finns det en publik för den typen av prisbild, men antalet individer kan vara värd att fundera över. Det är under denna problembild jag finner Rog Azoth X ska svara – premiumkvalité med balanserad prisbild?

Inledning

Asus fortsätter att erbjuda oss alla varianter av läckerheter, denna gång en försättning på dess Azoth-linje av TKL tangentbord, vilka har formfaktor på 75% och är därför 25% mindre än standard. Man kanske spontant tänker sig att det kommer finnas färre möjligheter för macro och utökade funktioner, men detta löser man lätt med tangentkombinationer istället. Den stora fördelen är att du kan ha ett mindre tangentbord för mindre ytor och ändå tillhandahålla alla de fördelarna ett ordinarie har. Sedan är detta tangentbord även trådlöst, vilket erbjuder några eventuella för och nackdelar. Detta kan ni läsa allt om i denna recension, så vi ska inte dröja!

Design och funktion

Vi börjar med att granska överskådligt för att sedan gå närmre ned på detaljnivå. Strukturellt är detta en redig och stabil variant, vilket under min egen undersökning kom in strax under kilot på 980 gram. Handledstödet, vilket liknar mycket densamme vi ser för Asus ROG Azoth Extreme, hamnar på en 360 gram, vilket tillsammans blir 1340. Denna detalj är lite  märklig eftersom hemsidan säger 1600 gram, medan paketet säger 1980! Du kan avgöra själv om du finner fördelen i att den är lättare än det angivna.

Rakt upp ur lådan, redo för tjänstgöring!

Gällande konstruktionens olika delar har vi här ett antal lager av både aluminium och PBT-plast som är varierat med porgon-skum, vilket erbjuder en stadig och redig rigiditet utan småvibrationer under prestation. Vi har totala 0% flex, oavsett hur mycket jag tog tag och tog i. Aluminiumet utgör delar av strukturens ram medan PBT-plasten utgör dess detaljer och tangenter, dessa går jag in mer på detalj under skrivkänslan. Gällande gasketmount fann jag detta sviktade en aning under press, vilket alltid är ett bra tecken. Uppskattningsvis finner jag tangenterna är väl fördelade där ingen av dessa känns över eller underdimensionerande, men jag kan inte undvika en känsla av att den svenska varianten kompromissar gällande dess högra halva som utgör retur, skift och baksteg. Någonting där känns osmidigt under min användningstid, men detta kan helt enkelt vara ovana.

Estetiken har blandade känslor. Jag gillar de elfenbensvita knapphuvuden oerhört. Om ni läst mina tidigare texter förstår ni att jag är ett fan av simplicitet och hur detta kan uttrycka en form av självsäkerhet. Knapphattarna har även tre sidor av halvgenomskinlig design med infärgat tryck, vilket ger dem en riktigt smaskig effekt med RGB:n samtidig som de är snygga utan. Färgpaletten kan jag dock inte riktigt säga att jag gillar, rent funktionsmässigt.

För att vara en variant som stoltserar med att vara 100% anpassningsbar i både tangentprogrammering och hot-swappable, finner jag det lite paradoxalt att färgschemat och symboliken blir aningen deterministisk. Det är som att Asus gått ut med att säga ’’denna tangent gör detta’’ – vilket är det underliga. Funktionellt förvirrar estetiken mig, men om vi talar om skönhet kan jag inte riktigt bestämma mig, både positivt och negativt. Jag är väl kanske inte ett fan av kombinationerna mellan rosa och blå, (de färger som skildras i retur, avbryt och vänster kontroll) men svart och vit går alltid hem hos mig. Tydligheten är i alla fall där.

Utöver dess design och konstruktion har den en del funktioner, vi har framförallt den lilla OLED-skärmen uppe i högra hörnet. De grundläggande varianter denna erbjuder är att kunna växla mellan ett antal olika funktioner som media och ljusinställningar för både RGB och skärm. Dessa styrs med hjälp av en ’’jog dial’’ som har två riktningar, upp eller ned, vilket återgår till centralt läge efter användning. Man kan alltså ’’klicka’’ sig fram några steg i taget, vilket ger större kontrollförmåga i utbyte mot en något långsammare anpassning. Denna sitter till höger om OLED-skärmen och har även en knapp som som växlar mellan skärmens funktioner. Men gällande dess användarvänlighet och användbarhet har jag inte mycket att gnälla om. Jag lyssnar alltid på musik under arbetstillfällena och detta har varit mycket enkelt och tydligt att styra. De andra funktionerna är i min åsikt lite onödiga för snabb tillgänglighet, men dessa går att anpassa och avlägsna.

Lådan innehåller lite grejer som kommer väl till pass, en USB-A/USB-C på 2m, knapp och brytardragare, samt ett par extra brytare och ctrl knapp. Plus en USB-förlängare!

Skrivkänsla

Nu kan vi äntligen ge oss in på de avgörande bitarna, och var ska jag börja? Mer än att uttrycka hur exemplarisk skrivkänslan är på detta tangentbord? De skålade tangentkåporna ger en mycket behaglig känsla för fingertopparna och skapar en grymt användbar friktion som är knappt märkbar. Detta gör att du undviker slira under hög prestation. Dess PBT-plast i samband med de flertalet porgon-skum utplacerat emellan de olika aluminiumlager och silikon, ger varje tryck en distinkt tydlighet och stabilitet. Dess ROG NX mekaniska, linjära brytare ’’Snow’’ ger också en omedelbar feedback i både ljud och återfjädring – en stark känsla av kontrollförmåga! Ljudet specifikt har en delikat klickighet till sig vilket påminner om fallande snäckskal – förträffligt!

När det kommer till just skrift har jag övat mycket med denna, vilket varit ett nöje. Jag har dock något litet problem och det kommer förmodligen ned till personlig preferens. Jag tenderar att inte lyfta på mina fingrar särskilt när jag skriver, handleder och underarmar vilar oftast väldigt stadigt på ytorna. Detta innebär att jag släpar mina fingrar över tangenterna vilket riskerar min pricksäkerhet. Sedan trycker jag även ganska hårt, vilket inte behövs för brytarnas känslighet – för mig är dess aktiveringspunkt på 1,8 mm samt dess initiala tryckkraft på 40 gf något känslig. Resultatet under skrift kan ibland vara att jag råkar trycka en gång extra på tangenten och felklickar när jag flyttar händerna. Dock görs den vilande positionen mycket bekväm eftersom vi får med ett redigt handledstöd i silikon, vilket vi kan flytta och anpassa hur vi vill utan att det glider ifrån eller hamnar i vägen. Perfekt!

Gaming

Som test för tangentbordets olika användningsområden har jag har avnjutit ett mindre påfrestande spel och två som kräver lite mer. Första var senaste Oblivion Remastered vilken erhåller en mer avslappnad profil i jämförelse med Doom Eternal och Player Unknown’s Battlegrounds – de andra två. Eftersom Oblivion inte kräver snabba hastigheter är istället långsiktig komfort nödvändig, där jag finner Azoth X:s känsliga tangenter vara lite av en nackdel. Under vilande position råkar jag ofta klicka på A, vilket får mig att gå åt vänster i onödan. Efter viss anpassning kunde detta dock underlättas, framförallt med hjälp av handledstödet och stödfötterna på dess undersida som vi kan ställa in mellan tre lutningar. Efter lite bök fann jag det både avslappnande och enkelt.

När det kom till de högprestationen var detta tangentbord däremot utomordentligt! Hastiga rörelser i Doom Eternal gick att genomföra utan någon som helst problem, dess anti-ghosting n-key rollover var här helt utmärkt och det kunde inte märkas att denna var trådlös. En uppdateringsfrekvens på minst 1000 Hz och högst 8000, i samband med den blixtsnabba trådlösa Speed Nova teknologin levererar utan klagomål! Även dess ’’Speed tap mode’’ som låter senast intryckta tangent vara den som signalerar var lite svår först att vänja sig vid, men mycket mjuk och trevlig efter. Även små, hackiga rörelser du gör i e-sportspel under peeking-manövrar genomfördes med full kontroll under Player Unknown’s Battlegrounds, vilket hjälpte mig ned till en tredjeplats. Förutsatt att vi sedan kan göra detta ostört i över 1600+ timmar efter fulladdning, är ett mycket trevligt körsbär på toppen.

Att kunna anpassa handledstödet lite hur man ville var en funktion jag inte visste att jag ville ha

Mjukvara

Här kommer jag att framlägga det jag anser är det värsta med detta tangentbord, eftersom jag hade genomgående problem med dess mjukvara Armoury Crate. Dess nedladdning är inte problemfritt och försöker slänga med en massa extragrejer jag inte har någon som helst intresse av att ha på min dator. Helst vill jag ha ett program som endast uppdaterar mina grejer och tillåter en viss mängd anpassning – ”less is more in this case”. Armoury Crates användning är ganska enkel, men krånglar genomgående med långsamma laddningstider. Under min användning har jag behövt ominstallera programmet, även en underlig bugg eller teknikbesvär orsakade en form av ’’key chatter’’ där tangenter hakar upp sig och skriver flertalet av en bokstav. Efter mycket behandling och hantering där jag löst ett antal problem, men jag är fortfarande mycket försiktig i mina experiment gällande Armoury Crate. Jag prövade att avinstallera det helt, vilket inte verkar ha gjort någon större skillnad och nu kan jag varken anpassa skärmen eller fixa uppdateringar. Lika bra att återinstallera.

När jag väl lyckats ta mig in på självaste menyn för Azoth X får jag några alternativ att leka runt med, vilka är ganska standard för sådana tangentbord. Vi har 100% anpassningsbarhet gällande tangentkommandon, vilket alltid är trevligt. Vi har även full macro, dock hade jag föredragit om denna var fullt anpassningsbar från Armoury Crate istället för att vara denna ’’on the fly’’ där du kan kartlägga i samband med FN och Alt. Det som erbjuds är att kunna anpassa efter att du exempelvis tilldelat tangenten A att göra x,y och z, men när jag väl kikar på tangentens inställningar säger den att det saknas ett macrokommando. Känns här som att detta ännu är ett tillfälle där Armoury Crate sviker mig.

Om vi istället tittar på de andra funktionerna som styr OLED-skärmen och RGB, finner vi ganska lite anpassningsförmåga. Självaste skärmen har inte stöd för färg eller touch, vilket är ett steg bort ifrån sin storebror Azoth Extreme. Sedan har vi en music mode och system information, vilka båda var mycket mediokra. Music mode ska ge ett trevligt audiospektra på det som du spelar, men denna är knappast effektfull, snarare fisljummen – ser ut som något ett gammalt gameboy kunde förmå. Även system information var visserligen användbar, men kan endast visa 2 enheter med 2 inställningar var, vilket för mig blev CPU:ns och GPU:ns temperaturer. Dock finns det ett litet solsken i det hela, vilket är den mycket roande bilduppladdningsfunktionen för dess standby-mode. Denna hade jag roligt med att anpassa och välja, vilka fick en del intressanta och roande effekter. Gällande RGB har jag tyvärr väldigt lite att säga, den är väldigt standard och lik många av de varianter vi sätt tidigare, där vi kan ställa in en och annan effekt och färg. Tur att knapphuvudena i kombination med sydvända ljusdioderna i alla fall ger en snygg effekt!

Här kan du programmera lite hur du vill, om du lyckas komma hit det vill säga

Du är fager, på dina underliga sätt

Efter en redig utandning och mycket krafsande i huvudet vet jag inte riktigt vad jag ska tycka i slutändan, eftersom denna har sådana starka positiva bitar, medan dess negativa lämnar en något uppgiven. Om vi nu ska sammanfatta allt, måste vi i slutändan ställa denna mot sitt kommande pris, vilket blir en saftig summa på 3490 kronor. Detta är ett bra steg tillbaka från sin storebror Azoth Extreme, vilket gick på en hisknande 6500 kronor – det är en dryg 3000 kronors sänkning! Dock har den bantat en del funktioner och färgstöd till sin OLED-skärm, men detta var ändå ingenting avgörande för produktens sammanfattande fördelar.

Fördelarna i detta läge är just skriv och gaming-känslan, vilka är helt fantastiska. Utöver småproblem har jag ingenting att sätta emot gällande denna aspekt, ju mer jag använder den desto mer vänjer jag mig och njutningen multipliceras. Jag kommer förmodligen använda denna fortsättningsvis, jag kan väl säga på ett sätt jag förstår varför folk gillar TKL formatet. Men motiverar detta prisbilden? För liknande tangentbord kan du exempelvis få Logitechs 915 TKL (som fick toppklass av Fredrik, men är dock inte hot-swappable), eller om du vill ha skrivkänsla kan du titta på Keychrons Q3 Max QMK TKL. Denna är visserligen lite mer spartansk gällande gamingaspekterna, men hot-swappable. Eller varför inte en Pulsar XBOARD QS? Med sin stilrena stil och snygga RGB? Alternativen finns där ute och jämföra ska man alltid göra.

Vad som ROG Azoth X i slutändan har som avgörande del är dess lilla OLED-skärm och färgpalett, samt dess egna design på deras Snow-brytare. Just brytarna går lång väg, och konstruktionen i sig ger dig en utomordentlig skrivkänsla och gaming-upplevelse, dock finner jag OLED-skärmen i slutändan vara lite mer än en onödig gimmick – visst är det trevligt, men är det inte också trevligt med en mysig media ratt som ger fantastisk feedback? Oavsett detta faktum måste jag dock vara riktigt ärlig och erkänna att jag personligen blivit mycket förtjust i tangentbordet, men att mjukvarans krångligheter får den att undvika ett ”bra köp”. Väldigt synd, detta kanske löser sig i framtiden, men jag bedömer det jag har, inte det som kan vara. Med detta sagt, är det inte riktigt den ultimata balansen mellan prestige och prestanda – men det skulle kunna vara.